2014:15 Rioja och Folkets Park

Jag vaknar och sjukdomen, om det nu var influensa eller vad det var, har gett sig. Dagen är frukost, inköpsrunda och förberedelser för det nyårsfirande som vi nu är mitt uppe i. Till den fina soppan drack vi Bollinger cuvée speciale och till renen Baron de Ley. Alla ungar utom lille L har full fart. Jag spelar Joni Mitchells "Court and Spark" via Apple TV. Min yngre bror och hans fru Å stötte vi ihop med utanför Folkets Park tidigare idag. Malmö är barmark och grådager, lättregn och plusgrader. Snart är det tolvslag men Malmös moroner bränner redan nu fyrverkerier som om vi hade passerat gränsen till nästa år. Jag avskyr oorganiserade fyrverkerier. Förbjud allt utom det som är statligt eller kommunalt ordnat! För övrigt har hag inte mer ordning och reda på mina tankar igår jämfört med idag. Ser i olika sociala medier hur många reser över flera tidszoner och breddgrader för att känna hur vår närmaste stjärnas ljusstrålar värmer vatten, sand och hud. Förståeligt och samtidigt helt ohållbart. Jag både förstår er och gör det inte. Och håller käften i alla skål och vägg-sammanhang eftersom det skulle skapa så dålig stämning om jag tjatade om detta. Hoppas att lagunen är varm och svalkande, att paraplydrinken passerar och att Bamse-klubben levererar! Och ett gott nytt år till dig, kära läsare som läser detta!

Baron de Ley Reserva (nr 2525), 108 kr

Bollinger Special Cuvée Brut (nr 7418, 439 kr

2014:14 Ilska och lögn

Det är mindre än ett dygn kvar till 2015 och nästa år, i juni närmare bestämt, kommer den här bloggen ha funnits i tio år. För mer än tio år sedan dog min mamma i bukspottskörtelcancer. Jag ärvde, bland andra föremål, en orkidé av henne. Den var i högönsklig välmåga - slitna uttryck - när jag fick den. De vitrosa blommorna blomstrade och bladen hade en mörkt grön färg och glänste. Nu har den inte blommat på fem år och de två kvarvarande bladen är slitna men fortfarande gröna. Varje gång jag tar min röda plastkanna och vattnar den undrar jag hur länge den ska klara det. Ungefär så har det gått med den här bloggen. Bara att jag skriver OM bloggen I bloggen är illavarslande. Jag skrev entusiastiskt om viner, sedan skrev jag om Kina, sedan om att komma hem och nu ... ja vad skriver jag om nu egentligen?

Ibland undrar jag hur öppen jag ska vara och vad öppenhet egentligen är. Andra gånger frågar jag mig varför jag är så arg. För jag är arg på så mycket och det är inte klädsamt för en man som är mer än 50 att känna en sådan ilska. Eller så är jag inte arg på så mycket men min harmsenhet som är så väldigt stark upptar en så stor del av min vakna tid. Den ältas och det är kanske skadligt. Eller inte, vem vet? Jag har länge känt till att förbränning av kolväten ger koldioxid. När jag såg Al Gores film för åtta år sedan var det som presenterades i filmen inga nyheter. Men jag förträngde det nästan. Sedan tog jag ett tåg till Beijing och levde där under två år varunder jag flög en del. 

Såhär är det: våra sätt att bo, resa och framställa våra livsmedel är ohållbara ur klimatsynpunkt. Ändå påstår några politiker att vårt land är ett föredöme ur klimatsynpunkt. Det är självbedrägeri. Vi reser och importerar på ett sätt som inte tas med i beräkningarna. Dessutom fortsätter vi flyga och bygga vägar och köpcentrum som om bilresandet skulle vara oundvikligt. Sverige är ett litet land, vad vi gör här har föga påverkan på det globala klimatet men det kanske likväl kan vara vägledande för EU. Men det som också gör mig ilsken, förutom självbedrägeriet hos många politiker är den lika stora självblindheten på individ-och familjenivå för ohållbar livsstil. Låt mig utveckla det i morgon, god natt!

 

2014:13 Beaune

När vardagen blir invaderad av marknaden och man finner sig i ett läge som innebär att man inte längre sorglöst kan shoppa viner på ett sätt som man tidigare kunde, händer det att slumpen griper in i ens liv och gör så att man befinner sig i en lägenhet där en av värdarna öppnar en flaska som hen har köpt hos en vinimportör i Köpenhamn, häller upp ett glas och man känner mineraler, smält smör och mycket annat innan man låter det vila i gommen där det invaggar en i ett tillstånd av sällhet som blir kvar så länge efter att man har svalt det att man kan låta det dröja länge till nästa mun. Och så är det ofta med de finare vinerna, de går inte att dricka snabbt men de får dig att bli närvarande i stunden på ett sätt som det enklare plånket aldrig lyckas med. De finare vinerna förändrar däremot inget i det sorgliga tillstånd vår värld befinner sig. Men under korta stunder kan man förledas att tro det. Och vill därför att dessa stunder aldrig ska ta slut. Men underbart är kort och viss om att njutningen inte kan förlängas var jag mer än nöjd efter två glas av detta underverk. När jag steg ut i höstrusket ekade namnet på orten där druvorna skördats enformigt i mitt huvud. Beaune. Beaune. Beaune. Beaune. Beaune. Beaune. Beaune. Beaune. Beaune.

2014:12 Rust Never Sleeps

Jag skriver ju aldrig och inte nu heller egentligen. I måndags var jag på en vinprovning som alla var om alla vinprovningar borde vara. Subjektiviteten rådde. Känslorna. Spontaniteten. Nja, jag gillar också knastertorra, analytiska provningar men det här var roligt som omväxling. Vilka viner vi drack kan ni se här:

http://vinare.blogspot.se/2014/10/rust-never-sleeps.html

Jag gillade nästan alla. Sancerren fick mig att inse att de sancerrer jag smakat har varit förhållandevis platta i jämförelse. Det fanns en fin chenin blanc från Saumur. Och det ligger ju i Loire, detta vindistrikt som blir allt populärare. Ett prov på en Cornas som inte längre finns blev det också. Jag skulle kunna skriva mer men hinner inte. Det är plötsligt roligt att prova viner igen!

2014:11 Kaos

Ord. Platser. Smaker. Och oförmågan att sätta ihop dem till något meningsfullt. Alice flyttar och tömmer champagneförrådet. Jag är en av några lyckliga som får vara med. Det är tropiska nätter i Stockholm, fotbolls-VM går in i slutfasen och vi ser en skräpmatch på O'Leary's i Liljeholmen. OECD släpper en rapport om vart världen är på väg och ingen läser.

2014:10 Omtanken

Jag är arbetslös. Under hösten blev uppdragen till företaget allt färre och det ledde till att jag fick gå. Sedan den första mars står jag för första gången på länge utan arbete. Mina dagar ägnas således åt arbetssökande. Tre processer jag har varit inne i har varit för arbeten som jag har bedömt som mer intressanta än de flesta andra som jag har sökt. Både den första och den tredje av dessa avbröts. Den andra gick jag inte vidare i. En av mina före detta kollegor hör av sig på mejlen med jämna mellanrum och undrar hur det går för mig. Förra veckan föreslog han att vi skulle träffas för att träna. Vi gjorde nämligen det regelbundet när jag arbetade. Jag cyklade ner på stan, vi sågs på kontoret, gick till F&S för att klä om och sprang sedan upp mot den åter gröna Hagaparken och pratade. Sedan åt vi lunch som han bjöd på. Vi gick tillbaka till kontoret och pratade ytterligare en stund, jag passade på att få ett kort snack med en av mina andra kollegor och sedan tog jag mig hem igen.

2014:9 Demokrati

Jag står utanför Slussens T-baneuppgång och väntar på kulturchefen. Slänger en blick på EU-valaffischerna som sitter på staketen när en man närmar sig. "Den här regeringen vill man ju inte ha kvar i höst" säger han och tittar på mig. Han har en burk Sofiero i handen, han kan vara närmare 40 och det är något med hans beteende som är udda. Han stannar. Han ser mig aldrig i ögonen när han pratar och hållningen är lätt framåtlutad. Sofiero-burken håller han stelt i vänster hand. "Jag tror inte att den här regeringen sitter kvar efter höstens val" svarar jag. "Den här regeringen har förstört för alla, för gamla och sjuka och för svaga" fortsätter han "och det vill man ju inte ska fortsätta". Jag ångrar att jag har börjat prata med honom, jag irriterar mig på hans bruk av "man" - som om det fanns ett samförstånd mellan honom och mig i synen på regeringen. "Jag är mest intresserad av miljöfrågor, har inte så mycket koll på det du beskriver" halvljuger jag. "Men som sagt, det blir nog en annan regering, jag är miljöpartist och tror att de kommer nog att sitta i den." "Jag är Sverigedemokrat" säger mannen. "Du skojar!" utbrister jag okänsligt. "De vill göra det bättre för alla; pensionärer, sjuka och arbetslösa. Och så är de ju emot invandring och jag vill ju inte ha mer av den skiten". "På den punkten har du ingen sympati från mig" säger jag. Kulturchefen dyker upp och jag lämnar platsen. "Du hittar kompisar överallt!" säger han. "Jag har för första gången i mitt liv pratat med en Sverigedemokrat" svarar jag.  

2017:8 Ängsligheten

Igår träffade jag S. Senast var åtta år sedan. Det som är besvärande med den omständigheten är att det i mitt medvetande, där jag har förmåga att få tiden att pressas ihop likt bälgen i ett dragspel, inte känns som särskilt länge sedan. Men det är lång tid. Flyttar, giftermål och barnafödslar kan rymmas i den perioden. Eller en kinavistelse, ett par byten av arbetsgivare och det arbetssökande tillstånd jag nu befinner mig i. Jag känner inte S. Men jag vågade ändå blotta mig och erkänna att min faiblesse för chenin blanc från Loire inte bara grundar sig på sensoriska upplevelser utan också är en grund i ett alltmer vacklande livsstilsbygge. Och jag som inte ens gillar ordet livsstil. Men S tyckte att det var okej. I den del av världen som hennes liv just nu utspelar sig ägnar sig byborna emellertid inte åt något sådant.

5384 Eole et Bacchus 139 kr

2014:7 Melpest 2014

Ballongerna. Kameraåkningarna. De (mestadels) taffliga skämten. Kläderna. Presentationerna. Där fem skäl till att jag denna kväll inte koncentrerat ser på Melodifestivalen utan istället låtsasuppdaterar om en kväll på stan. Förvånansvärt många verkade tro att det här ägde rum på riktigt. Läs varje rad med några minuters mellanrum:

"Väldigt intressant föredrag om ekologiska jordbrukskooperativ i Peru nu här i ABFs lokaler på Sveavägen!

78% av quinoan går på export till Sverige.

Någon idiot frågade om mayaindianer. Jag ba: Hallåå, det här handlar om Peruuu!

"Kokabladen används främst i kosttillskott" Obekväm stämning i publiken.

Marsvin är fortfarande en "pedagogisk utmaning" menar representant för livsmedelsverket.

Nu frågar handelsministern om de peruanska bönderna är intresserade av snus.

Samma idiot som frågade om mayaindianerna tar nu upp fotbolls-VM i Brasilien. Gah!

Nu drar jag vidare till Brunnsgatan för att bevista maratonhögläsningen av Knausgård. Löksoppa serveras.

Iodine Jupiter hejar på mig. Jag: "Vadå, känner jag dig?"

Tydligen Bruno som läser ikväll. Gillar när han läser sina dikter, men prosa - det blir lite segt.

"Det här är inte krutonger! Det här är vanligt mjukt formbröd, det blir sogg av soppan!" Bob Hansson har en biff i baren, överröstar Bruno.

Blir väckt av bänkgrannen. Partiet i första boken där de är på väg till ett nyårsfirande är för segt. Nu är det tydligen paus. Sen är det Martina Monteliius tur att läsa. Ska jag köpa ett plastglas bibelgatonegro till eller dra vidare?

Riche. Färre kulturkoftor, fler mediamuppar. Borde inte Niklas Svensson vara hemma i Sjöstan så här dags?

Vin jaune på glas minsann! Allt går inte bakåt i gamla Svedala.

"Vadå inga ostron serveras efter kl 22?" Människan som jiddrade om mayaindianer och fotbollsvm har tydligen hittat hit också.

Orkar för övrigt inte prata om Kanye West nu. Allra minst med någon som inte kan uttala hans förnamn. Drar till Kvarnen där jag tänker sjunga MFF-låtar tills korna går hem.

Kö. Orka. Hem. Godnatt!"

Det blir ju uppenbarligen inte alls lika roligt i bloggform. Jag ber om ursäkt för att jag drar folk vid näsan. Och btw, jag drack två flaskor alkoholfri Carlsberg eftersom jag fortsätter min huvudsakligen vita period.

2014:6 Passion

Slitet ord, det där i rubriken men jag använder det för att känns rätt. Igår var vi ett sällskap på den lilla krogen "Dryck" i Uppsala. Den ligger i en del som en gång var stationsbyggnaden men som nu inhyser flera näringsställen. Ni kan gå in på hemsidan för att läsa mer om den här. Upplägget är tre rätter och tre glas viner för 1100 kr. Det är vinerna som får bestämma vilka rätter som ska serveras och inte tvärtom. Vinerna igår var en nya zeeländsk sauvignon blanc, en tysk spätburgunder dvs en pinot noir och slutligen en gattinara - en piemontesisk nebbioloappelation. Förutom sauvignon blancen var det egentligen inga inställsamma viner men desto mer spännande. Dessutom serverades de röda vid rätt temperatur, dvs lite svala! Vi drack:

