Tyskland

Första kvällen drack jag en grüner veltliner. Enligt servitören uttalas druvan med svenskt v. Betoningen på veltliner uttalade åtminstone han som berliner. Annars blev det weissburgunder aka pinot blanc (hoppas jag) och en grauburgunder = pinot gris. Men mest pils och weissbier. Och det skriver jag ju inte om. Ja, lite sekt och prosecco fick jag förstås i mig. En kväll var vi på en italiensk restaurang som serverade magsaftsdoftande pulverparmesan till rätterna. Det trodde inte jag förekom söder om Hosteria Tre Santi. En bekant fick korkat vin. Men han kände det inte vilket var tur. Som ni förstått rörde det sig om den sorts slentrianitalienare som världen är fullkomligt nerlusad av. Men okej, vi hade trevligt och då spelar det mindre roll att kaninbitarna i huvudrättspastan är millimeterstora och kan räknas på ena handens fingrar. Och att den jävla pepparkvarnen till varje pris ska svingas över ruccolan. (Oj då, jag svor visst!)
Jag åt härlig sparris varje dag. Både blek och grön. Och en massa god kallrökt lax av någon anledning.
I Tyskland är det vanligt att man häller upp vinet på tjockglasiga tvådeciliterskannor. Ser lite trist ut men personalen slipper springa till bordet hela tiden.
På väg hem köpte jag Franconias silvaner.
I övermorgon åker jag till Riksgränsen. Räkna inte med något bloggande på ett tag alltså.