För en tid sedan skrev jag om Lindemans Chardonnay. Hur illa jag tyckte att det smakade. Inför kvällens enkla måltid öppnade jag en annan chardonnay, nämligen Santa Rita 120. Flaskan blev jag tilldelad när jag vann tredjepris i ett vinlotteri för ett par månader sedan. Det finns en antydan till svarta vinbärsblad i doften, något som jag normalt associerar till sauvignon blanc. En svag ek låter sig anas. Smaken är så alkoholdominerad att det nästan blir en desinficerande känsla i munnen. Syran medgörlig, brännande eftersmak. Pumpar så ut några milliliter av ur Lindeman-boxen - som börjar bli lite gammal vid det här laget - för att jämföra. Doften är nästan bara ek, ek, ek. Och så lite citrus. Den sipp jag tar blir inte långvarig i munhålan. Virak! som kapten Haddock utbrister i en gammal Tintin-översätting. Vinet har egentligen inte förändrats under den här tiden. Det har bara aldrig varit särskilt kul. I valet mellan pest och kolera väljer jag koleran, Santa Rita 120 men jag rekommenderar den inte. Nu har jag bara en chablis kvar i kylen. Och ungefär 35 flaskor rött i källaren.Santa Rita 120 Chardonnay (nr 6116), 73 kr - Lindemans Chardonnay (nr 16457), 215 kr, 5-0
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar