Middag

Jag kör ofta bil. Ett sätt att stå ut är att lyssna på radio. Torsdagarnas förmiddagar är bäst. Då kan man få höra Meny om man har tur. Den som inte blir glad av att höra Karin Fransson har ett hjärta av sten. För en vecka sedan talade hon om en vitlökssoppa. Jag var på väg till en kund i Uppsala och blev så hungrig att jag stannade vid första bästa mack och åt ett smaklöst äpple som inte på något sätt kunde ersätta hennes rätt men väl dra upp blodsockret som var på väg ner i en Marianergrav.
Åter till Karin Fransson. Hennes sätt att tala om hur man ska fräsa vit- och schallottenlökar i olivolja och smör utan att de bryns, om mildheten som skapas av grädde och äggulor om muskoten som ger det där motståndet, ja det blir platt och klichéaktigt när jag försöker skriva om det, men när jag hör henne blir jag euforisk.
Ikväll hade jag P och M på middag. Det var längesedan sist. Jag lagade soppan och halstrade pilgrimsmusslor till den. Alla blev nöjda.
I soppan hade jag Fleur du Cap Sauvignon Blanc Unfiltered 2005 som vi också drack till. Det är troligen inte den bästa årgången vinet sett. Det kändes som jag föll raklång i ett nässelsnår. Väl mycket krusbärsblad och alkohol också. P som har känsligare smaklökar än jag och därför skulle bli mycket bättre som vinnörd påpekade att vinet hade maskrosbeska. Vilket ord! Maskrosbeska. Alla förstår vad han menar.