Vi som alltid sa Hornstull

Haggis Inn finns på riktigt. Det enda som inte är riktigt är dörren som inte är anpassad för eldrivna rullstolar. Vi bestämmer oss för att ta ett annat ställe. Jag tömmer mitt kartiga vin och vi går mot Tapaskrogen i hörnet av Högalidsgatan och Långholmsgatan. Där är det fullt. Tjena. Fortsätter några kvarter till och hamnar på J&B till sist. Som vanligt. Eftersom jag ska till Bromma på middag får jag stressa i mig ett glas Armani Claps. Jag tar tunnelbana till Liljeholmen och tvärbana till Alvik. Får vänta länge på spårvagnen. Träffar F som jag inte sett på länge. Han är på väg till ett födelsedagsfirande. Vi åker samma linje. L och M har jag inte heller träffat sedan valborg 2005. Deras barn har följaktligen hunnit växa några storlekar. Yngste pilten T är i den skatologiska åldern. Huset är byggt 1931. Försett med induktionsspis. Lammkotletter och potatisgratäng. En baskisk fantastisk getost och en mogen brie som smakar blomkål. Vi dricker min nya zeeländska pinot noir. Gott och saftigt är det. Ändå inte riktigt min väska. 2247 är jag på väg mot Alvik igen. Tunnelbanevagnen mot Farsta Strand är full av gymnasister. Mitt emot mig sitter en kille som berättar hur man gör "vin". Frukt, socker och bagerijäst är hans recept. Han har en burksjuprocentig cider i handen. Kompisarna sjunger Hammarbyvisor. Killen mittemot är medlem i Djurgården. Bästa ämnena är gymnastik och "civics". Jag berättar om den naturliga jästen som finns på druvor. Och hur man tillverkar vin. Tjejerna i gänget sjunger Björn Rosenström-sånger. Gänget har inga planer för kvällen. Får väl driva omkring som man gjorde på den tiden. Han frågar vad antioxidanter och aromämnen är. Vid Slussen stiger de av. Jag går av på min hållplats. Och är snart i säng.