Kombinerad vin och läskprovning

En sent påkommen, spontan idé. Tre vuxna och två barn på nio respektive tolv år. Syftet med den här provningen var att vi vuxna skulle lära oss att känna skillnad mellan tre olika druvor. Pojkarna skulle se om de kände igen läskeblasken och säga vilken de tyckte bäst om. Att välja druvrepresentativa viner är en inte helt enkel uppgift när man har begränsat med tid. Jag hade vunnit en cabernet sauvignon från Australien, Wolf Blass Eaglehawk Cabernet Sauvignon, i vinlotteriet förra veckan. Tänkte att den skulle få vara med. (En flaska mindre att släpa från bolaget också.) Att pinot noir skulle ingå hade jag bestämt. Eftersom jag tycker om Saintsbury Garnet Pinot Noir (nr 23051) hade jag tänkt köpa den. Som, visade det sig, inte fanns på bolaget i Värmdö där jag skulle byta förra veckans rödvinsvinäger, Clos de Codols. Det fick bli Beringer Founders Estate istället. Personalen hade inte provat den så de kunde inte lova något. Jag har två flaskor av Alain Graillots Crôzes Hermitage 2002 i källaren. Ursprungligen hade jag tre men den första knäckte jag på en nyårsfest vid Mariatorget 2004-2005. Nu bestämde jag att rhône-vinet skulle få agera syrah-prov.
Provningen var blind för alla utom undertecknad. Hur utföll det då?

Wolf Blass har tydligt blåstick i kanten, tecken på en relativt ung cab. Dofterna här är eukalyptus, mint och efter några minuter även tobak. Jag misstänker att vinet är korkat men det är i så fall den minsta korkdefekt jag har stött på. Det går nästan att dricka ändå. Relativt alkoholstarkt och med tydliga syror. I smaken finns tydlig svartvinbärssaft. Alkohol och syror samspelar inte, det finns inga tanniner att tala om. Medellång eftersmak. På det hela taget ett ganska mediokert vin. Tja, men vad kan man vänta av 75 kr från Australien egentligen?

Det ljusröda och förhållandevis tunna Beringer doftar vaniljglass och röda körsbär. Det finns en nästan vulgär fruktsötma här. Kortare eftersmak än caben. Jag gillar det inte.

Det mest intressanta vinet, Graillots vid det här laget lätt nejlikröda, dricker vi när det befinner sig i tunneln. Enligt producenten ska det ju drickas inom två eller efter åtta år. Nu är det fyra år sedan 2002. Kryddnejlika, gummi och rök i uppstramad givakt. Tydliga, medelsträva tanniner som raspar lätt mellan tunga och gom, något hårda syror och en diskret fruktsötma. Lång längd. Det här vinet utvecklas mot kvällen. Trots min ringa erfarenhet av lagrade viner vågar jag påstå att det här har framtiden för sig, det kommer att mjukna, och har därför bestämt att spara flaska nummer tre till 2010.

Läsksorterna var tre: Trocadero, Pommac och Champis. Pojkarna blindprovade utan att veta vilka sorter de skulle välja mellan. De trodde att Trocadero var cider. Båda tyckte också bäst om den. Jag skyr, med några undantag, läsk som pesten. Därför vågade jag inte prova.

Svägerskan visade sig vara en talang. Både hon och brorsan gissade rätt på vilket vin som var dyrast och äldst.

Wolf Blass Eaglehawk Cabernet Sauvignon (nr 6338), 75 kr

Beringer Founders Estate Pinot Noir (nr 23031), 109 kr

Alain Graillot Crôzes-Hermitage 2002, 162 kr - ej längre på bolaget.