Midsommarn

I dag kommer många svenskar att hoppa i säckar, äta jordgubbstårtor och få fästingar. Destillerade drycker med eller utan kryddning, sill i hem- eller fabriksjorda inläggningar och den söta, lilla jordknöl som kokt är i det närmaste oätlig under resten av året kommer att stå på borden bland byttor och fat. Några kommer att sjunga innan de skålar. Andra kommer att dricka utan att prata. Några kommer som Noa att somna av ruset. Somliga kommer att gräla, förälska sig eller hamna i slagsmål. Misshandla eller misshandlas. På campingplatser och i skärgårdshus. Tidningsrubrikerna dagen efter kommer att handla om allt detta. Det kommer att vara "ovanligt lugnt" eller "ovanligt stökigt". Aldrig vanligt.

För mig var midsommar en icke-högtid. Jag hade inte firat den sedan jag var barn förrän jag bodde i Umeå 1990. Vi satt utomhus i ett sommarstugemoråde i Ratu*, några mil norr om stan. Senare under den här norrlandsljusa Beppehatts-sommarnatten, när vi hade dansat till Black Box, Charlatans och Stone Roses, badade vi bastu. I en fin, åttkantig, hemmasnickrad med fönster och utsikt över den lilla tjärnen satt vi och svettades. Och så sprang vi ut för bryggan och svalkade oss i tjärnen. Två missöden inträffade. Det första när jag satt på bryggkanten och vilade. Då kom plötsligt grafiska designern, trummisen med mera M ut ur den fuktiga hetluften och skulle hoppa över mig för att landa i tjärnen. Istället halkade han på bryggan och satte sin häl rakt i min solar plexus så att jag hamnade i vattnet. Jag tog mig upp till ytan men kunde inte andas. "Nu dör jag" tänkte jag. Raskt sträckte några fram händerna och drog upp mig. Jag fick åter luft. Mina räddare hade sett skräcken i mina pupiller, sa de. Den andra händelsen var i bastun när snickaren E med handen tog en sten som legat i utkanten av eldhärden och sa till M som låg utsträckt: "Känn, den är inte särskilt varm". Därefter lade han den på M:s mage. M studsade upp och undrade om E var riktigt klok. Som alla, utom E, visste är huden tunnare på magen än i handflatan.

1991 var jag inregnad på sommarstället.

Regnsommaren 1993 firade jag med min storebror. Picknick i Stabby Hage, Uppsala. Sedan försökte vi oss på en barrunda. Bland annat tittade vi in på Eskobar där Naughty by Natures "Hip Hop Hooray" dånade, liksom Jamiroquai. Det var tomt så när som på några få gäster. Vi stötte ihop med syskonen H från Storvreta.
Katten Vigdis försvann samma kväll, tror jag. Hon kom tillbaka månader senare.

När jag flyttade hit 1994 blev jag bjuden att fira med P och J på en skärgårdsö. Kvällen innan midsommarafton var himlen mörk. Det regnade och vågorna hade vita toppar när Waxholmsbåten lade ut från Strömkajen. Åtta grader högst. Morgonen på själva dagen var lika grå. Så hände något vid lunchtid. Plötsligt skingrades molnen och temperaturen steg till över tjugogradersstrecket. Det var sill och allt det där. Jag hade köpt O.P. Andersson för den hade fått bäst betyg i Aftonbladets test. J hade sin gula skjorta. Han deklamerade Majakovskij. Vi hjälpte till att resa öns stång. B påstod att hon hade plockat orkidéer till kransarna. Jag blev upprörd. Naturligtvis ljög hon för att retas. På kvällen var det schottis, hambo och annan dans på dansbanan. Jag måste ha varit lycklig och lite korkad eftersom jag till och med dansade till Toto.
Samma gäng firade sedan högtiden tillsammans på en annan skärgårdsö flera år i rad. En tradition som bröts 2001 då ön såldes. Då reste vi istället till Högbonden som ligger utanför Höga Kusten. Ön är värd en resa om man gillar klippstup, raviner och utsikt.

Midsommaraftnar kan man, liksom på nyårsafton, vara lycklig eller olycklig. När stämningen har varit som mest på topp, när man har kommit till sjunde sången i det uppkopierade vishäftet, har jag ibland smitit undan, gått ner till vattnet för att tänka. Vid ett sådant tillfälle simmade en älgko med kalv förbi mig där jag satt, nästan ljudlöst.

(Jag tycker egentligen bättre om den halvsega midsommardagen än själva aftonen. Då kan man prata strunt, utforska omgivningen, bada och dricka vin. Man behöver inte ha så förbannat kul.)

2004 var jag i Böste, Skåne. Mest HB-personer. Det regnade. Deppade. Åkte tillbaka till Malmö innan midnatt. Dagen efter åkte jag tillsammans med en fotograf för att bese det motbjudande och feodala midsommarspektaklet - komplett med blåsorkester, pekoraltal till slottsherren, gudstjänst och tombola - i Öveds kloster. (Bilden).

I fjol försökte jag dricka sju sorters druvor.

I år är vi några losers som under projektnamnet "Sthlm Leftovers" kommer att samlas på en innergård här på söder i eftermiddag. Vi har inte orkat ta oss ut i grönskan, alternativt inte blivit bjudna någonstans. Jag har köpt sommarens vin och La Gascogne och så ska jag komma på något som jag kan svänga ihop till knytet. Vid lunch åker jag till Redaktörn. Glad Midsommar önskar jag alla tillfälliga och trogna läsare!

Cosme Palacio y Hermanos Blanco 2004 (nr 98645), 79 kr

La Gascogne par Alain Brumont Gros Manseng-Sauvignon (nr 2882), 75 kr

*De som jag brukar fira med firar där i år. Jag önskar dem alla - J, P, S, E och M samt M, H, E och I - ett fint firande.