En norsk ensamcyklare var den enda tvåhjulsturist förutom jag som rullade ombord på MS Solsund som färjan mellan Oskarshamn och Byxelkrok heter. Vi nickade mot varandra. Jag tror att det är så vi cyklister gör, för att markera ett slags samhörighet. Om vi inte möts på vägen. Då vinkar vi. Kanske.
Det regnade när färjan lade ut så nästan alla passagerare trängdes i samma lokal på övre däck. Förutom människor var där även ett par hundar, bland annat en spets som kunde yla så att det lät som ett utdraget "ja". En mamma hade tre barn som inte gjorde som hon sade. Hon försökte därför att skrika så att de skulle lyda. Och så pratades det. Trots det lyckades jag sova sittande vid ett bord där även ett ungt par med en bebis satt. Drygt två timmar tog resan. Ett lätt dis rådde när jag började cykla från Byxelkrok. På Öland finns en i båda bemärkelser utmärkt cykelled som i norr passerar genom ett naturreservat. Det var kalksten, färister och så befann jag mig inne i en tallskog uppe på en klint. Därinne i skogen var det nästan tyst. Jag blev stående, blickande ut mot vattnet. Där ligger Blå Jungfrun. I vattenglittret. Molnslöjor på himlen, lätt sol. Och så det tysta. Frid är ett ord som jag sällan använder eftersom jag så sällan upplever den. Här fanns den i alla fall. Då.
 |
| Blå Jungfrun, digitalt |
Efter en timme fortsatte jag så att cykla. På skogsstigar och mindre vägar. Sedan var jag ute på asfalterat underlag igen. Slutmålet för dagens tur var Kolstad utanför Borgholm. En god vän har - tillsammans med sina syskon - ett torp där. Återkommer till det.
 |
| Blå Jungfrun, analogt |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar