2009:193 Burgundy

Rosenkransen sammanträdde i kväll. Efter vapenavsnittet under ledning av den på en gång så ordkarge, indirekt entusiasmerande och professionelle JB fick vi testa våra kunskaper om unga älgar, gäss och skadskjutet klövvilt. Sedan åt vi ostar och drack beaujolais nouveau, manzanilla och grüner veltliner. 

På väg hit stötte jag ihop med hemliga morsan utanför Hornstulls östra tunnelbaneingång. 

Jag gick in på Grill Ruby innan jag kom hem. Där drack jag ett glas Château de Chamirey från 2005. Det visade vilket bra vin man kan få för 120 kr glaset åtminstone under en kort period. En fantastisk bourgogne. Importör är Philipson & Söderberg, de som hade Chivite till för fyra år sedan innan norrmännen tog över den skandinaviska importen. Alla vet att Coléccion 125 är ett kraftpaket som Chivite tillverkar. Men inte många vet att det fortfarande finns fyra magnumflaskor av vinet ifråga på Grill Ruby. Och definitivt ingen vet hur länge. Så passa på!

Beaujolais Nouveau 2008 (nr 96748)

La Guita Manzanilla (nr 8201)

Hiedler Grüner Veltliner Classic 2008 (nr 6278)

2005 Château de Chamirey Mercurey Rouge 2005

Bild från matochpolitik.blogspot.com

2009:192 Die gemütlichkeit

Det var två och ett halvt år sedan jag drack den äppelfriska grüner veltlinern som produceras av Weingut Bründlmayer. Tänkte att det var dags igen. Så tillsammans med några kollegor efter en middag på Papa Italiano som ligger på Riddargatan gick vi till Grand. Det var där, när jag såg vinlistan som jag bestämde mig. Som jag har skrivit kan man ju lätt tro att det var något jag hade kommit på innan vi kom dit. Och det hade jag ju inte.

Jag har tappat så mycket vinkunskap att jag har hunnit glömma att det var en Alte Reben som vi drack i Moskva. Den var kanske inte alls lika äppelfrisk, det kanske inte var den sorten som jag tog i kväll.

Som ni ser av länken finns druvan i ett flertal tappningar från producenten. 

Uppdatering: det finns viner från Bründlmayer på bolaget:

Bründlmayer Grüner Veltliner Kamptaler Terrassen 2008 (nr 75977)

Bründlmayer Ried Käferberg Grüner Veltliner 2006 (nr 75400)

2009:191 His name was always Buddy

Det här tillståndet. Ett av de bästa. Vett att sluta i tid. Att gå hem när det är som roligast. Händer inte ofta. Men idag. 

Jag var till och med på Bröderna Olsson där jag aldrig satt min fot tidigare. Där spelades bland annat Breaking the law. Det var inte mitt hak, någon drog med mig, skulle jag trogen min vana att frånta mig det egna ansvaret kunna uttrycka det. 

Innan jag gick dit var jag tillsammans med J på Snotty under några timmar. DJ Ondska och Braxarn spelade skivor. Pratade med inspirerande och begåvade människor i vilkas sällskap jag aldrig riktigt förstår att jag slipper höra "kan jag få notan" redan efter ett par minuter.

Lagade mat här för första gången i kväll. Lagade och lagade förresten, jag kokade halvfabrikatspasta i min nya kastrull från Iittala. Den heter Neo och har handtag både på sidorna och i locket som inte leder värme. Snygg, dyr och bra. Eftersom det inte finns ett riktigt kök här så köpte jag en induktionsplatta på stan att ställa kastrullen på. Den var också dyr men inte lika snygg. Och så låter den, visade det sig. Riktigt mycket. 

Vinet ifråga var ett så kallat sällskapsvin. Det betyder att det kräver att man är i sällskap för att kunna dricka det. 

Vignebelle Rouge Fruité 2008 Merlot 40%, Syrah 30%, Grenache Noir

2009:190 Ingen föredetting

Läs Jens Dolks artikel om André Lurton på Tasteline.

2009:189 Före detta modeller

Det finns en Änglamarkost som kort och gott heter "lagrad ost". Det är lite lantvinsvarning över den beteckningen, så ospecifik, menar jag. Jag köpte en sådan på den lokala Coop-butiken här nere på Järntorget häromveckan och den hänger fortfarande med. Det är naturligtvis en hårdost men den är förhållandevis mjuk. I kväll var jag på en middag någonstans på Kungsholmen. Där blev det ett glas av Graham Becks Railroad Red och så ett vitt chardonnay-baserat från samma producent. Och en entrécôte med lite grillade grönsaker och stekta potatisar. Köttbiten serverades förhållandevis sval.Och det vita var bättre än det röda eftersom ni frågar.

Jag blev lite sugen på ost när jag kom hem så jag skar en bit av den ekologiska. Så hällde jag upp ett glas Irony, se förra posten. Det vinet blir bara bättre ju längre tid i kylen det får ligga tycks det. Tillsammans med den lagrade osten och Grace Jones blev det en bra kombination. En bättre kombination. 

Bilden: Hon är modell i botten och har medverkat i flera framgångsrika låtar. Han är civilingenjör i botten och har medverkat i flera framgångsrika filmer. Nästa år är han aktuell som värd för den svenska melodifestivalen.

2009:188 70% syrah och 30% mourvèdre

Jag har fördomar mot ekologiska viner. Att de skulle vara allmänt kartiga, grå och för dyra. Ibland har de bekräftats men ikväll gjorde de lyckligtvis inte det. Rosenkransen, vår jaktcirkel, hade träff i Vasastan hemma hos O, A med dotter och hund. T hade med sig ett ekologiskt vin från Minervois. Det var bra, bra på det där franska sättet och tydligen inte för dyrt. O öppnade senare en flaska chilensk pinot noir. Inte ekologiskt, inte heller särskilt dyrt men jordgubbsfruktigt och aningen för alkoholstarkt för mig. Ingen nyhet är det heller. Har skrivit om det förr.

 

Hade glömt att den sista flaskan som öppnades i lördags hemma hos M i Årsta inte tömdes. Han gav mig den eftersom han skulle resa bort dagen efter. Så nu sitter jag med ett glas av den här som är av samma druvsort som det chilenska, pinot noir. Inte lika sötfruktigt. Alkoholen är bättre integrerad i den här skapelsen från Russian River Valley i  USA. Det är aningen njuggt behandlat i Allt om Mats stora vintest från förra månaden. Jag tycker att det är riktigt hyggligt. Liksom musiken som strömmade ur O:s lilla PowerBook innan vi sammanträdde: Cass McCombs skiva Catacombs.

Le Moulin des Nonnes  (nr 2152)

Errázuriz Estate Pinot Noir (nr 6294)

Irony Pinot Noir (nr 6694)

2009:187 Gårdagens vinlista

Jean Becker (France) Tokay-Pinot Gris Grand Cru Froehn 2001 - sensationell!

Georges Duboeuf Moulin A Vent - överraskande bra

Kloster Eberbach Riesling Spätlese (nr 6257) - bra, gott till laxtartaren

Domaine Santa Duc Cuvée Tradition (nr 2732) (Gigondas) köp! perfekt till Pluras lammgryta

Tommasi Amarone della Valpolicella Classico (nr 22350) - som förväntat

Jaffelin Mercurey 2006 (nr 6268) - bra

Irony Pinot Noir (nr 6694) - ingen uppfattning

Stort tack till M som bjöd så generöst!

2009:186 Message from a bottle

Jag är väldigt glad över att bloggen inte fanns för tio år sedan. Eller twittrandet för den delen. Då hade nämligen mitt patologiska meddelandebehov fått sitt utlopp i offentligheten. Ni hade exempelvis kunnat läsa om den där invigningsfesten i landsorts-Sverige där Enya spelades i en nedsläckt lokal och ett gäng ballonger singlade ner från taket samtidigt som ljuset tändes. Där traktens lokala blåsorkester spelade "We will rock you" och festen på stadens hotell innehöll underhållningshöjdpunkter i form av skokrämssminkade skandinaver iförda turbaner och saronger som dansade till Guantanamera. 

Det slapp ni. Men inte min gode vän J, den disputerade entomologen numera tvåbarnsfar, som jag messade till under pågående aktivitet. Han fick sin beskärda del. Vilket han nog har glömt.

Denna inledning eftersom en god vän ställde frågan: "om du nu hade så vansinnigt trevligt med fantastiska människor, live vid din sida - varför var du tvungen att söka kontakt med andra samtidigt?!?"

Och det är en fråga som jag inte har något svar på. För det är sant att jag hade fantastiskt trevligt i kväll, ingen ironi i det, och samtidigt ville meddela det. 

Längesedan jag drack så många bra viner också. 

Jag är inte längre så intresserad av det negativa, av dissandet, det är så enkelt. Att skriva bejakande om det som är bra är så mycket svårare. Det är vad jag försöker understundom. Om det sker som kvitter eller bloggande spelar mindre roll. Tror jag.

Vinlista följer inte idag.

2009:185 Danny the Freeloader

Jag läste i DN om Dali courtyard - en restaurang i Beijing som jag besökte i våras. Och längtade lite till den smutsiga, livliga och bullriga storstaden igen. Här är gatorna så tomma. Jag går ner till Hornstull vid sjutiden för att handla och ser bara en handfull människor.
Innan jag handlar så återlämnar jag DVDn som jag hyrde tidigare under eftermiddagen. Den hette De ofrivilliga (Regi: Ruben Östlund) och jag visste ingenting om den eftersom jag inte har bott i Sverige på länge och inte heller läser recensioner. Det visade sig vara fem berättelser som utspelar sig i svensk samtid. Filmens styrka ligger i dialogen och tonfallen. Ingenting av det som sägs skorrar falskt, det är skönt att flera svenska regissörer och manusförfattare alltmer lyckas i det avseendet. Tidigare var Lukas Moodyson nästan ensam om det. Jesper Ganslandt Apan behärskar det uppenbarligen också.
Skådespelarna, med undantag för Maria Lundqvist som spelade sig själv, var nya ansikten för mig, outslitna. Det är en fördel när man slipper tänka på skådespelaren snarare än rollen han/hon gör.
Berättelserna handlar om en man som skadar sig på en nyårsraket och vägrar åka till sjukhuset, ett par tonårstjejer som dricker häxbrygd och beger sig ut i sommarnatten, en busschaufför som utsätter sina resenärer för kollektiv bestraffning, en lärare som följer sitt samvete och ett gäng unga män med minst sagt egendomliga umgängesformer (och då avser jag inte innebandy). Av berättelserna är det väl egentligen bara rakethistorien som inte engagerar mig. De knyts för övrigt inte ihop, de är helt självständiga. Om man är känslig för så kallade pinsamheter ska man kanske inte se filmen. Den får tre och en halv skruvkapsyl av fem.

När jag för en nomadtillvaro så blir det lätt halvfabrikat när jag inte äter ute. Två dagar i rad har jag ätit ravioli, senast den vegetariska pestovarianten från Coop, som var bättre förr. Idag snyltade jag också på värdfolkets bib. Om ni läser det här så var inte oroliga, jag kommer att ersätta den.

Chakana Malbec Shiraz (nr 6554)

2009:184 "Are you an idiot or are you a fake idiot?"

Jag gav P en flaska Hermit Crab i augusti. Jag hoppas att den smakade bättre än det här liljekonvaljiga som jag upplevde i glasform på Imperiet i kväll. Imperiet är en krog som inte fanns på Götgatan för två år sedan. Kulturchefen och jag hade precis sett In the Loop på Victoria. Också en ond film. Men till skillnad från Apan av det infernaliskt roliga slaget. Hade behövt andningspauser, annars inget att anmärka på. Det dracks Sancerre, annars svors det mest. Steve Coogan och James Gandolfini medverkade.

Jag tog också ett glas av Xaviers Cotes du Rhône på Imperiet. Inte heller det ett vin att skriva om. 

Det är alltid lika trevligt att träffa kulturchefen. Vi är ungefär lika gamla, vi har ungefär samma civilstånd och vi har vissa gemensamma geografiska nämnare. Dessutom hälsade han på mig i Beijing. Ska läsas "hälsade PÅ mig i Beijing". (Så att ingen tror att vi gick omkring där på gatorna och hälsade när vi möttes. Och att jag skulle vara särskilt glad över att vederfaras ynnesten att bli HÄLSAD på av kulturchefen.)

Nu spelar grannen piano. Om morgonen jobbar takläggarna oavsett veckodag. De börjar vid sju. Men vad gör det när jag tillfälligt bor på kanske bästa gatan i Sverige?

The Hermit Crab  (nr 6340)

2009:183 Bokstavsmänniskorna

Jag slutade kolla statcounter för länge sedan. För er som inte vet vad statcounter är kan jag berätta att det är ett sätt att se hur många som har varit inne på ens blogg. Jag vet alltså inte om jag har tio eller fler läsare längre. Kommentarerna här blir alltmer sällsynta. Det behöver inte betyda att läsarna är det. Jag har ju själv mer eller mindre slutat att kommentera vad andra skriver. Jag läser också allt färre bloggar. Både Facebook och Twitter har bidragit till det. Så nu säger jag delvis emot mig själv. För om det är så att allt fler beter sig som jag, dvs läser allt färre bloggar men twittrar och fejar desto mer, så borde ju resultatet bli att även min blogg riskerar att få minskat antal läsare. Eller?

Jag tror mig veta vilka mina läsare är, åtminstone de flesta. De är sådana som jag känner och umgås med. Ibland förekommer de här men då endast i bokstavsform. Eventuellt finns det ett visst underhållningsvärde att läsa om sig själv här. Men bokstavsformen är av hänsyn, jag vill inte att någon ska hängas ut. (Har hört hårresande historier om sådana som i realtid twittrat från middagar med privatpersoner som inte varit införstådda med detta. Om vad som sagts och gjorts. Där namn förekommit helt oproblematiserat.) Jag har förståelse för att framställningen blir lidande av alla dessa bokstäver men jag har försökt att använda pseudonymer och det fungerar inte. Ni får helt enkelt leva med bokstavsmänniskorna. Eller sluta läsa. Eller ännu hellre, vara med när det händer.

Jag har för övrigt köpt en flaska som heter Tatachilla. Det är en shiraz från McLaren Vale. En tätpackad sådan.

Tatachilla Shiraz (nr 6584)

2009:181 Min röst ska nu komma från västra delen av Södermalm.

Egentligen skulle jag ha bott någon annanstans nu men så hörde A av sig via ansiktsboken och erbjöd mig fem nätter i hennes och maken D:s lägenhet om tre rum och kök. Paret skulle söderut, till A:s lantställe närmare bestämt. Så nu sitter jag i det här fina köket och skriver.

Rosenkransen, jaktcirkeln som jag är med i, hade möte i det här köket i onsdags. Jag pratade småvilt: bäver, rådjur, bisam och annat. KB pratade simänder. Alla, möjligen inte KB, pratade dessutom en massa strunt, inte minst undertecknad. Till pratet och struntet åt vi morbier, manchego, comté och surdegsbröd. Och drack vin, se listan nedan.

Efter mötet följde jag med K till apoteket på Krukmakargatan. Det var stängt. Vi fortsatte upp Timmermansgatan, S:t Paulsgatan och skiljdes åt vid Medborgarplatsens tunnelbanestation. Och pratade. Jag kan inte nog tacka bloggandet för bekantskaperna som det gett mig. Eller L som fick igång mitt bloggande, för den delen!

Jag fortsatte till Snotty eftersom det stått på fb att Jenny skulle spela där. Tillsammans med Hyena. Jenny var sjuk så Sten spelade i stället. 

Stötte ihop med P och hans sambo(?) där. P och jag hade ätit lunch tidigare under dagen i Teaterbaren. Av någon anledning blev jag kvar till stängningsdags. Upptäckte att tunnelbanan slutar att gå efter ett på vardagkvällar. Det var regnigt och kallt, jag tog taxin hit. Skäms när jag tänker på det, alltså på att jag tog taxi.  Från och med nu vet jag att jag inte ska vara ute så länge på vardagar. Däremot skäms jag inte över att jag fortfarande reagerar när taxichaufförer frågar om vägen eller när de vägrar använda bilbälte.

I torsdags var jag hemma hos A på Reimersholme. E var också hemma. Vi har inte setts sen jag bodde där i augusti. Då vi började dagarna med morgondopp i kanalen mellan ön och Gröndal. Det mesta är sig likt men det är inte badväder längre.

I torsdags bestämde jag mig också för vilket jobb jag skulle ta. Så det var en viktig dag i det avseendet.

Igår skrev jag på. Hade stämt träffe med J på Snotty vid fem. Jag ville fira jobbet med champagne men jag litade inte på sorten som Snotty säljer så det blev cava i stället. Antecknade inte vad den hette. Den bubblade festligt, att den hade den där barnalbylanstrykningen som jag inte gör vågen för är mindre viktigt. Vi åt oliver och feta till också om ni vill veta. Det är gott att J är tillbaka från Norge!

M och H skulle se Nisse Hellberg i Uppsala på Kafé Katalin. De hämtade upp mig på Stadsgårdskajen. Inne på kaféet var det fullt i bardelen. Konsertdelen var glesare. I väntan på konserten åt vi ställets hamburgare, M åt soppa. Jag drack en argentinsk shiraz som jag inte heller skrev upp. Publiken var idel okända människor. Vi ville gärna tro att vi var tio år yngre.

Nisse Hellberg spelar en medryckande svensk rockabilly. Med ett tajt kompband vars sologitarrist imponerade på mig. Om ni gillar sådant ska ni se honom. Ståbasisten i bandet jobbar för övrigt på Söderhallarnas Systembolag! Hellberg frontade Wilmer X i nästan tre decennier. Jag förstod gruppens popularitet men aldrig dess storhet. Tycker att det saknas svärta i musiken även om den kanske finns i texterna. Och det kanske solorepertoaren lider av också. Det är en smaksak, jag är ett pretto. Nåja, en riktigt trevlig kväll blev det. Och jag såg senare att delar av folk från numera nedlagda Musikörat och P3 fanns bland åhörarna.

Artesiá 2007 (nr 94056)

Allegrini Valpolicella Superiore 2006 (nr 6010)

Lachèze Brut 2007 (nr 7420)

Chakana Malbec Shiraz (nr 6554)

2009:182 Allegretto

M bor med man och son i Mali. Det är ett land som jag inte visste just något om innan vi sågs i kväll. Jag visste att det saknar kust men inte att det är så stort, nästan Sverige gånger tre. Jag visste inte heller att det är ett av de fattigaste länderna på jorden. Den förväntade livslängden - möjligen använder jag fel term här - är kring 50. 

Jag hade stämt träff med M i foajén till det centralt belägna hotell som hon bor på nu när hon som hastigast är i hemlandet. Vi gick till Kungsholmen och hamnade på den där italienaren mittemot rådhuset. Den heter Ciao någonting och har en systerkrog på Östermalm där jag var för en vecka sedan. 

Varsitt glas nästan i sötaste laget Wyndham chardonnay. Restaurangen har tulpanglas som inte ger något vin rättvisa. På min tallrik låg för övrigt en salsicciapizza, på hennes en Vesuvio. På min pizza låg hopräfsad ruccola med inslag av slokande timjan. Det var helt okej ändå.  Sedan skulle vi gå till enoteket längre ner på samma gata. Det var stängt. 

Vi återvände till hotellet. Baren var full, det fanns inga sittplatser. Ett av glasvinerna var Stellenzichts shiraz. Vi tog det morelldoftande men lite övermogna vinet stående. Luften var fylld av nysprutad parfym och publiken verkade hitrest. Ingen överaskning egentligen, stockholmarna tar ju sällan in på hotell i den egna staden. Men det var inte vad jag ville uttrycka. Människorna i baren verkade vara här på semester, kanske ett paketarrangemang med teater och buffé inkluderad. Vad jag nu vill säga med det.

Wyndham Estate Bin 222 

Stellenzicht Golden Triangle Shiraz