15 december 2008

81. Hey Eighteen

Jag är ju svag för rubriker som anspelar på sådant som jag gillar och alla vet ju att Hey Nineteen är en låt med Steely Dan från skivan Gaucho. Tror att jag någon gång efter några glas bloggade att det var en av världens tio bästa låtar. Det kanske den inte är, men bra är den hursomhelst. Texten till Hey Nineteen kan ni läsa här. Och den handlar faktiskt inte om något som jag upplevde i kväll. Eller ens var i närheten av. Inget suktande, ingen cola och ingen fintequila, ingen melankoli över åldersgap.

För att göra en kort historia lång så kontaktades jag i början av hösten på Skype av en kines som hade ett engelskt efternamn som förnamn, en kines som skulle läsa svenska till hösten. Kinesen ville att vi skulle ha kontakt så att svenskan kunde övas. Flera gånger när jag hade Skype uppkopplat kom det chattmeddelanden med förfrågningar om när vi skulle träffas. I meddelandena förekom sådana där jobbiga nymodigheter som lol men skrivna på svenska: HAHA. Just så, med stora bokstäver. Förutom att jag får ont i huvudet av att läsa HAHA blev jag tvungen att stänga av programmet eftersom jag arbetade och inte ville bli störd. För två veckor sedan hade jag lovat att ringa en söndag men glömde bort det. Då kom ett meddelande: "Tror att du har glömt att ringa HAHA". Ja ni ser, det går inte att läsa utan att man får ont i huvudet.

Idag var det så dags att träffa kinesen med det märkliga namnet. Jag hade föreslagit att vi skulle ha träffats igår på förmiddagen men Rowling, som vi kan kalla personen, skulle gå på zoo då. Zoo? Vem går på zoo?
Jag skulle kunna skriva en hel bloggpost om märkliga namn som Rowling, Peanut, Normal, Rock och Corner, men jag orkar inte. Det kändes som att uppfylla en plikt, att träffa den här jobbiga kinesen med bristande Skype-etikett och barnsliga fritidssysselsättningar.

Idag hade statusraden på Skype ändrats: "Do you know how hard it is that I can't tell you what I am thinking about. Because I don't wanna bother u or see u as sad as me. Because Jag älskar dig för mycket." "Inte nog med att grabben skriver HAHA, han öppnar sitt hjärta för främlingar också" tänkte jag och erfor ett visst obehag. En ny chat började. Jag fick ägna ansenlig tid åt att förklara var Starbucks vid Pacific låg. När jag några minuter försenad närmade mig kaffekedjefilialen hade jag fått ett mess från Rowling. "Jag är redan inne, jag har en skär jacka på mig." Rowling visade sig vara en tjej. Högst en och femtio lång, hade, om uttrycket tillåts, väldigt flickaktiga kläder. "Går hon i gymnasiet?" tänkte jag.

Hon hade aldrig varit på Starbucks så jag förklarade hur man ska beställa. Jag drack varm choklad, hon fick en gröntelatte av något slag. Rowling kommer från södra Kina, läser svenska vid ett av Pekings universitet, har tre jobb och skriver en roman. Skypecitatet var från romanen. Jag frågade varifrån hon tagit sitt namn. "Harry Potter". Jag sade att det inte är ett bra namn. (OBS! att Rowling är ett bloggalias som jag har hittat på, inte hennes riktiga engelska namn). Andra namn som hon hade var "Tomat" och "Red". Hon ville inte heta något vanligt svenskt eller engelskt. För övrigt talar hon förhållandevis bra svenska för att bara ha studerat sedan oktober.

Dessutom berättade hon att hon har svårt att umgås med sina jämnåriga eftersom de bara pratar om sina pojkvänner och att åka till KTV (karaokekedja). Jag sade, utan att veta riktigt varför, att det ordnar sig med tiden. Hon kommer att träffa mer jämbördiga människor. Hon gillar inte att se på teve. Hon är otålig eftersom hon vill hinna med så mycket i livet. De killar som har försökt bjuda med henne ut har hon tackat nej till eftersom de inte har varit smarta nog.

Hon gissade min ålder. Den första gissningen var 19 år fel, den sista bara 14 år från min verkliga. Det är ju smickrande. Hennes mamma är ett år äldre än undertecknad, hennes far fyra år äldre och Rowling själv 26 år yngre dvs 18.

Det var intressant att träffa en så framåt och jagstark ung medborgare i Folkrepubliken. Och som sagt, det fanns inga "Hey Eighteen"-känslor med i bilden.

Jag hade utlovat en lista med namn på de som bara har initialer. Jag orkar inte ikväll. I morgon, kanske.

1 kommentar:

Anonym sa...

Vilken bra berättelse. Den är spännande hela vägen.
Anna