2012 Greywacke Sauvignon Blanc, Marlborough, New Zeeland
2006 Koehler-Ruprecht, Spätburgunder, Kallstadt, Pfalz, Tyskland
2005 Nervi Nebbiolo, Gattinara, Italien

och till dessa serverades:

Gravad skrei (torsk) med inlagda grönsaker
Grissida med kål och lök
Lammrostbiff med jordärtsskocksgratäng

Det råder inget tvivel om att de som driver den här restaurangen älskar vin och vill dela med sig av sin passion. Utan att bli mästrande berättade en av de tre i personalen om vinernas ursprung, druvor och företagen som framställer dem. Förutom vinerna som ingick drack jag en trevlig blanc des blancs, en vouvray och en pinot gris vendanges tardives från alsace. Förekomsten av glasvis vouvray är ju alltid, för övrigt, ett kvalitetstecken.
Maten var bra men jag blev inte imponerad. Torsken smakade inte helt färsk och det var lite för mycket sötma i tillbehören till två av rätterna  - den inlagda gurkan till fisken och körsbären till lammet - och kombinationerna överraskade inte. Dessutom var fläsksidan i tjockaste laget. Men det är för det flytande man ska gå till "Dryck", för det ska man!

2014:5 Omdöme

En politiker ertappas av vakt med en obetald whiskyflaska utanför Systembolagets kassor. Åtal väcks eftersom åklagaren anser att det var med uppsåt att stjäla. Politikern berättar att hen är skamsen över "det som har inträffat", har alkoholproblem och kommer att sjukskriva sig och lämna politiken. Återvändande är i skrivande stund osäkert. Jag skriver avsiktligt "hen" för jag tycker inte att det är intressant vem det här är just nu även om namnet är ute i medierna.
Jag har inte alla fakta i målet. Kanske försökte hen verkligen stjäla flaskan och det hade inget med eventuella alkoholproblem att göra. Eller så har alkoholen påverkat omdömet. Oavsett; innan jag hade en åsikt i ärendet skulle jag se till att ha på fötterna.
Alkoholen är en stark och destruktiv kraft för många individer. Alkohol kan försämra omdömet. Alkoholism är en sjukdom som kan behandlas. Det handlar inte om att alkoholister ska skärpa sig.
Dåligt omdöme på twitter är däremot inte en sjukdom. Därför kan man säga åt omdömeslösa twittrare att skärpa sig. Det omdömeslösa kommer och går och bär den politiska regnbågens alla färger. Idag var det dock företrädare för riksdagens mest värdekonservativa respektive skattesänkningsälskande parti som fick mig att vilja skrika: "Skärp er, för f-n!"

Uppdatering: Staffan Heimerson sällar sig till de tvärsäkra.

Undertecknad har ju, som ni redan vet, en längre paus från alkoholen. Den ska brytas på fredag då vi går på en restaurang där maten är anpassad efter drycken. Det är en vän som fyllt jämnt och som vi ska fira på krogen ifråga. Mitt allmäntillstånd är dock lite svajigt, jag har tagit prover och ska träffa doktorn på fredag så jag vet inte hur det blir med den saken. Hoppas kunna återkomma. Och agera omdömesgillt.

Eftersom jag vill sluta i positiv anda rekommenderar jag er att läsa om en person som har ifrågasatt sitt drickande och därför tagit ett uppehåll.

2014:4 Den sista januari

Sånt här bloggade jag om förr i tiden när jag tyckte att allt som rörde vin var intressant. Det gör jag ju dessvärre inte längre. Cefour? Jag har inga aktier i bolaget som jag heller inte hade hört talas om förrän jag läste notisen. Blir alltid glad över att se rättvisa skipad.
Idag har jag varit nykter i 30 dygn men den förväntade energikicken har uteblivit. Långdragna förkylningar, influensa och nu eventuellt en postinfektiös trötthet har tagit energin från mig. Får se vad proverna visar, dem får jag besked om nästa vecka. "Det är säkert cancer" brukar jag tänka.
Jag har en massa fritid nu som jag försöker använda på ett vettigt sätt. Det går sådär. Det bästa med den är att jag hinner baka, laga mat och fixa en massa saker som borde ha ordnats för längesen.
Det är inte särskilt svårt att avstå köp av saker när man är vissen så jag har inte frestats att bryta mitt #shopstop2014 än. Det kommer troligen inte att vara problem när jag är frisk heller. Så länge jag undviker stadskärnor, gallerior och köpcenter ska det nog gå bra. Med just den detaljen. Vilket jag kan glädjas åt när jag tycker att exakt nästan allt annat går åt ett annat håll.
I morgon är en annan dag, som Christer Björkman sjöng. I morgon börjar Melodifestivalen. I morgon är det familjefest i stugorna. Orka.  

