Sommar i skärgården. Fyra år sedan. Känns ganska avlägset nu. Jag blev hipp som happ ombordbjuden på en Omega 42. Tog tåget söderut, bytte till buss och promenerade den sista kilometern till hamnen. Vi lade ut omgående. Gjorde inte många knop första kvällen. Andra dagen kom vi desto längre. På kvällen blev det naturhamn. Middagsdags. Det saknades groggvirke så gin blandades med Proviva nypon före maten. Inte så tokigt som det låter. En kycklingcurry improviserades fram. Till den drack vi Château Tahbilk Marsanne. Jag kan inte skriva något vettigt om det vinet! Trots att det var kärlek vid första kontakten. Efter det brukade jag alltid ha ett par flaskor liggande. Det var lättgillat. Sedan råkade jag ut för dåliga flaskor eller klena årgångar. Drack det senast i Göteborg för två år sedan när jag hälsade på I och T. Ensam. Mannen var på väg till Tjeckien. Frun gravid. Det blev bara en klunk. Kork och oxidation. Cyklade ner till Olskrokens systembolag dagen efter och bytte mot Stoneleigh Sauvignon Blanc.
Tahbilk görs på Marsanne, en grön druva som används i Rhône och Nya Världen, denna jönsiga beteckning för alla platser utanför Europa där man odlar druvor. (Musikvärlden har sin motsvarighet i kategorierna "etno" och "world music".)
Så här skriver Oz Clarke i "Druvan bakom vinet" (Wahlström & Widstrand 2002):
"Från början har smaken drag av citrus, persikor och en underton av mineral. Med viss ålder mognar vinet och får en rik smak av kaprifol, jasmin, halm, akaciahonung med inslag av aprikos eller kvitten. Den blir aromatisk, oljigt fet och nötig och förbluffande tung. När den är mogen passar den därför till kraftiga maträtter. Det unga vinet är gott både med och utan mat."
Det kanske skulle vara idé att köpa ett par flaskor till helgen. För att se om det har bättrats.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar