Jag läser Judith Hermanns novellsamling "Bara spöken". De två första och den sista novellen har jag hunnit med så långt. Läs ni också. Och tack till joggaren, formgivaren S som gav mig den när jag fyllde jämnt en gång! Hermanns styrka är att hennes noveller är spännande trots att det inte händer särskilt mycket på ett yttre plan i dem. De är ibland vad många skulle beteckna som "poänglösa"* men det finns något annat, svårgripbart, lätt melankoliskt i dem som fängslar.I samlingens sista novell "Kärleken till Ari Oskarsson" reser huvudpersonerna till Tromsö för att framträda på en musikfestival som - visar det sig - har blivit inställd. De bestämmer sig trots det för att stanna i staden. Det kvinnliga berättarjaget ligger mest på sängen på det pensionat där de hyr ett rum medan hennes kompanjon Owen är ute och upptäcker Tromsö. De lär känna ett par andra tyskar som hyr rum på samma pensionat. På en fest där de dricker vin - därav inlägget - händer det som gett novellen dess namn och sedan förstör jag för er om jag avslöjar mer.
Från Tromsö till Oslo är det ganska långt. Den nya blogg som ni ser till vänster, feitesundag, är från Oslo, tror jag, och skälet att jag länkar till den är att en av upphovsmänniskorna, Thymus vulgaris, är en sympatisk och lågmäld man som jag nyligen träffade. Han behandlades tydligen nonchalant på Street så veckans känga går till det etablissemanget. Har aldrig delat ut en känga förr, för övrigt. Och jag vet faktiskt inte vad feitesundag betyder men jag ska ta reda på det. Man bör ju känna till något av grannländernas språk tycker jag som planerar att resa dit i sommar. Kvällen blir vinfri och i morgon är det arbetsdag.
Bilden: Judith Hermann
*Jag skriver ordet inom citationstecken för att jag tycker så illa om det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar