Systembolaget utvecklar viktiga tillbehör!

Läser i Svenska Dagbladet att Systembolaget ska förse bibbarna med en mätare så att man kan se hur mycket man har druckit. Det är väl enklare att kolla på sina vinglas hur mycket man brukar hälla upp med hjälp av ett decilitermått och sedan hålla räkning på antalet fyllningar. Tappar man räkningen kan man förmoda att man druckit för mycket.

Gondolens vinbar den andra november 2006

- Hö, hö, vet du vad som passar till lammkött, Beavis?
- Nää, hö, hö, hö Butthead?
- Hö, hö, vitt, hö, hö, hö...
- Ja öh trodde, hö, hö att rött...
- Hö, hö...vitt vin...Hö, hö...å räker...hö, hö, hö.
- Hö, hö, hö.*

Idag har jag druckit Guigals Côtes du Rhône och en spätlese från Dr. Loosen. M bjöd mig eftersom jag fyllde 42 förra veckan. Jag lade märke till att hon hade två ringar på höger hand.
- Du och U funderar inte på att gifta er? frågade jag.
- Vi är gifta.
- Sen när då?
- Sen januari.
Plötsligt blev jag för en bråkdels sekund tidsvill. Var det april nu eller? Jag var inte det minsta berusad men osannolikheten för att en av ens bästisar ska ha gått och gift sig för tio månader sedan utan att man vet om det är för liten. Alltså flyttade jag mig bakåt i tiden till närmsta snöklädda månad för att få det hela att gå ihop men insåg omedelbart att det ÄR november 2006.
Det hade varit vigsel i närvaro av vittnen och middag tillsammans med föräldrarna. Alltså inget partaj som jag missat.
Om Gondolens vinbar finns inte mycket att säga. Jag valde rött åt M och det blev en spanska som jag gärna kollat i efterhand om vinbaren haft en sajt. Men den finns inte. Allt jag har att tillgå är ett ynka kvitto med texten "El Sequé". Lätt kakaoaktig i doften var den i alla fall, åt plopp-hållet utan att vara fulsöt. Varm och eldig utan att desinficera munhålan. Mörka bär, ni kan gissa resten. Bra var den, trist bara att jag inte vet vad den heter! 135 kr för 15 cl där och då.
Spätlese från Dr. Loosen är en meningslös upplysning om man varken vet vilken Moselsluttning druvorna plockats från eller vilken vinslott med minst tre svårstavade tyska namn vinet skapats i. Årgången på rhône-vinet missade jag också. Bakläxa! Dr. Loosen var fruktig, halvtorr och extraktrik. Mineralig och ren. Inslag av honung. Guigalen smakade smutsigt och rått men inte lika illa som Parallelle häromdagen. Nu verkar jag sur och grinig. Det är jag inte. Det var trevligt att återse M - som alltid.

Bilden: jag ville hitta något på Beavis & Butthead och snubblade över denna. Tycker ju inte att skämt-teckningar är särskilt roliga. Men.

* "Passar till lammkött: vitt vin och räkor." Något i den stilen står att läsa i menyn på Gondolens Vinbar. Plus en massa andra mer eller mindre tröttande citat om vin.

Dramaaaten - så raasande tjusigt!

Tegelstensromanerna får hyllplanen att bågna. Spellängden på genomsnitts-cd:n får lyssnaren att somna. Kvalitet tycks ibland gå före kvantitet. Igår var det teaterföreställning på Dramatens lilla scen. Klockan sju såg jag och J hur ridån gick upp. Halv elva bugade sedan skådespelarna till applåderna från publiken i den halvfulla salongen. Närmare tre timmars teater om man utesluter pausen alltså. Det blev emellanåt segt. I andra stunder engagerande. Frank Wedekinds "Lulu" från 1922 beskrivs som en monstertragedi. Livia Millhagen gör huvudrollen - en kvinna som har blivit något slags projektion för manligt begär. Nellie, Lulu, Katja eller Eva. Hennes namn växlar beroende på vilken man hon träffar. Bland männen finns ett gammalt medicinalråd, en självömkande konstnär, en akrobat och en polis. Döden följer i hennes spår. Männen tar antingen livet av sig eller dödar varandra. I slutet av pjäsen har Lulu blivit prostituerad. Hon möter sitt öde hos en torsk som för tankarna till någon av Thomas Harris´figurer.
Jag läser inte recensioner men rubriker kan jag inte undgå. Vill minnas att teaterkritiken inte var helt positiv. Vad tyckte jag själv då? Jo, den var som sagt alldeles för lång. Sedan fanns det några detaljer som störde mig. Varför sminkar man en vit människa till en mörkhyad år 2006? Är det för att driva med gångna tiders föreställningar om etnicitet? Är det ironi? Eller vad? Jag förstår inte. I den ännu under tidigt nittonhundranittiotal i vissa avseenden så hopplöst antikverade punsch- och frackstaden Uppsala kunde man ibland se skokrämsfärgade människor i studentspex. Det var inte kul då och det är inte kul nu.
Men mot skådespeleri, scenografi och kostym har jag inget att invända. Ej heller musiken, både den som interfolierade scenbytena och den som fanns i bakgrunden i några av scenerna. Laibach! när hörde jag deras misshandel av Beatles' "Get Back" senast? Det var överhuvud taget mycket 80-tal över föreställningen som bort kortas och gjorts om.
Några åskådare gjorde en enaktare av pjäsen genom att gå i pausen. Själv stannade jag och hann med ett glas av den lite platta men ack så eukalyptus och rootbeer-doftande Lindemans Shiraz. Tack J som genom kontakter fixade fribiljetter!

Lindemans Bin 50 Shiraz (nr 6374), 70 kr

Lulu
en monstertragedi av Frank Wedekind
Regi och scenografi Ole Anders Tandberg
Översättning Ulf Peter Hallberg
Kostym Maria Geber
Ljussättare Ellen Ruge
Peruk och Mask Lena Bouic-Wrange, Kaisa Mylläri

I rollerna Livia Millhagen, Rolf Skoglund, Tommy Nilson, Magnus Roosmann, Gustaf Skarsgård, Johan Holmberg, Inga-Lill Andersson, Torkel Petersson, Johan Lindell, Kicki Bramberg, David Weiss, Mia Björne m fl

Speltid 3 tim och 15 min

Diktlusen

Eftersom jag aldrig provar nya viner längre tänkte jag byta namn och inriktning på den här bloggen. Från och med nu kommer den att heta "Diktlusen" och endast bestå av dikter som är för gamla för att vara upphovsrättsskyddade. Stagnelius, Stiernhielm och Keats utlovas. Och så lite Sapfo, Lenngren och Goethe om andan faller på. Ibland kommer mina egna elegiska distika om frostnupna daggkåpor, mossklädda rotvältor och soljus genom saftglas att publiceras. Andra gånger blir det knittel om Sundbyberg eller sonetter om gamla Saab-modeller. Inte.

Vi i Bittermitten går på Friskis & Svettis. Ikväll var passet sämre än vanligt. Dansband, Shirley Clamp och annat skräp. Jag var tvungen att trösta mig med två glas Torus när jag kom hem. Det smakade inte surt idag. Bara blod och tjocka skal. Om trettiofem minuter börjar Seinfeld på femman. Sen ska jag sova.

Torus 2005 (nr 2261), 196 kr 3000 ml

"Samma ensamhet oss väntar alla, samma sorgsna sus på gravens gräs."*

Kallt och klart var vädret. Övade mandarin. Fick till en surdegskultur. Blogger krånglade nästan hela dagen. Promenerade till Hornstull och hämtade bilen. Hade P här på middag. Vi drack Torus igen. Boxen öppnades för en vecka sedan. Jag tyckte att vinet hade surnat. Det tyckte inte P.

I kvällens avsnitt av Sopranos snodde Tony Soprano och Christopher Moltisanti (th) några lådor Château Pichon-Longueville 1986. Paulie (tv) snålade med medel till en katolsk festival, bråkade med styvmorsan och oroade sig för prostatacancer. Den där serien tycks mest handla om ensamhet, åldrande och död. Uppmuntrande. Nu går jag och lägger mig.


Torus 2005 (nr 2261), 196 kr 3000 ml

* Ur "Vi människor" av Verner von Heidenstam (1859-1940)

En lördag med bara två glas vin

Lammlägg vill jag äta med tesked. Riktigt den kvaliteten uppnår inte de muskelfiberförsedda benpiporna som vilar på en spegel av rödvinssås. Men de smakar lamm som lamm ska smaka, jag vill ju ha den där lätt ulliga tonen. Lite mer kryddning hade dock inte skadat. Bredvid läggen ligger en skopa potatismos av det lösare slaget, puré är ordet jag letar efter. Rödvinssåsen är kanske lite söt men inte översöt. Ingen grönsak får vara med. Jag tycker att det är synd. Lite färg hade varit på sin plats. Jag beställer en liten sallad som efterrätt i stället. Nuvianas blandning av tempranillo och cabernet sauvignon är en budgetfruktis som passar till maten. På en gång inställsam och med lite motsträviga tanniner. Inget finplock bland klasarna. Men det är ju inte för vinlistans skull jag och H har gått hit. Det är inte heller maten som gör att man besöker Snotty - den ljudbar som huserar i Pet Sounds-barens tidigare lokaler. Nej, Snotty är ett ställe där man låter sig omslutas av den musik som den för kvällen anlitade dj:n väljer. Igår hette han Mattias Axelsson och spelar gitarr i "The Horror The Horror". Han spelade Phoenix, Fleetwood Mac, Scritti Politti, Hall and Oates, America, 10CC, Michael MacDonald och Ed Harcourt. Och en massa annat bra. Han valde med hjärtat - för att använda en klyscha - och inte enbart det som är rätt just nu. Super.

Sedan gjorde vi misstaget att åka ner på stan - alltid lika dumt en lönehelg - för att sammanstråla med H:s kompis S på Centro. Det var kö utanför stället. Genom rutorna kunde vi se att det var ett hak för kotlettfrisyrer och Carrie Bradshaw-wannabees. Vi ringde S och sade att det inte var aktuellt. Tunnelbana söderut igen. Stötte ihop med fröken Brax och hennes pojkvän. De hade varit på Malaysia och la République. Hon kommer nog att skriva om det tids nog. Sedan hoppade vi av vid Slussen och bestämde oss för att inte gå in på Debaser. Det var ju kö där utanför också. Tredje stället gillt tänkte vi och gick klockan tio i ett in i den ångbastu som normalt går under namnet "Mosebacke Etablissement". Därinne firade Raw Fusion tioårsjubileum. För fem-sex år sedan hände det att jag hängde där eller dansade tills saltkristallerna trängde ut genom skjorttyget. Så inte igår. Trots att det spelades bra house både lajv och från skiva. Det blev mest lite stilla på-stället-gungande. Byst med folk var det. Jag var lite trött men absolut inte ostyrig när jag tjugo minuter i två stegade ut på det vindomsusade kullerstenstorget.

Nuviana Tempranillo Cabernet Sauvignon 2004 (nr 86144), 59 kr

PS1. Vi såg "Förortsungar" (bilden) på bio innan Snotty. DS

PS2. IK Sirius slog Väsby United med 1-0. Det innebär att Uppsalalaget flyttas upp till Superettan vilket är en stor händelse. IK Sirius har alltför länge spelat alltför illa. Kanske har förbannelsen äntligen brutits. DS

I förra SAOL finns bara ett ord för "förutsägbar"

