36. Vinlusen - på allmän begäran med (för mycket) content (eller innehåll som det också heter).

I morgon är sommaren slut. I morgon är det den första september. Jag hade hoppats att jag skulle veta lite mer om min resa till Kina idag. Men det kom aldrig något mejl eller telefonsamtal.
Igår morse tog jag tåget till Stockholm där A och H hämtade upp mig för vidare färd söderut mot Tyresta. Vi stannade på Lundagatan där K och T hoppade in i bilen. A och H har skaffat en borderterrier. Nio månader gammal, nyfiken och pigg. Namnet minner om maltdryck i ett av Medelhavsländerna. Jag håller på anonymiteten, även hundarnas. Solen sken över Audin på Nynäshamnsvägen. Vad vi pratade om i bilen kommer jag inte ihåg.
I Nationalparken tog vi av till höger från huvudstigen. Soppar, tickor, kantareller och trattisar - det fanns av allt. Mycket i gott skick också. Jag hade ingen korg men spanade efter fruktkropparna så gott jag förmådde och gav K de som jag hittade. Mest pratade jag.
Borderterriern hölls naturligtvis kopplad. Senare mötte vi några andra hundägare. Deras ettriga jycke sprang fritt vilket jag påpekade för kaxiga K som hade civilkurage att ropa det åt ägarna. Och hota med att vi skulle ringa till polisen om de inte hörsammade.
Många hundägare är korkade. Många betyder varken alla eller de flesta. Men det finns tillräckligt många dumma hundägare för att det ska vara värt att gnällblogga om. De här ägarna käftade inte emot utan lovade att koppla byrackan genast. Men att de bara chansade på att det skulle vara OK att ha en okopplad hund i ett Nationalpark!
Innan incidenten med hunden inträffade så hade vi fikat två gånger. A hade bakat en bullfoccaccia, K och T hade med sig matiga surdegssmörgåsar. De senare åt vi på toppen av en vinterlavsklädd stenhäll, det var sommarens näst sista dag. Solen värmde.
Vi var åter i stan vid fyratiden. Jag blev skjutsad till lägenheten här på Reimersholme där jag läste lite i Godnatt, min älskade av Inger Frimansson. Välskriven, gör-ont-litteratur. Sedan jobbade jag några timmar. Gick till Hornstull och tog mig till Medborgarplatsen. På Götgatan träffade jag J som bodde hos mig i Peking under en vecka i fjol. I perioden med min olyckliga, kinesiska kombo som gjorde livet till ett helvete. J:s besök, som var oväntat, blev en av den sommarens höjdpunkter. Jag hade träffat honom tidigare men vi stadfäste vår vänskap där och då. Ser jag det som. Han hade dessutom hjälpt min bror att kvittera nycklarna av den koleriske och misstänksamme hyresgäst som bodde i min senaste Stockholms-lägenhet. Jag hade lovat honom en middag som tack för hjälpen. Och himlen därtill som har Stockholms vidaste utsikt inom tullarna ligger på toppen av det studentbostads- och galleriakomplex som i folkmun fortfarande kallas för Skatteskrapan. Inredningen är lite flygplatsanonym tycker jag och har säkert skrivit det förut här i bloggen. De blandar bra, starka och framförallt dyra draijor. J hade blivit chef. Vi skålade i cocktailglasen. Över det och över att vi äntligen sågs.
Därinne var många unga och snygga. Jag kände mig som resten men utan att deppa över det. Den egna åldern börjar bli påtaglig. De grå stråna blir fler och fler.Intressena förändras. Om inget annat än Stockholms nöjesliv kunde jag bry mig mindre kände jag när jag bläddrade i På Stan häromdan. Endast Bengt Ohlssons krönikor roar mig nuförtiden. Men så är vi också nästan jämnåriga.
I'm not in love spelades i en soulig version som jag aldrig tidigare hade hört. Andra versioner av befintliga låtar är alltid välkomna i mina öron. Eftersom jag redan har hört allt annat som är bra. Nästan.
Vi tog hissen ner och tittade in på restaurangen Imperiet som låg i en annan del av samma komplex. Menyn var sorgligt konventionell. Det var glest med folk och vi bestämde oss för att dra vidare. Vi valde den lilla krogen Sardin. Därinne satt bland andra Alexandra Pascalido och åt med en man. De hade en liten flaska champagne i en hink. Jag tjuvlyssnade inte. Jag och J pratade. Han över en öl till sin förrätt, jag över två snabba cava-glas till mina stekta sardiner med grönsås. God grönsås. Vi tog båda oxkind med kantareller och grönsaker till varmrätt. Kantarellerna var fantastiska. Smörkoleaktiga! Vi fick köpa den sista Amaroneflaskan för en femhundring. Det var samma sort som den gode Redaktörn bjudit på tidigare i sommar.
Mitt omdöme försvann väl med det andra glaset av Valpolicellamusten. Försöke messa L något om camembert. Eftersom varken u-,j- eller n-tangenterna fungerar på min Palm Treo 680 så blir mina mess inte så intelligibla.
Dumt nog beställde jag ett så kallat kaffepaket med calva och tryffel. Jag berömde köket för kantarellerna, betalade, dricksade och så drällde vi ner till Snotty. Där stod Johan Murén som vi pratade med. Johan Murén har bra frisör(er) slår det mig. Trevlige Andres jockade.
När jag vände ryggen till hade J beställt en gimlet som jag utan att tveka satte i mig. Skulle ta upp smartfånen och messa igen när jag upptäckte att stylusen saknades. Det här får mig att tänka på Steve Jobs som under den första Iphone-presentationen 2007 frågade sig vem som ville ha en stylus. "Man tappar bort den!" Jag tyckte att det var trams men efter en draja, två glas cava, en halva amarone och lite calva så gör jag ju bevisligen det. Tappar både stilen och stylusen. Sprang tillbaka till Sardin och frågade hovmästaren om han hade sett något som delvis liknade innanmätet i en kulspetspenna. Han började rota i en kartong och se! Där fanns den, min kära stylus. Jag hävde mig över bardisken, tog hans huvud i mina händer och gav honom en puss på kinden. "Det här är pinsamt men jag gör det ändå" tänkte jag.
Sprittande sprang jag åter till Snotty.
Vid halv tolv satte jag mig i en taxi på Götgatan.
Jag (burdust): Du är från Turkiet va?
Chauffören (vänligt): Hur kan du veta det?
Jag (självgott): Jag känner igen ett turkiskt namn! Jag älskar Istanbul!
Chauffören (vänligt): Det är en fin stad. Men dyr. Många har inte råd att bo där.
Taxin var framme. 142 kr. Jag betalade och gick in i lägenheten. Försökte blogga utan att få något vettigt skrivet. Vilket uppmärksammades redan vid niotiden i morse. Sprit är dumt och dyrt.

Svamparna på bilden plockades inte.

Amarone Classico (nr 12363), 174 kr

35. Amarone

Jag har lovat att skriva varje dag. Som om jag vore på sommarläger. Hursom, jag börjar i morgon.

34. Finfint i Fiskis och lika hurtrevligtsomhelst i Hornstull

Nu sitter jag i en lägenhet på Reimersholme och icke-jobbar. Men det är slut med det om några minuter. Ville bara skriva att jag var på en fantastiskt trevlig middag hos Mathimlen med make och barn i onsdags. Där var andra trevliga gäster också. Alltså förutom mig. En familj från Singapore, en kille från Sumpan och en tjej från Kransen. Bra vibbar hela kvällen. Och så trevligt att jag glömde kolla vilka viner vi drack. Förutom Fontana Candida som faktiskt hade lite oljiga rieslingtoner trots att det inte finns något av druvan i den. Innan middagen hade jag köpt en frisk getfeta på butiken i förorten. Den åt vi senare.

Jag var för övrigt också på en kanonsupé hos hemliga morsan häromdagen. Där åt vi riskor, lamm och drack Conde de Valdemar Gran Reserva. Kloka K sade något av det roligaste jag hört på länge. Men eftersom jag inte längre citerar så får ni inget veta.
Nu ska jag jobba-jobba.

Fontana Candida Frascati (nr 2410)

Conde de Valdemar Gran Reserva (nr 12601)

33. Jaha

En av konsulterna på kontoret i Peking satt under en tid vid samma åttkantiga skrivbordsformation som jag. Hon talade bra engelska, vi åt lunch ett par gånger. Hennes arbetsdagar var längre än de flestas, det hände att hon suckade över arbetsbördan. När kontoret flyttade hamnade vi långt från varandra. Hon klippte håret i en snygg bob, började sminka sig och klädde sig alltmer professionellt. Någon sade att hon träffat en pojkvän. En dag hade hon slutat. R, som hon hette, förklarade vad white collar gypsies är för mig; arbetande människor med laptop och mobiltelefon men utan kontor. Som har alla världens trådlösa lattefik som sin arbetsplats. Man kan räkna på lokalhyran. Två lattar à 29 kronor om dagen (i Stockholm), 20 arbetsdagar i månaden blir 1160 kr. Billigare än så blir det knappast innanför tullarna. Dessutom slipper man fikapauser.
Finns det inte några nackdelar då? Jo, om man, som jag igår, hamnar i närheten vetenskapsilliterata och högljudda som på fullt allvar diskuterar stjärntecken och andra dumheter kan det bli jobbigt. Är dessutom det trådlösa nätverket ur funktion - "ibland har Mac-användare problem" blir man ju ofrånkomligen isolerad. Till detta kan läggas frånvaron av en fungerande toalett på fiket i fråga. Man får, glatt eller inte, gå till en Kina-krog i närmsta gathörn och betala tio kronor för den bekvämligheten. Fiket, som jag inte tänker namnge, hade en felstavad meny som jag för ett par år sedan, innan jag mognade, skulle raljerat över. Nu gjorde istället en av gästerna det. Högt.
En annan nackdel med latte-kontoren är att de inte har öppet under normala arbetstider. Jag vill ju helst börja klockan åtta och det är inte många som erbjuder den servicen. Och att man ständigt måste ha hemmakontoret under uppsikt. Äh, det här blev trist men jag låter det stå. Ändå.

32. I sommarstugan

I Sverige är det här kanske mitt enda hem nu. (Om man bortser från ett trevligt hus där jag har fått vara gäst ett par veckor nu under sommaren). Det här är i allafall den enda fastighet jag äger någonting av.
Jag har varit här de flesta somrar sedan jag föddes. En period under och efter gymnasiet när jag hade fått för mig att det var tråkigt att umgås med familj och släkt undvek jag att åka hit. Igår var första gången på femton år som jag tog mig hit enbart med hjälp av allmänna färdmedel och promenerande. När jag hade tjänstebil körde jag hit ibland.
Jag hade varit inne i det jättelika ICA-komplexet i utkanten av stan och provianterat. Hoppade på en buss, som tog oanständiga 39 kr för biljetten om man inte hade Västtrafiks kort, och gick sedan kilometern från vägen. Det var ganska tyst från stugorna. Det stod bilar på några av uppfarterna och grannen lagade tak. När jag kom fram drog jag upp persienner och vädrade ut. Kylskåpet hade läckt så jag fick plocka, slänga och tvätta. På radion rapporterades då för fosterlandet så dåliga OS-resultaten. Ute regn. När jag hade slängt kylens innehåll lagade jag mat och sedan jobbade jag hela eftermiddagen. Senare åt jag middag framför Sjakalen på teve. Habil spänning och många förklädnader. Ville inte öppna någon vinflaska innan jag har kollat om de går att ersätta så det blev ett glas vatten och en liten skvätt ouzo från en flaska som har stått här i fyra år. Jag är den enda som dricker grekspriten.

Idag har vädret varit så bra att jag sprungit härifrån till sundet mellan sjöarna och tillbaka. Nu har jag stretchat och gått igenom vinflaskorna. Samtliga röda är oersättliga i den meningen att de inte går att köpa på Systembolaget i den här stan. Det gör mig både förvånad och glad. Förvånad eftersom det mest är bra storsäljare som inmundigas här. Glad att någon har tänkt steget längre. I kylen finns en sauvignon blanc från Drosty Hof och en Moscati d'Asti. Den senare är nog inte helt torr. Sauvignonen är däremot ersättlig. Det kanske blir den till kikärtsgrytan. Då får jag en anledning att fara in till idyllstaden i morgon eller på lördag. På lördag tror jag att det blir kräftskiva här.
Nu ska jag kolla vad som går på teve ikväll.

31. Glappet

Egentligen har jag mest druckit passabelt plånk* den senaste veckan men sakén som L bjöd mig i fredags är det bästa jag druckit på länge. Jag kan inget om saké mer än att den görs på ris och att hur mycket riskornen poleras har med kvaliteten att göra. L hällde upp inte mindre än tre olika sorter. En hade lagrats på träfat och hade en ton av trä från blyertspennor. En var opak. Jag borde ha antecknat för jag minns inte vad de hette.
Tänk på att e:et i slutet av namnet är obetonat. Jag har läst någonstans att det skrivs så för att inte engelsmännen skulle säga sejk. Tänk också på att det borde finnas mer saké att köpa i Sverige.
Vi gick från L:s lägenhet - som en gång var min - till Debaser på Medborgarplatsen, åt varsin stekmacka och drack Penfold's Thomas Hyland. Sedan drog jag vidare till Snotty där jag bälgade i mig en musklig nya världen-cab innan Redaktörn med hustru hämtade upp mig.
Jag ägnade lördagens förmiddag åt att än en gång gå igenom Redaktörns vinförråd. Min oläsliga handstil hade gjort den förra genomgången värdelös. Nu gjorde jag ett excelark så att genomgången åtminstone skulle finnas till nästa hårddiskkrasch/neutronbomb.
Dagen gick fort och J som hade landat från Island ringde och undrade om jag ville med på bio. Det blev två filmer: Expired och den senaste Indiana Jones. Den förra kan ni se på DVD när den släpps. Sorglig och sevärd. Dessutom fick vi gratisbiljetter. Den enda behållningen av Indiana Jones var Cate Blanchetts frisyr. Jag tar den lätta underhållningen på blodigt allvar och tycker att det är skandal att Spielberg kommer undan med en sådan produkt! Skäms!
Kloke J påpekade att det var Scooby Doo-klass på rymningarna i filmen. Så rätt, så rätt.
Söndagen inleddes med ett frukostmöte på Scandic Hotel Anglais vid Humlegården. Sedan satt jag och jobbade medan jag väntade på att Porsche-P skulle hämta upp mig. Han ringde och sade att han var sen. Medan jag väntade kunde jag börja prata med en kinesiska som också skulle med till den sena lunchen i Ekerövillan. Jag gjorde det. 50 minuter efter utlovad tid anlände P i en SUV-Volvo. Vi åkte västerut och passerade Drottningholm. Det regnade. På vägen till villan stannade vi till hos en man som samlade Porsche-prylar. Han hade inte mer än 3000 leksaks- och modellvarianter av bilen. Därtill pennor, musmattor, ja all möjlig Porsche-parafernalia. Nu skulle samlingen säljas eftersom den hade blivit för stor. Mannens hustru samlade också. Andra prylar. Kinesiskan stannade bland leksaksbilarna medan jag och P fortsatte längre ut på Ekerö.
Villan visade sig vara oöverskådligt stor. Ljust inredd, försedd med bassäng och milsvid utsikt, sju familjemedlemmar och en överdådig vinkällare.
Porsche-P korkade upp en flaska och bad mig gissa. Jag lyckades så till vida att det var nya världen och tänkte grenache, syrah eller något annat rhônskt. Druvomdömet var fel, se nedan. En kinaförfattare med make och A från Peking var också där. Kinesiskan som stannat bland leksaksbilarna kom tillbaka lagom till lunchen. Till den drack vi en australiensisk shiraz. Jag drack mest, alla andra skulle ju köra. En jättelik plattskärm visade OS hela eftermiddagen. Jag somnade framför sportoperan. Porsche-P körde mig i kontrollerad vansinnesfart till stationen där jag tog tåget till Uppsala.
I huset blev det tapas och så drack vi en pinot noir som jag bjöd J och G på när vi lagade lammkotletter på lantstället.
Pinoten doftar lite gummiaktigt och bränt. Jag somnade vid halv två. Under måndagen jobbade jag och lagade mat. Idag har jag jag jobbat och lunchat med en annan P, en P utan Porsche. Nu har jag druckit ett glas av Chill Out shiraz. Den är sämre än cabben.

Clay Station Cabernet Petite Sirah 2001 (nr 88548), 99 kr

Peter Lehmann The Barossa Shiraz (nr 16381), 119 kr

Gumfields Pinot Noir 2007 (nr 6407), 119 kr

*Chill Out Lakes Shiraz (nr 22826), 180 kr

30.

Jag kom till Uppsala måndag eftermiddag. Tidigare än jag hade avsett eftersom Stockholms Centrals alla förvaringsboxar var upptagna. Jag satte mig på Broströms Café och läste en bok i ett par timmar innan jag gick till radhuset. Vi åt goda korvar och drack Chill Out's shiraz på kvällen.
Igår, tisdag, drack jag inget vin. Min bror, min brorson och jag åt lunch på Hambergs som är Uppsalas trevligaste restaurang. Min brorson åt inte fisk eftersom han inte tål det. Det blev smörgås för honom. En av servitörerna på Hambergs är en tvångsmässig skämtare. Han går i land med det eftersom han är så konsekvent.
Jag hoppas att kolja är en korrekt fisk för det var kolja vi åt. Med potatismos och fint tärnade rotsaker i smält smör. Efter lunchen hamnade vi på Uppsala konstmuseum som ligger vid slottet. Brorsonen hade insisterat på att vi skulle åka upp mot Domkyrkan, jag föreslog att vi skulle fortsätta upp mot Uppsala slott för att titta på utsikten. Konstmuseet visade permanenta konstverk och en utställning om Uppsala Ekeby. Min brorson var inte konstintresserad men utsikten från ett fönster på tredje våningen av Slottets södra kortsida imponerande desto mer. När vi kom ut från slottet sneddade vi ner genom boklunden på vägen mot Svettis och passerade sedan Fågelsången där jag stötte ihop med några Uppsalabekanta från förr. Sedan gick vi till stationen och såg tågen komma och gå. På Vaksala torg köpte vi glass, sedan tittade vi in på ett kinesiskt Livs i hörnet av Väderkvarnsgatan och Vaksalagatan. Jag provsmakade sichuanpepparn. Den smakade inte mycket. Det fanns inget má i den.
I morse lämnade jag in den läckande bilen och promenerade sedan tillbaka till radhuset. Det var en sån där typisk sensommarhimmel med hög luft och molnremsor. Efter en snabb lunch gick jag och brorsonen till glasverkstaden för att hämta den förhoppningsvis åtgärdade bilen. Vi gick genom ett område fullt av fina villor. Tittade på bilar. Jag bodde i Uppsala under tio år men satte aldrig min fot öster om järnvägen. Förutom en gång 1991 i Per Gudmundsons dåvarande lägenhet. Och en gång då min bror fyllde jämnt. Och så den där söndagen när vi skulle se Starwars-maraton. Min poäng är denna; jag kände inte till Oxelgatan, Törnlundsgatan och Björkgatan. Trodde att alla hus låg i Kåbo, Norby och Sunnersta. Så västorienterad var jag som student i Uppsala.
Vi hämtade bilen och sedan åkte vi till Gränby centrum där vi handlade. När vi hade ätit körde vi ut till Fjällnorasjön där det visade sig att en massa godartade MC-människor hade samlats. Jag doppade mig snabbt. Det började åska och bonusbrorsönerna tog sig också snabbt upp ur sötvattnet. Vi körde in till stan igen och stannade vid Studan. Hörde hur Sirius tog ledningen över Falkenberg och såg sedan hur de höll den tills den tredje förlängningsminuten gick till ända. Hörde ni det? Sirius - Falkenberg 2-1. Trots att domaren hade offsidesjuka.

Chill Out Lakes Shiraz (nr 22826), 180 kr

Les Fumées Blanches (nr 22139), 199 kr

29. Hela familjen går ut med geten

Jag var på bolaget i Hornstull igår och köpte en sancerre och en cabernet franc från sluttningarna längs Frankrikes längsta flod. Alla vet att Loire kan sauvignon blanc, chenin blanc och den där druvan som hette Melon de Bourgogne förr i tiden. Ni får ursäkta, jag har glömt vad den heter i skrivande stund. Den kanske kommer tillbaka i slutet av det här inlägget. (Muscadet, jag var tvungen att googla) Alla vet också att sauvignon blanc och getost är som Bacharach/David en gång i tiden. Så getostrulle köpte jag på ICA Maxi i Hoboken, New Jersey idag. Den fick sällskapa med nitratsmakande rödbeta och ruccola i en förrättssallad som jag svängde ihop efter ett recept som jag utelämnade couscous från.
Det finns också en stursk och stolt blå druva längs den ringlande flodens dalar. Den heter cabernet franc och får ibland omdömet gräsig och snål. I Bordeaux har den fått läktarplats medan cabben har första parkett. Eftersom min fantasi inte sträcker sig tillräckligt långt för att kunna se vad druvorna betraktar på scenen så överger jag det här bildspråket nu. Låt mig bara säga att jag mött förhållandevis få cabernet franc-entusiaster på min väg mellan livets rankrader.
I min idealvärld så dricker man cabernet franc till en lammgryta som puttrat en halv söndag. Men lammgrytorna gör sig inte före oktober så jag lagade det här. Jag tror att ett kraftigare vitt vin skulle ha matchat perfekt men vi drack rött. Härligt malolaktiskt fermenterat, moget och nonkonformistiskt. 我爱法国的葡萄酒！
Nu blev middagen väldigt lyckad och trevlig men det roligaste uppkom av en slump. När jag skulle diska matberedaren där getosten och crème fraichen hade blandats fick jag en vision av getostglass. Den skulle också innehålla valnöt. Vi gick till verket och satte igång glassmaskinen men hade inte tillgång till valnöt så det blev pecan istället. Så här långt kan jag säga att vi kunde öka mängden getost, minska på sockret och ersätta pecanen - som smakade träslöjdssal - med valnöt. Återkommer med fulländat recept. Jag är medveten om att matproffs kommer att sucka; "getostglass känns SÅ mycket 1998". Men det spelar inte någon roll.

Sancerre Les Baronnes (nr 32253), 148 kr

Château Gratien 2005 (nr 2236), 79 kr

28. Jag missar Buzzcocks

På baksidan av The Jam's skiva Sound Affects från 1980 finns ett citat av Shelley. I min 16-åriga föreställningsvärld förekom endast en Shelley och han hette Pete i förnamn. Att citatet var från någonting av Percy Bysshe Shelley visste jag inte. Det skulle dröja till september 1988 innan jag läste något av den romantiske poeten. Då i form av Ode to the West Wind.
Tillbaka till Pete Shelley som är förgrundsfigur i Buzzcocks - en kvartett från Manchester som i en tidig upplaga hade Howard Devoto - sedermera sångare i Magazine.
Igår firades nollåttornas dag. Ett av evenemangen var gratis utomhuskonsert med Buzzcocks på Medborgarplatsen. Jag hade blivit bjuden på middag hos P och M i Aspudden. P går från klarhet till klarhet i matlagningen och han borde verkligen skriva ner det som han tillreder. Vildsvinsfärsbiffar i en rödvinsförstärkt tomatsås, pasta och en sallad med vackert brandgula småtomater och perfekt rostade solrosfrön. Innan middagen delade vi på ett vin som jag fick gissa på. Det var extraktglest och såväl doftade som smakade chardonnay/viognier-bastard. Jag gissade södra Frankrike. Både blandning och ort var fel. Vinet var något så ovanligt som en chardonnay/riesling hybrid från Kina.
Till maten drack vi Brolio - alltid bra - som de bjöd på och en bordeaux - kunde ha lagrats - som jag hade köpt i Gamla Stan. Den senare fick ersätta en korkdefekt portugis som P hade öppnat.
Vi dvs jag, P och idag 16-årige L tog tunnelbanan in till Slussen och mötte J på Götgatan. På väg mot Medis mötte vi många som såg ut att ha kommit från en konsert. När vi kom fram hade klockan blivit tjugo minuter i tio och på scenen som stod framför Medborgarhuset gick några råddare och plockade prylar. Vi hade just missat Manchester-kvartetten.
På Kvarnens uteservering var det knökat. Jag beställde ett glas Syrah som jag pressade i mig. Runtomkring oss; andra gråsprängda 40+are, några med högt blodtryck och framtiden bakom sig. Många kände jag igen; en man, före detta sångare i ett garagerockband, som skällde ut mig för ett i hans tycke för lågt gage för tjugo år sedan, någon annan som jag hade någon gemensam med, den skånske alkoholisten som jag tror bodde i det där Uppsala-kollektivet på andra sidan järnvägen, en före detta Storvretabo och flera andra.
Vi åkte tillbaka till Aspudden och försökte spela kort. Trots en god hand somnade jag sittande. Idag tycker jag att det var bra att jag slapp taskigt mixade, tungfotade versioner av Harmony in My Head, Ever Fallen In Love, Just Lust eller vad de nu kan ha spelat. Jag föredrar ju nästan alltid det inspelade framför det levande framförda. När det gäller pop vill säga.

Changyu Chardonnay Riesling 2006 (nr 97112), 75 kr

Brolio (nr 2705), 99 kr

Château Hourtin-Ducasse (nr 3908), 106 kr

Casaleiro Syrah Reserva 2006 (nr 96323), 81 kr

27. Hur svårt kan det vara?

I morgon invigs de olympiska spelen i Folkrepubliken Kina. Igår fick jag veta att det inte är så enkelt för mig att komma tillbaka till Folkrepubliken Kina. Kanske underlättas visumhanteringen när de olympiska spelen i Folkrepubliken Kina har avslutats. Eftersom jag tog transsibiriska järnvägen från Moskva till Peking 2007 så har jag kommit in i en flygbiljettsrutin som innebär att jag alltid beställer flygbiljetter Peking - Stockholm tur och retur. Konsekvensen av det är att jag har en returbiljett till Peking den 23/8. För att få visum måste man däremot kunna visa upp en returbiljett ut ur Kina. En tur och returbiljett från Stockholm till Peking kostar 8463 kr inklusive skatter. En enkel flygbiljett Peking Stockholm kostar 15107 kr. Förklara gärna för en 43-åring hur det kan komma sig. Tåg då? Jo, resebyrån som ordnade tågbiljetten i fjol berättade att de inte bokar resor från Peking till Moskva. "Det går inte att lita på kinesiska järnvägen. Om man missar ett tåg så blir visumet genom Ryssland ogiltigt. Däremot kan du åka från Ulan Bator." Ulan Bator. Jag vill inte resa genom Mongoliet. Dessutom hade mitt försäkringsbolag fått för sig att jag var skriven i Kina så de ville inte ge mig en reseförsäkring.
Allt strul fick mig så i olag att jag gick, stod och satt omkring och surade hela dagen. Inte ens en fin riesling av kvaliteten kabinett feinherb på Rolf's kök kunde få mig på humör.
Väl hemma i Jersey City bjöds jag på välsmakande kronärtskockor och tonfisk. Till tonerna av min gamla stående sommarbeställning på Judit & Bertil: Puycheric Syrah. Humöret återställdes en aning.
Det här var igår. Idag hade vi tänkt att se Drottningens juvelsmycke på Dramaten. Föreställningen blev inställd. Nu blir det The X - Files I Want to Believe på Dieselverkstaden i Hoboken. Elin Klinga och Johan Rabaeus vs David Duchovny och Gillian Anderson. Jag lutar nog åt de förra i alla. Men det får bli en annan gång.

Puycheric Syrah (nr 2209), 54 kr

OBS! Det är inte jag på bilden.

26. Tisdagkväll i New Jersey

Det hände i tisdags. Redaktörn som bor i New Jersey hämtade upp mig här i Jersey City och så for vi förbi livsmedelsbutiken i Newark där vi provianterade nötdelar, grönsaker och en morbier. När vi hade kommit fram till villan började jag laga maten. Jag grillade paprikor, stekte entécôterna och sköljde senapskålen. Till köttbitarna körde vi påsbea, men inte pulvervarianten. Inte heller Lallerstedts, som jag tidigare samma dag hade sett krängas på ICA Maxi i Hoboken. (Hur ICA Maxi nu tror att man kan kränga något genom att låta det stå framme med öppet lock i ett obemannat provsmakningsstånd medan såsglansigheten blir alltmer opak.)
Jag skrev att vi skulle inviga Redaktörns vinkyl. Det var inte sant. Vad vi gjorde innan vi åt var att gå igenom vinkällaren. I egenskap av självutnämnd auktoritet föreslog jag vilka buteljer som skulle magasineras respektive mundigas. Det visade sig att de flesta var av den senare kategorin. De hade några bordeauxer som jag anbeföll lagring av. Men, som sagt, alla stilla vitingar och merparten av de röda bör konsumeras snart.
Redaktörn med hustru har den goda smaken att gilla Yalumba Grenache så av den hade de en kartong. När Redaktörn fyllde jämnt och jag var dum nog att befinna mig i Peking, fick han en klase amaronepavor av sina vänner. Det visade sig att det fanns tripletter av Amarone Classico från 2005. Vi bestämde oss för att dricka den fruktiga rhônedruvan från andra sidan jordklotet till varmrätten och sedan dela de halvtorkade valpolicelladruvorna från Veneto till osten.
En Sverigesommar är inte komplett utan Allsång på Skansen så vi såg på den sista omgången. Det där är inte sant. Jag kan klara en Sverigesommar utan Allsång på Skansen men det var ovanligt bra artister i tisdagens. Divine, Gunilla Backman, Benny Andersson och Helen Sjöholm på scen. Framför teven åt vi morbier. Sedan pratade vi till midnatt medan jag botaniserade fritt i den digra plattsamlingen. Naturligtvis blev det ett spår från Magic av delstatens stolthet. Magic är ju sommarens platta för mig. Trots att den kom i fjol.
Tack Redaktörn med hustru!

Yalumba Bush Vine Grenache (nr 16413), 99 kr

Amarone Classico (nr 12363), 174 kr

26. Gubbar som toppar del 2

Nationalencyklopedin är sparsam med information om upphovsmannen bakom bland andra For You, I'm on Fire och Meeting Across the River*. Men det står så mycket som att han är född 1949. Medelåldern i hans överdimensionerade ensemble närmar sig säkert 60 den också. Vad spelar det för roll? Explosiviteten och energin som förenar låtarna på Magic får mig inte att tänka gubbar för en sekund. Så bra är Springsteens nya (som säkert är gammal vid det här laget). Men det visste ni.

25. Då vill jag skråla La Grola!

En gång såg jag ett tendentiöst samhällsprogram i en av public service-kanalerna som handlade om den här kommunen. En vältalig moderat i kommunstyrelsen, kanske var han dess ordförande, sade att de redan väldigt låga skatterna skulle ner. Ännu längre ner. Moderaten hade ett diskret skägg som stänkte i grått, han var gänglig, hårsäckarna ovanför pannloben - som man kunde spegla sig i - hade sedan länge slutat producera keratin och han höjde aldrig rösten över den stilla samtalsnivån. Han verkade pålitlig som ett styrdokument. Och lika charmerande.
Eftersom jag aldrig kan minnas ett resonemang, knappt ens ett modus ponens, så kommer jag inte ihåg vad programmet handlade om. Mer än om någon vägsträcka som måste breddas för att inte vara direkt livsfarlig. Och att invånarna längs vägen skulle betala ur egen ficka för att det skulle göras. Eftersom det inte fanns några skattemedel. Nåja, vägbreddningen skulle bara kosta som en låda Haut Brion, knappt ens det, och det har man väl råd med om man bor här.
Nåväl, eftersom hela mitt liv bygger på motsatsen till guilt by association, så har jag sett till att känner trevliga övre medelklassare som har bosatt sig här. Inte mindre än tre hushåll kan jag räkna som bekanta. (Eller möjligen fyra om man inkluderar damen med det japanskklingande efternamnet som hyrde ut rum åt mig när jag, 40 år gammal, befann mig mellan bostäder i ett fåfängt försök att flytta till Malmö. Det var min andra flytt som aldrig blev av. Den första var San Francisco.)
Molnen är låga i kväll. De är grå och de färdas fort. Regnet stänker på laserjollen i trädgården och jag har sjungit Taube med far i huset. Naturligtvis Fritiof i Arkadien. De tre sönerna har försökt etablera en inbördes hackordning före, under och efter middagen som för övrigt var en utmärkt lasagne men som jag just smet ifrån. Jag bidrog med en fantasilös men, som det visade sig välkomnad, salladsdressing.
Fick ett mejl från den före detta Falunbon herr Nilsson ikväll. Herr Nilsson såg jag senast på Folkhemmet någon gång under förra seklet. Sedan blev han i tur och ordning gift och far. Han försvann ur min sfär. Mejlet var hursomhelst fullt av entusiasm över vår speedade Kina-serie. Jag blev glad och tog lärdom. Och gladdes över att ha fått kontakt med herr Nilsson igen. Lärdomen är: tala alltid om för dina medmänniskor när de gör något bra! Det mår alla gott av. Tack, herr Nilsson. Jag var helt enkelt tvungen att skåla. I La Grola.

La Grola (nr 42334), 149 kr

PS. I morgon ska jag till Redaktörn och inviga hans vinkyl. I samma kommun. DS

24. Mitt sommarlov

Idag cyklade jag ner med N till stan. På Vaksalatorg tittade vi mest på begagnade leksaksbilar. Sedan tog vi oss till Stadsparkens lekpark. När ösregnet började gick vi in under ett tak och klädde på oss regnjackor. Sedan cyklade vi till Fågelsången där vi satte oss vid ett bord under markiserna utomhus. Jag ville inte sitta inne för där luktade det gammal tågkupé och inredningen var nästan av det Klas Östergren-adjektiverade slaget. Jag åt en smörgås med kalkon och philadelfiaost. Till den en ovanligt god latte. N drack hallonsoda och åt leverpastejmacka. Kajorna struttade omkring oss, redo att näbba en smula om vi skulle titta bort. En annan treårig grabb kom ut och skrämde iväg dem.
Vi lämnade Fågelsången och gick till Svavagallerian för jag behövde gå på systemet. Sedan åkte vi rulltrappa i en annan galleria. Då kom ett mess från världsmästaren som satt på Hambergs med några kompanjoner eller hyresgäster. N blev väldigt blyg när vi kom dit. Hambergs serverar inte korv med bröd så vi gick till kiosken på andra sidan ån. Sedan återvände vi till fiskrestaurangen där han åt sin korv och jag beställde gravad lax med pepparrot. Servitrisen rekommenderade riesling men jag beställde albarinho. Blygseln försvann och efter en stund pratade N med alla vid bordet. (Det bär blev en märklig syftning. Alltså, N drack inte albarinho men hans blygsel försvann. ) Albarinhon var bra. Lite kalkstensaktigt mineralig och rieslingartat ren. Vad jag nu menar med det.
Vi satt där mer än en timme, sedan gick vi ut i regnet igen. N ville gå över bron närmast Upplandsmuséet så vi gick dit. Det växer för övrigt någon nunneörtsartad blomma i nästan tuvartade anhopningar mellan stenarna som stupar ner mot Fyrisån. Sedan följde vi gågatan ner till en av galleriorna och kom in under tak igen. Cykeln som vi hade lämnat på Bangårdsgatan tog vi oss hem med.
När J och Å kom hem från huset gick vi till Aspentos som är en halv grek och en halv turk. Jag åt blandade smårätter med en liten lammkotlett till. Föredömligt fattig på kolhydrater var blandningen. Vi drack husets vin som var en cabernet sauvignon och merlotblandning från Sydafrika. Den var inte så tokig men jag kommer inte ihåg vad den hette. Något halvvulgärt tror jag, som man borde kommit ihåg.
När vi kom hem såg vi kommisarie Morse på kanal 9. Sedan såg jag några minuter på Brideshead revisited där Jeremy Irons och Diana Quick - som för övrigt spelade fängelsedirektör i kommisarie Morse - försökte hålla balansen i ovädret på Atlantkryssaren. Såg hyttkyssen men inte mer. Jag har sett det förut, det är en av de bästa teve-serier som gjorts, men jag behövde inte se den igen.
Egentligen skulle jag vilja gå på bio och se alla Hollywoodrullar som gått upp den senaste tiden och så den där spanska skräckisen.
I morgon åker jag till Nacka kommun. Om jag har tur så har jag en massa jobbmejl i inkorgen när jag vaknar. Är det tomt där måste jag ta en allvarlig funderare.
Tycker för övrigt att det är skönt med regnet. Men beklagar naturligtvis alla familjer som börjar sina semestrar i blötan.
Äh, det där blev väl långt. Men föredömligt fritt från utropstecken.

Burgans Albarinho 2007 (finns kanske inte på systemet) 90 kr/glas på Hambergs