2009:198 Jag har slutat att skämmas

Jag gick i Götgatsbacken för att uträtta tre saker; köpa en ny vinterkeps - den förra glömde jag på Stora Fisken i Beijing, klippa mig och köpa nästa bok till cirkeln. Bredvid hattaffären hängde en högtalare som blastade julmusik rakt ut i gatan. Längre upp stod en dam och rökte, hon hade en kakadua på axeln. Jag såg en av politikerna eller kanske en av de före detta Stadshus-politikerna och tänkte: har jag något emot honom? Kom fram till att jag inte hade det. Eftersom jag varken hört något nämnas vare sig om Alice Cooper-förbud eller svart anlitade hushållsnära tjänster i samband med hans namn.

Jag köpte min keps, jag blev - skulle det senare visa sig - klippt på ett lite märkligt sätt och boken fanns i butiken med den violetta loggan.

På Stora Nygatan nr 19 ligger restaurangen 19 glas Bar & Matsal. Jag hade aldrig varit där, däremot hade jag förstått att den hålls högt av flera. Dagens lunch var en laxtartar till förrätt och rostbiff med mandelpotatismos till varmrätt. Jag föreslog öl till laxtartaren som bland annat innehöll ingefära. Det är lätt att inte tro våra grannar i väster om något annat än olja, friluftsliv och populära programledare. Men det är naturligtvis bara dumt och kategoriskt. Att det tillverkas bra ostar i Norge är känt sedan länge. Nu fick jag dessutom veta att de vet hur ett veteöl ska bryggas. Wit heter det och är gjort som ett belgiskt veteöl med koriander och apelsinskal, läser jag senare på bryggeriets sajt. Wit passar bra till laxtartaren.

Det här årets svenska restaurangupplevelser är Rolfs Kök och Deville. Gemensamt för dem är bland annat ett vin från Jura i Frankrike: Château d'Arlay. Det är så långt från fruktbomb som ett vin kan komma och diskret, rent och stramt. Det passar bra till konfiterad fläsksida, det visste jag redan. Idag upptäckte vi att det fungerade fint med den hängmörade rostbiffen. 

Det är årets vin för mig! Trots att jag druckit både Insignia och en hel flight Opus One.

Vi drack ett glas Côtes du Roussillon Villages också. Producent är Domaine Pouderoux, det heter Terre Brune och är gjort på vad som en gång i tiden ansågs som en skräpdruva; carignan. Men det är så längesedan nu att det känns överflödigt att skriva. Dessutom har jag ju gjort det så många gånger tidigare. Alltså skrivit att carignan en gång var en skräpdruva. Det finns grenache och syrah i det också, ni kan läsa mer här. Det var okej, men inte något att gå till Gamla Stan för. Det är däremot 19 glas Bar & Matsal med sin fina vinlista, vänliga personal och åtminstone i adventstider märkliga bekvämlighetsinrättning.

19 glas Bar & Matsal