En bekant klagade över Ali Esbatis blogg. "Man kan ställa klockan efter den!" suckade han. Jag har bara varit på Esbatis blogg ett par gånger så jag vet inte hur förutsägbar den är. Men med mitt mått av självinsikt inser jag ju att min blogg är det. Alltmer faktiskt. Jag var på Judit & Bertil igår igen. Jag drack Rosemount GTR - ett vin som obegripligt nog bara finns i Systembolagets beställningssortiment. Alla var inte där men Ensamma mamman, Redaktörn, K, T och V var det. För en gångs skull slapp vi det omöjliga bardisksumgänget utan satt istället vid två höga barbord så att man kunde både se och höra vad man sade. Så borde vi alltid göra, om vi inte hindrar potentiella matgäster vill säga. Jag var bjuden på middag i Aspudden så jag lämnade vid halv sju. Eftersom blomsterbutiken i Hornstulls T-baneplan var stängd sprang jag upp till Systembolaget och köpte en flaska terres fumées till P, M och L som bjudit hem mig. Det är - om ni inte visste det redan - ett av bolagets mest prisvärda viner just nu. Och det har skruvkapsyl. Ett litet glas Rosemount GTR borde jag inte bli särskilt påverkad av. Ändå var mina doftreceptorer någonstans i Långtbortistan när P bad mig blindsniffa samma druvblandning i Torres Don Miguels tappning. Jag kände ingenting. "Vitt vin" tyckte jag. Senare gick vi över till australiensisk riesling som jag inte heller kunde pricka in. Långt senare drack jag ett pytteglas Torus som då smakade gräddkola. P hade lagat en strömmingsrätt, blancherade morötter med mellanösternkryddning och potatismos. Återigen denna spiskummin! Vi åt framför teven och tittade på "Idol 2006". Har faktiskt bara sett ett avsnitt av serien tidigare. Jag har egentligen inget att invända mot underhållningsformen. Möjligen att jag tycker att Peter Swartling har en märklig ansiktsbehåring och republikanskramlande Kishti blir lite förutsägbar med sitt misogyna dissande och ständiga "shape up!" Och att ungdomarna överlag väljer väl wailiga låtar. Undantag Linda som gjorde något eget av Bowies "Heroes". Hon blev trist nog utröstad, läser jag nu.
Sedan spelade vi kort tills jag nästan somnade i fåtöljen. Jag tog taxi hem.

Rosemount Estate GTR 2005 (nr 84478), 70 kr

Terres Fumées Petit Manseng 2005 (nr 4108), 66 kr

Torres Don Miguel Gewürztraminer-Riesling (nr 6055), 73 kr

Yalumba The Y Series Riesling 2005 (nr 16017), 87 kr

Torus 2005 (nr 2261), 196 kr 3000 ml

PS 1. Om ni gillar brit-pop måste ni gå in på BBC electric proms 06 senast sista oktober. Magic Numbers framför låtar från nya plattan. Men där finns också Billy Bragg, Paul Weller och ett nytt projekt med Damon Albarn och Paul Simonon. DS

PS2. Vi får ny landshövding vid årsskiftet. Jag känner honom inte. Han verkar tråkig. Den nuvarande, färgstarke kräftfiskaren känner jag inte heller men träffade honom på en vintillställning en gång. Jag stod och pratade med en rikskänd matskribent när han trängde sig in i konversationen och började beklaga sig över att han aldrig får tillfälle att dricka de fina premier cru-bordeauxer han kom över under sin tid som ambassadör i Tyskland. Han har uppenbarligen ett stort intresse för kultur. Det vet jag inte om den blivande har. Jag tänker bara på gammelmoderat glädjelöshet och en massa trist taxiåkande.DS.

Jag utvidgar blogglistan

Tack vare Matälskaren blir jag på nytt påmind om hur bra Vetenskapsnytt är. Därför lägger jag den bland de uppräknade länkarna till vänster. En annan bra blogg är Donnie Donuts kinky afro. Om man vill veta hur det ser ut när det brinner i Fisksätra ska man läsa Johan Muréns dagbok. Han skriver inte så mycket utan plåtar mest. Och det är också där man kan få veta att Ultravox' tidiga skivor nyligen remastrats.

Jag äter kikärter med spiskummin, chili, vitlök och tomat. (En värld utan spiskummin och kikärter skulle vara en fattigare värld.) Och dricker en billig chianti som jag använde i lördagsgrytan. Ett glas fanns kvar i flaskan.

Piccini Chianti (nr 22467), 39 kr

Söndag

Igår var jag uttorkad igen. Levern gick för högvarv när jag vaknade vid åttatiden. Det blir så efter fem glas vin och en chardonnaygrappa kvällen innan. En alkometer sade att jag inte skulle köra bil. Vi tog istället bussen till Tyresta för att plocka trattkantareller och skogsriskor. Det var gråfuktigt men ändå ganska behagligt. Några droppar regn föll. Man ska vara i skogen när man är bakfull. Så är det bara. När vi kommit åter till stan träffade jag min gode vän, den "hyggelige fyren" C från Köpenhamn. Jag var bjuden på middag senare på kvällen. Svampplockarna K och T bjöd med C. T har alltid bra viner hemma. Han bjöd på franska men även en torr madeira.
Gewurtztraminern som är bolagets billigaste hade en trevlig pärondoft. Bourgognen - med risk för att jag har skrivit fel nedan - var korrekt och inte vulgärfruktig på något sätt. Madeira är jag novis på. Kanske föredrar jag det framför port. Fan vet.