2013:3 Tredje vita veckan på raken, nu ligger snön vit på taken

För några år sedan, när jag hade en vit period, skrev jag entusiastiskt om det här. Frånvaron av trötthet dagen efter, den förbättrade sömnen och lättheten i kroppen. Men av någon anledning tog jag bort inlägget, oklart varför. Nu har jag tagit en ny paus från alkoholen. Det blir, av förklarliga skäl, mycket drickande under långhelgen som tar sin början vid jul och slutar med trettondagen. Redan på nyårsdagen, när jag låg i soffen och tittade på Netflix, bestämde jag mig dock för uppehållet - det var inget svårt beslut. Inspiration fick jag delvis härifrån. Att hålla mig nykter i nu snart tre veckor har inte varit någon större ansträngning heller, både av skäl som jag kanske får anledning att återkomma till i början av april och av att jag drabbades av en förkylning som senare övergick i influensa. Suget efter vin eller öl försvinner under sådana omständigheter.
I onsdags tog jag mig ur sängen för att gå på konsert. Jag mådde inte som en nötkärna men njöt av musiken. Efteråt gick vi - kloka K, tillförlitlige T och advokaten - till en bar i Kungshallen. Jag beställde en alkoholfri öl från Mariestad. Jag tycker att bryggeriets öl som innehåller alkohol är i det närmaste odrickbart. Desto gladare blev jag av att den alkoholfria varianten är så bra.
I lördags, när jag var ute med advokaten, hamnade vi på Bar Central vid Nytorget. Där drack jag en Clausthaler - även den var bra. Och med bra menar jag att det smakar vuxet, dvs inte sött men ändå förhållandevis komplext. Vissa alkoholfria ölsorter, ex. Jever Fun, har jag upplevt som stumma, utan längd. Eftersom jag aldrig har provat öl systematiskt så har jag inte ordförrådet för att rättvist beskriva drycken.
Jag tror att man för att bäst uppskatta alkoholfria drycker bör börja med att tänka bort referensobjektet, dvs den alkoholinnehållande ölen, och i stället tänka att man dricker en dryck i dess egna, unika genre. På samma sätt som man bäst gillar kriek och gueuze om man försöker tänka bort öl, cider eller något annat kolsyrebubblande som innehåller alkohol. Resonemanget kan också tillämpas på naturviner. För övrigt tycker jag att Billabongs alkoholfria mousserande också är gott. För några år sedan drack jag ett alkoholfritt rödvin som påminde om målarfärg i doften, jag skrev om det då.
Det enda rimliga borde egentligen vara att gå igenom Systembolagets hela alkoholfria sortiment för att få en samlad uppfattning.

2014:2 Influensapåverkat slöbloggande

Hittade på twitter en länk till den här bloggposten:

http://hosemasterofwine.blogspot.co.uk/2014/01/what-not-to-publish-on-your-stupid-wine.html

Träffande, elakt och roligt, tycker jag.

2014:1 Shopping, hej på ett tag!

Ska försöka att varken köpa nya prylar eller kläder under 2014. Skälet till mitt beslut är att jag är extremt trött på slit- och slängsamhället som jag naturligtvis också har varit och fortfarande är en del av. Jag har långt mer prylar än jag använder och hur mycket jag än kan dregla över exempelvis en ny digitalkamera med fullsensor eller ett tillhörande objektiv med extrem ljuskänslighet så kommer sådana köp att få anstå. På obestämd framtid. Inspirationen kommer härifrån, för övrigt:

http://www.expressen.se/kultur/nej-tack-jag-har/

Finns det några undantag? Jag tänker att rent digitala produkter liksom använda andrahandsföremål kan vara sådana. Men jag har inte bestämt mig i det avseendet. Lite småfegt, kanske. För övrigt tänker jag försöka att inte flyga - om inte arbetsgivare kräver det - och fortsätta leva ett liv befriat från bilägande. Väl medveten om att det sistnämnda är förhållandevis enkelt när man, som jag, bor i Stockholm. Vidare tänker jag fortsätta äta mindre kött, cykla så långt det är möjligt och arbeta med utmaningen att förklara varför jag väljer som jag gör i stället för att skuldbelägga de som inte gör det. Eftersom det sistnämnda är kontraproduktivt.

För övrigt önskar jag mina läsare en fortsatt bra fortsättning på 2014!