Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Sedan juni 2005 skriver jag här när jag har lust. I början skrev jag om vin, sedan om mina erfarenheter i Kina där jag bodde från 2007 till 2009. 2011 drabbades jag av en bloggskrivkramp som varade i tio år. Nu har jag börjat skriva igen.
Flickr
Om mig
Bloggintresserade
Bloggarkiv
-
▼
2005
(87)
-
▼
november
(29)
- Bara en sak till innan jag lägger mig
- Sardin
- Kul utan strul
- Il Tempo
- Dop och vin
- Vi gör en vintidning
- På väg mot en text
- The Evolution Will Not Be Televised
- Nördfredag
- Funkar inte tillsammans
- Bra blogg som funnits ett tag
- Konsumentupplysning
- Ny blogg!
- Har Södermalmsnytt skärpt sig?
- En blogg kan förändra världen eller åtminstone en ...
- Vinlusen del 2. Lusens namn
- Sista gången? Château Tahbilk Marsanne
- Rödvinsvänster
- Reklam för Håkan Larsson
- Gyllene glaset 2005
- Öl på Pelikan
- Första gången Del 2. Château Tahbilk Marsanne
- Eller nå't
- Skärp er Södermalmsnytt!
- Den som väntar på något gott
- Middag
- Homo politicus
- Vinlusen del 1. Livscykeln
- Grå höstlovsvecka
-
▼
november
(29)
5 kommentarer:
Finkrog:
- har varmrätter över 100 kronor
- har medelhavsnamn
- har inte bricklunch dagtid
Jag föredrar fulkrogar!
anonymous>> Alltså alla krogar utom ca 12% av landets pizzerior (SCB 2004)?
Finkrog är den krog som du finner skrämmande pga att du tycker den är pretentiös, inte förstår eller är skrämd av övriga gästers (i dina ögons) status. Jag tjatar ofta på krogägare att det inte spelar nån roll hur bra maten är om gästen inte känner sig bekväm...
Det är onekligen en intressant definition. Vid ett säljmöte 2000 åt vi på La Famiglia. Då - jag vet inte hur den är nu - var det en slentrianitalienare vars enda stolthet var blekta tidningsurklipp på Hollywood-skådisar som ätit där ett halvt decennium tidigare. Maten var knappt medioker. Jag tror varken att den eller dess besökare får folk att bli skrämda. Jag tyckte att det var lite roligt att DNs journalist kallade just den "finkrog".
Skicka en kommentar