31 mars 2010
2010:20 Ge Järnet
En allvarlig dominans av viner från Tommasi, skämscheddar på kollegans burgare och fuskfrites till trots , lammfilen lirade liksom pinot grisen och IGT-blandningen på cabernet sauvignon och sangiovese. Krogen på Österlånggatan får en chans till.
29 mars 2010
2010:19 Jag sänkte nyss volymen
Att ordna en bourgogne-provning är inte snutet ur näsan. För det första är området stort, det sträcker sig från satelliten kring staden Chablis ner till den 10 mil sydost därom belägna remsan Côte d'Or som i sin tur består av Côte de Nuits och Côte de Beaune, båda sprängfyllda med dyrbarheter. För att därtill komplicera det hela så finns Côte Chalonnaise och Macônnais därunder med Beaujolais som sydlig avslutning.
Om man bara väljer fyra viner ur regionen så begränsar man sig på ett sätt som utesluter en mångfald intressanta appellationer. Och det var precis vad jag var tvungen att göra. Så jag började i norr, i Chablis. Det finns de som säger att det bara finns en chablis och att Jean-Marc Brocard är hans profet. Så långt vill jag inte gå, eftersom jag känner de andra producenterna för dåligt. Ni som har följt mig vet att jag har en snart sjuårig hangup på demonproducenten från sluttningarna i departementet Yonne. Jag vet inte om den började med 199 bord på Berns 2004 då sagde vinmakare blev årets vinmakare det året, enligt tidningen Gourmet, eller varifrån den kommer. Men jag har aldrig blivit besviken på Jean-Marc Brocard. Alice kommer att tänka på ett nyöppnat jästpaket när hon sätter näsan i glaset med vinet som jag har valt. Vi är många som instämmer. Det är också rent, snyggt, med mycket syra längd och friskhet.
Ska vi inte ha en glamorös afton på Côte de Nuits? Jo, men hur ska vi göra? Nästan alla Systembolagets viner kostar som en enkelbiljett till kontinenten men Patriarche har en kommunal appellation som nästan ryms i plånboken. Chambolle-Musigny heter den och doftar gammal fiskdisk. Tycker jag tills jag inser att mitt vinglas är odiskat. När jag byter glas inser jag felbedömningen. Det är i själva verket ett själfullt vin med bra längd och trevliga röda bär. Det gör sig dessutom ovanligt bra till Griskindspatriks fina rillette.
Om man rör sig söderut till den gyllene sluttningen så hittar man inte mycket på Systembolaget som gör plånboken rättvisa. Jag har valt en Puligny-Montrachet från Antonin Rodet. Frågan är om det är värt det. Svaret är att det är en ekplanka, en slöjdsal med nyhyvlad Quercus, ett övergrepp på ett aldrig så luttrat lukt- och smaksinne. Med sådana vänner behöver monsieur Rodet inga fiender. Kloke K-O menar att det kanske bör lagras. Framtiden får utvisa.
George Dubouef är den mest kände producenten av beaujolais. Hans Beaujolais-Villages är en räd i badrumsskåp från 1980-talet. Det är jordgubbsdoftande duschtvålar och skumbad som drömmer om tallbarr. I smaken går den däremot att fördra. Men kanske blir det Morgon en annan dag.
Jag tackar värdfolket och önskar er alla en Glad Påsk om vi inte hörs förr!
De drickvärda i fetstil:
5595 Chablis Vieilles Vignes Domaine Sainte Claire 169.00
5336 Puligny-Montrachet 2007 267.00
5003 Beaujolais-Villages 79.00
5220 Chambolle-Musigny 279.00
PS. Den bästa bloggen, helalistan.blogspot.com, återuppstår. DS
Om man bara väljer fyra viner ur regionen så begränsar man sig på ett sätt som utesluter en mångfald intressanta appellationer. Och det var precis vad jag var tvungen att göra. Så jag började i norr, i Chablis. Det finns de som säger att det bara finns en chablis och att Jean-Marc Brocard är hans profet. Så långt vill jag inte gå, eftersom jag känner de andra producenterna för dåligt. Ni som har följt mig vet att jag har en snart sjuårig hangup på demonproducenten från sluttningarna i departementet Yonne. Jag vet inte om den började med 199 bord på Berns 2004 då sagde vinmakare blev årets vinmakare det året, enligt tidningen Gourmet, eller varifrån den kommer. Men jag har aldrig blivit besviken på Jean-Marc Brocard. Alice kommer att tänka på ett nyöppnat jästpaket när hon sätter näsan i glaset med vinet som jag har valt. Vi är många som instämmer. Det är också rent, snyggt, med mycket syra längd och friskhet.
Ska vi inte ha en glamorös afton på Côte de Nuits? Jo, men hur ska vi göra? Nästan alla Systembolagets viner kostar som en enkelbiljett till kontinenten men Patriarche har en kommunal appellation som nästan ryms i plånboken. Chambolle-Musigny heter den och doftar gammal fiskdisk. Tycker jag tills jag inser att mitt vinglas är odiskat. När jag byter glas inser jag felbedömningen. Det är i själva verket ett själfullt vin med bra längd och trevliga röda bär. Det gör sig dessutom ovanligt bra till Griskindspatriks fina rillette.
Om man rör sig söderut till den gyllene sluttningen så hittar man inte mycket på Systembolaget som gör plånboken rättvisa. Jag har valt en Puligny-Montrachet från Antonin Rodet. Frågan är om det är värt det. Svaret är att det är en ekplanka, en slöjdsal med nyhyvlad Quercus, ett övergrepp på ett aldrig så luttrat lukt- och smaksinne. Med sådana vänner behöver monsieur Rodet inga fiender. Kloke K-O menar att det kanske bör lagras. Framtiden får utvisa.
George Dubouef är den mest kände producenten av beaujolais. Hans Beaujolais-Villages är en räd i badrumsskåp från 1980-talet. Det är jordgubbsdoftande duschtvålar och skumbad som drömmer om tallbarr. I smaken går den däremot att fördra. Men kanske blir det Morgon en annan dag.
Jag tackar värdfolket och önskar er alla en Glad Påsk om vi inte hörs förr!
De drickvärda i fetstil:
5595 Chablis Vieilles Vignes Domaine Sainte Claire 169.00
5336 Puligny-Montrachet 2007 267.00
5003 Beaujolais-Villages 79.00
5220 Chambolle-Musigny 279.00
PS. Den bästa bloggen, helalistan.blogspot.com, återuppstår. DS
28 mars 2010
2010:18 Den inbillade sjuke
Pressade det inte över bröstet? Gick det inte något slags diffus smärta ut till vänster? Och känseln i vänster hand som emellanåt försvann, vad berodde det på? Jag ringde sjukvårdsupplysningen. De rekommenderade mig att ta kontakt med vårdcentralen. Jag hamnade hos en telefonsvarare som upplyste mig om att jag kunde ringa under telefontid. Kom fredagen och jag gjorde det. Vid niotiden ringde vårdcentralen upp. Jag skulle komma in vid 3 för en akutkoll.
Läkaren undersökte mina händer och förklarade att det var tre nerver som kontrollerade dem. Han kunde inte se att det var något fel med någon av dem. Däremot trodde han att mitt sätt att göra armhävningar kunde vara orsaken till att känseln försvann. Han rekommenderade mig att köpa ett slags handtag som man sätter i golvet och håller i när man häver sig.
Jag fick också andas djupt medan han lyssnade på lungorna med stetoskopet. Inget fel där heller. Slutligen togs ett EKG som inte visade något annat än att jag har ett friskt hjärta. Ett blodprov visade lite låga värden i ett avseende men det kunde bero på en annalkande virusinfektion.
Jag kom hem och gick genast och lade mig. Under helgen har jag varit sjuk, det där viruset kom till sist. Har legat och läst en i vissa avseenden för mig alldeles för våldsam roman, The Power of the Dog av Don Winslow. En bokhandel här i Liljeholmens galleria skulle stänga och sålde därför alla böcker till halva priset. Bland dessa fanns den omnämnda. Eftersom James Ellroy hade rekommenderat den tänkte jag att den kunde vara läsvärd.
Förra söndagen läste jag om Ciudad Juarez i Mexico i DN. En stad som präglats av våldsamheter bland annat mellan rivaliserande gäng som vill ha ensamrätt på narkotikahanteringen. Våldsamheter som inte sällan lett till att människor som inte haft med narkotikan att göra, oavsiktligen dödats. Jag läser och tänker på de här i Stockholm som drar i sig en lina då och då. Och undrar hur de tänker eller inte tänker.
Förutom diverse hälsorisker och det faktum att bruket i Sverige sedan 18 år är kriminellt så är bristen på KRAV- och Rättvisemärkning av produkterna tillräckliga argument för mig mot att knarka. (Om jag händelsevis inte skulle ha uttryckt det klart.)
The Power of The Dog handlar bland annat om narkotikans väg från Sydamerika genom Mellanamerika och in i USA. Och allt våld, all död som hanteringen för med sig. Men till skillnad från Ellroy som i och för sig mästerligt skildrar korruption och rättsröta men utan att egentligen ha synpunkter på den politik eller brist på politik som ger upphov till eller fritt spelrum åt den så finns det hos Winslow en vrede över den förda politiken, ett engagemang på ett annat sätt. Det, bland annat, gör The Power of The Dog, läsvärd. Det finns en massa klichéer i den också, det kommer du att märka om du läser den.
Den här bloggen ska ha någon anknytning till vin, det är ett krav för att jag ska få skriva. Förra lördagen var jag hemma hos M på herrmiddag. Vi var fyra stycken och det började med en opretentiös vinprovning på temat Tour de France. Det blev ett vitt, tre röda och ett sött rött. Det var inga gratisviner, två av dem stack ut mer än de andra (fetstilta nedan).
Det första är från Loire gjort på chenin blanc och från en appellation som heter Savennières. Det finns krav på att avkastningen inte ska bli för hög. Det gör att vinerna blir koncentrerade. Jag tycker att det är mästerligt, dessutom öppnar det sig med tiden i glaset. Okej det kostar 240 kr men, ja ni vet vad jag tycker om bib-ar...
Det andra är en bordeaux från Pomerol och 2006. Experterna säger att det går att dricka nu och jag håller med. Inte heller det är ett vin för snåljåpar, 249 kronor kostar det.
Sedan dess har jag haft vit vecka, i morgon ska jag dricka bourgogne!
Nu är det läggdags.
Les Vieux Clos 2007 (nr 94085)
Bourgogne Cuvée Margot (nr 5447)
Château de Valois 2006 (nr 3843)
Läkaren undersökte mina händer och förklarade att det var tre nerver som kontrollerade dem. Han kunde inte se att det var något fel med någon av dem. Däremot trodde han att mitt sätt att göra armhävningar kunde vara orsaken till att känseln försvann. Han rekommenderade mig att köpa ett slags handtag som man sätter i golvet och håller i när man häver sig.
Jag fick också andas djupt medan han lyssnade på lungorna med stetoskopet. Inget fel där heller. Slutligen togs ett EKG som inte visade något annat än att jag har ett friskt hjärta. Ett blodprov visade lite låga värden i ett avseende men det kunde bero på en annalkande virusinfektion.
Jag kom hem och gick genast och lade mig. Under helgen har jag varit sjuk, det där viruset kom till sist. Har legat och läst en i vissa avseenden för mig alldeles för våldsam roman, The Power of the Dog av Don Winslow. En bokhandel här i Liljeholmens galleria skulle stänga och sålde därför alla böcker till halva priset. Bland dessa fanns den omnämnda. Eftersom James Ellroy hade rekommenderat den tänkte jag att den kunde vara läsvärd.
Förra söndagen läste jag om Ciudad Juarez i Mexico i DN. En stad som präglats av våldsamheter bland annat mellan rivaliserande gäng som vill ha ensamrätt på narkotikahanteringen. Våldsamheter som inte sällan lett till att människor som inte haft med narkotikan att göra, oavsiktligen dödats. Jag läser och tänker på de här i Stockholm som drar i sig en lina då och då. Och undrar hur de tänker eller inte tänker.
