Det gamla klocktornets stora gata

Varje morgon ser jag en konsert med Andrea Bocelli på en stor plattskärm. Varje morgon visas denna konsert-dvd i Tiki Bar som frukostmatsalen på hotellet heter. Vet inte om någon av gästerna har bett om det. Jag börjar kunna låtarna efter en knapp vecka. Frukosten lärde jag mig redan första morgonen. Dimman över huvudstaden sipprade ner till tunnelbanestationens perronger när jag var på väg till jobbet igår. Sedan vidtog en vanlig arbetsdag. På kvällen bjöd J och W mig på kantonesiskt i Dongzhimenområdet eftersom jag just inträtt i en primtalsålder. Tack för det! En torkad fisk med svarta bönor och ingefära, gås med plommonsås, en sylta, rädisebollar med svamp, stark tofu, goda och blandade havsdjur och något mer som jag i skrivande stund inte minns blev det. Gott. Och den vanliga kinesiska ölen. Jag fick även se deras två veckor gamle O som mest höll sig lugn. Efter middagen gick jag och J till en "jazzbar" där Astrud Gilberto ljöd ur högtalarna. (Alla västerlänningar älskar Gilberto.) Inredningen var sådan att baren skulle kunnat ligga på Söder, i East Village eller Berlin. Där blev det i tur och ordning ilsket citrongul pernod, gt och en irländsk kaffe. Sedan kom jag hem till hotellrummet där jag blev skajpad med hyllningar. Värmande. Tack också till alla som använt ansiktsboken för samma ändamål!
Skulle egentligen satt mig för att blogga när jag gått igenom dagens e-post men händelser några hundratals mil österut satte stopp för det. Jag somnade med Arne Dahls "Upp till toppen av berget", den sämsta jag läst av honom. Han är annars en av Sveriges bästa deckarförfattare. Den här blandningen av fotbollshuliganer, nazister, pedofiler och exjugoslaver var i våldsammaste laget för mig. Däremot uppskattar jag att han bibringar läsaren lite klassisk bildning. Ovidius' metamorfoser kan man ju som bekant inte få nog av.
Under natten blev jag väckt av att någon sjöng "Det ska va' gôtt att leva" på gatan. Det bor alltså svenskar här.
Om morgnarna har jag borstat tänderna till CNN:s reportage om skogsbränderna i Kalifornien. Jag tittade tidigare på BBC World men den kanalen har försvunnit. Nu får jag roa mig med den amerikanska nyhetsbasunens fördröjning mellan bild och ljud. Efter Bocellifrukosten hyrde jag, delvis på kloka K:s och tillförlitlige T:s inrådan, en cykel och tog mig ner till the Bookworm. Där jag har försökt att jobba. Ett glas krusbärsbladsfrisk sauvignon blanc med en restsötma som nästan, men inte riktigt, blev besvärande drack jag till den nitratsmakande spenatsalladen. Och kunde sedan inte låta bli att blogga. På torsdag blir det syrah-provning här. Jag hoppas att jag kan komma.