Förrätten var en syrlig skogsriskeröra på hembakt surdegsbröd. Varmrätten renstek med rödkålssallad och en svampröra med morötter, creme fraiche och kryddpeppar. Efterrätten ugnsäpplen med hackade valnötter, honung och smör. Ja, det var precis så bra som det alltid är hos dem. Stort tack!

Arthur Metz Gewurztraminer 2005 (nr 5249), 77 kr

La Vignée Pinot Noir (nr 5421), 99 kr

Cossart Gordon Sercial 5 Years Old (nr 7835), 146 kr

Vad minns jag av nittiotalet egentligen?

På Street var det releasepartaj igår. Inte en fest som man blev speciellt inbjuden till, den var öppen för alla som hade åldern inne. Inte ens inträdesavgift krävdes. Festskälet, det som nyss hade släppts eller rättare sagt kommit ur trycket var den här boken. Den kommer jag inte att köpa. 90-talet känns som igår. Det har gått för kort tid för att jag ska kunna få vemodiga nostalgivibbar av Oasis-singlar, Expedition Robinson och Rederiet. Men tillräckligt med tid för att inse att inte ens mitt minneskort har oändligt utrymme. Det visade sig i den frågesport eller 90-talsquiz som jag och B bara lyckades skrapa ihop 15 av 37 möjliga poäng. Okej, jag minns muggiga låtar som "Mr Vain" med Culture Beat och "Oops up" med tyska Snap. Jag kommer ihåg Kramers parfymkoncept "Beach" i Seinfeld. Men jag kunde varken erinra mig vad karaktärerna i Rederiet hette eller vilka Sverige spelade första matchen mot i fotbolls-VM 1994. På Street fanns andra, yngre och piggare förmågor än undertecknad som gjorde det. Det kreativa med den här släppfesten var nämligen att man sysselsatte sig med något annat än att dricka och mingla. Kristian Luuk - kvällen till ära iförd Jamiroquai-tröja - ställde frågorna och presenterade låtsnuttar och videoklipp till quizet. På ett sätt som bara han är mäktig givet rätt förutsättningar. (I "Hassan", "Knesset" och även som vikarie i P3:s Lantz har han haft dessa. "Sen kväll med Luuk" förstod jag mig aldrig på annat än som blekt försvenskad Letterman. Och "Godnatt Sverige" är nästan glömt. Men aldrig förlåtet.) Frågorna löstes lagvis, jag och B utgjorde ett lag. När frågorna var besvarade överlämnade man sitt formulär till ett annat lag som fick rätta. Både vi och grannarna kunde inte svaret på frågan om vilket indie-band som hade gjort låten "Fishtank". "Jaha, This Perfect Day? Men det var ju främst ett skitband, inte ett indieband", hörde jag mig själv gapa. De två lag som hade bäst resultat fick skicka upp representanter på scenen för en slutlig omgång. Den som vann fick lite 90-talsparafernalia.

Innan vi gick ut hade jag bjudit B på den franska biffgryta som jag så ofta lagar. Och så en äppelbaserad efterrätt. Gravensteiner i ugn med lite kanel, råsocker, smör, färsk ingefära och lätt rostade pinjenötter. Jag får säga det själv: BRA.

Torusboxen öppnades till middagen. Oborstat eldig och smakrik med sträva tanniner. Mörk frukt. Jag gillar den.

På Street drack jag det äckliga Kaya, eftersom det var enda röda glasvinet i baren till den del som 90-talseventet skedde i. Sedan gick vi in i restaurangen. Där beställde jag riesling till mig Clines zinfandel till B. Jag var då lite bortom smakligt finlir så jag kan bara "konstatera att jag" fick ner rieslingen. Clines Zinfandel var dessvärre korkad men hon märkte det inte.

Torus 2005 (nr 2261), 196 kr

Street´s röda 62 kr - förmodligen Kaya

2004 Riesling, Fernand Engel, Alsace, 85 kr per glas på Street