Förutom diverse hälsorisker och det faktum att bruket i Sverige sedan 18 år är kriminellt så är bristen på KRAV- och Rättvisemärkning av produkterna tillräckliga argument för mig mot att knarka. (Om jag händelsevis inte skulle ha uttryckt det klart.)
The Power of The Dog handlar bland annat om narkotikans väg från Sydamerika genom Mellanamerika och in i USA. Och allt våld, all död som hanteringen för med sig. Men till skillnad från Ellroy som i och för sig mästerligt skildrar korruption och rättsröta men utan att egentligen ha synpunkter på den politik eller brist på politik som ger upphov till eller fritt spelrum åt den så finns det hos Winslow en vrede över den förda politiken, ett engagemang på ett annat sätt. Det, bland annat, gör The Power of The Dog, läsvärd. Det finns en massa klichéer i den också, det kommer du att märka om du läser den.
Den här bloggen ska ha någon anknytning till vin, det är ett krav för att jag ska få skriva. Förra lördagen var jag hemma hos M på herrmiddag. Vi var fyra stycken och det började med en opretentiös vinprovning på temat Tour de France. Det blev ett vitt, tre röda och ett sött rött. Det var inga gratisviner, två av dem stack ut mer än de andra (fetstilta nedan).
Det första är från Loire gjort på chenin blanc och från en appellation som heter Savennières. Det finns krav på att avkastningen inte ska bli för hög. Det gör att vinerna blir koncentrerade. Jag tycker att det är mästerligt, dessutom öppnar det sig med tiden i glaset. Okej det kostar 240 kr men, ja ni vet vad jag tycker om bib-ar...
Det andra är en bordeaux från Pomerol och 2006. Experterna säger att det går att dricka nu och jag håller med. Inte heller det är ett vin för snåljåpar, 249 kronor kostar det.
Sedan dess har jag haft vit vecka, i morgon ska jag dricka bourgogne!
Nu är det läggdags.
Les Vieux Clos 2007 (nr 94085)
Bourgogne Cuvée Margot (nr 5447)
Château de Valois 2006 (nr 3843)
| Xavier Châteauneuf-du-Pape 2007 (nr 6267) | |
| Domaine Pouderoux Grande Réserve (nr 8413) | |
21 mars 2010
2010:17 Misantropen
Mitt alltmer erratiska skrivande, mitt diffusa och kryptiska tjat om min Månbas Alpha-tillvaro i förhållande till den jord där gameter träffas och zygoter bildas hade nått sin absoluta bottenpunkt. Det fanns inte mer att författa på det temat. Jag bestämde mig därför att ta på mig kapten Koenig-kostymen och berätta om det på jorden som fortfarande beredde mig glädje i stället för att drömma om Dr. Russell.
Och det omfattade, men på intet sätt begränsades till, det som butiken på Regeringsgatan visade mig efter den massiva brunch på Berns som skulle fått mig att fria, vore det inte för att jag var låst i gamla heteronormativa föreställningar om sagda gameters uppgifter, till min kloka vän E.
På jorden, närmare bestämt på en del av den landmassa som för två årtusenden sedan hyste en civilisation där alla utom skäggbärarna talade latin, fanns en nation av ostar. Och viner. Nationen hade hamnat i skymundan av andra där vinerna ansiktslyftes med allt från omvänd osmos till parfymerade jästsorter. I nationen fanns fortfarande skäggbärare som hävdade att druvorna, rätt behandlade, kunde arbeta i fred. Och uträtta storverk.
En sådan var Nicolas Joly, ett flummo som gärna pratade biodynamik. Och han levererade, som man sade på den tiden, chenin blanc som jästs till 15% med syra, bivax, honungskarameller och allt gott som man kan önska sig. Det var vad butiken på Regeringsgatan visade mig.
Les Vieux Clos 2007 (nr 94085)
http://www.youtube.com/watch?v=8WZW4groJro
Och det omfattade, men på intet sätt begränsades till, det som butiken på Regeringsgatan visade mig efter den massiva brunch på Berns som skulle fått mig att fria, vore det inte för att jag var låst i gamla heteronormativa föreställningar om sagda gameters uppgifter, till min kloka vän E.
På jorden, närmare bestämt på en del av den landmassa som för två årtusenden sedan hyste en civilisation där alla utom skäggbärarna talade latin, fanns en nation av ostar. Och viner. Nationen hade hamnat i skymundan av andra där vinerna ansiktslyftes med allt från omvänd osmos till parfymerade jästsorter. I nationen fanns fortfarande skäggbärare som hävdade att druvorna, rätt behandlade, kunde arbeta i fred. Och uträtta storverk.
En sådan var Nicolas Joly, ett flummo som gärna pratade biodynamik. Och han levererade, som man sade på den tiden, chenin blanc som jästs till 15% med syra, bivax, honungskarameller och allt gott som man kan önska sig. Det var vad butiken på Regeringsgatan visade mig.
Les Vieux Clos 2007 (nr 94085)
http://www.youtube.com/watch?v=8WZW4groJro
17 mars 2010
2010:15 Nunnekvarnen
Under tiden i Kina tänkte jag ofta: "Vad man bygger här! Nya gallerior och köpcentra uppstår snabbare än innan man hinner säga malolaktisk fermentation!". Nu har jag bott i Sverige i trekvarts år. Det är likadant här. Liljeholmsgallerian som jag middagshandlade i skulle kunna ligga i Beijing. Om det inte vore för finishen som oftast är högre i Sverige. Liksom priserna. Bemanningsgraden i butikerna är lägre här också. Och så talas ett annat språk. Annars är det INGEN SKILLNAD!
ICA i nämnda Liljeholmsgalleria är så stor att det är olika tidszoner därinne. När man har kommit fram till kassan har varorna hunnit passera sina bäst-före-datum. Allt finns utom svensk kravmärkt kyckling.
På systembolaget har man det där standardiserade upplägget som tilltalar både folk med förkärlek för planekonomier och monopolkapitalism. Men som retar undertecknad. Man vet vad som finns, var på hyllorna flaskorna ska stå men inte om något ska överraska.
Moulin des Nonnes tror jag betyder Nunnornas kvarn eller något. Det är ett kravmärkt vin från Minervois i sydvästra Frankrike. Tillförlitlige T bjöd mig första gången på det. Det håller. Luktar nästan lite Lakrisal.
Le Moulin des Nonnes (nr 2152)
ICA i nämnda Liljeholmsgalleria är så stor att det är olika tidszoner därinne. När man har kommit fram till kassan har varorna hunnit passera sina bäst-före-datum. Allt finns utom svensk kravmärkt kyckling.
På systembolaget har man det där standardiserade upplägget som tilltalar både folk med förkärlek för planekonomier och monopolkapitalism. Men som retar undertecknad. Man vet vad som finns, var på hyllorna flaskorna ska stå men inte om något ska överraska.
Moulin des Nonnes tror jag betyder Nunnornas kvarn eller något. Det är ett kravmärkt vin från Minervois i sydvästra Frankrike. Tillförlitlige T bjöd mig första gången på det. Det håller. Luktar nästan lite Lakrisal.
Le Moulin des Nonnes (nr 2152)
6 mars 2010
2010:13 Ymnighetshornstull
Den här helgen inleddes med bubbel från Chile på Ramblas som är en tapaskrog i Hornstull. Jag ville fira en framgång och det var bestämt att fredagen skulle inledas på stället. Det var M som hade föreslagit att vi skulle ses där. Sedan kom Norge-hemvändaren och en trevlig arkeolog som hette K. (Jag, M och K var på samma nyårsfest för 12 år sedan, visade det sig.) Vi åt tapas och delade en El Coto. Det föll sig naturligt att sedan fortsätta till Judit & Bertil där det blev Cosme Rouge som är en Côtes-du-Rhône. Lite småkärv sådär. På en skärm inne på krogen visades föga insmickrande bilder från vad jag tror var en personalfest i skärgården. Röda ögon, blurriga blickar och kroppsspråk som signalerar att bilen får stå. En typ av bilder som möjligen gör sig i privata sammanhang. Nå, med på några av bilderna fanns Andreas och Pelle som drev stället för ett par år sedan. Det känns vemodigt att de inte finns på plats längre. Plattvändaren hade känslar för musik. K föreslog efterfest. Där turades vi om att spela låtar från youtube. Detta för att K varken har en fungerande ljudanläggning eller Spotify. Hon ska få ett konto av mig vad det lider. Vi drack även lite av Takis Soldatos' kioskvältare Mauro.
Jag promenerade hem ett par timmar efter midnatt.
Kusinen E och hans sambo A blev föräldrar i september i fjol. Igår döptes pojken. Efter dopet var det samling i deras lägenhet vid Hälsingehöjden. Trevliga återseenden. Crémant de Bourgogne, Côtes-du-Rhône. En god kall blomkålssoppa. Bland annat.
L hade bjudit mig på middag. Trodde jag. När jag dök upp vid 18 såg hon ut som ett frågetecken. Men hon gillade läget och bjöd på en fantastisk robbiola med mandarinhonung och en valnötsbladslindad pecorino som inte heller skämdes för sig. Jag hade med mig en flaska av den där rieslingen som jag för några veckor sedan tyckte doftade CO(NH2)2. Det gjorde den inte igår. Tim Adams har gjort en semillon som är kraftigt ekad. På ett bra sätt. Den gjorde sig också bra till ostarna.
Idag gjorde jag fyra varv runt Trekanten. Isen var sämre än någonsin men solen sken och jag blev riktigt varm av skrinnandet. När jag kom hem såg jag att L hade mejlat och bjudit in på middag i kväll. Där blev det rökt ren med äggstanning och pepparrot och en ljuvlig lammgryta med färsk koriander, yogurt och kamut-vete vid sidan om. Tim Adams' semillon till förrätten och så hade jag med mig en sensationellt bra crôzes-hermitage till varmrätten. Domaine des Entrefaux heter den och den finns kanske fortfarande på ett systembolag nära dig. 100% syrah, påtagliga tanniner och en koleaktig malolaktisk fermentation som förnimms mellan tunga och gom i den långa eftersmaken. Lingon, sade L. Det gjorde hon rätt i.
Cono Sur Brut (nr 6894)
Jag promenerade hem ett par timmar efter midnatt.
Kusinen E och hans sambo A blev föräldrar i september i fjol. Igår döptes pojken. Efter dopet var det samling i deras lägenhet vid Hälsingehöjden. Trevliga återseenden. Crémant de Bourgogne, Côtes-du-Rhône. En god kall blomkålssoppa. Bland annat.
L hade bjudit mig på middag. Trodde jag. När jag dök upp vid 18 såg hon ut som ett frågetecken. Men hon gillade läget och bjöd på en fantastisk robbiola med mandarinhonung och en valnötsbladslindad pecorino som inte heller skämdes för sig. Jag hade med mig en flaska av den där rieslingen som jag för några veckor sedan tyckte doftade CO(NH2)2. Det gjorde den inte igår. Tim Adams har gjort en semillon som är kraftigt ekad. På ett bra sätt. Den gjorde sig också bra till ostarna.
Idag gjorde jag fyra varv runt Trekanten. Isen var sämre än någonsin men solen sken och jag blev riktigt varm av skrinnandet. När jag kom hem såg jag att L hade mejlat och bjudit in på middag i kväll. Där blev det rökt ren med äggstanning och pepparrot och en ljuvlig lammgryta med färsk koriander, yogurt och kamut-vete vid sidan om. Tim Adams' semillon till förrätten och så hade jag med mig en sensationellt bra crôzes-hermitage till varmrätten. Domaine des Entrefaux heter den och den finns kanske fortfarande på ett systembolag nära dig. 100% syrah, påtagliga tanniner och en koleaktig malolaktisk fermentation som förnimms mellan tunga och gom i den långa eftersmaken. Lingon, sade L. Det gjorde hon rätt i.
Cono Sur Brut (nr 6894)
| El Coto Crianza (nr 12670) Saint Cosme Rouge 2008 (nr 88908) Mauro Primitivo (nr 32364) Louis Bouillot Crémant de Bourgogne Brut (nr 7688) Côtes-du-Rhône (nr 6018) Comtes d'Isenbourg Riesling Grand Cru Tim Adams Semillon 2008 (nr 95937) Crozes-Hermitage 2008 (nr 2223) | |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
