18 juli 2007

18/7 Dagens dumheter

Det är inte bara från det stora landet i väst som mörkerspridningen utgår, om nu någon trodde det. Läs här om praktverket som från annat håll skickats till forskare, kongressledamöter och muséer i USA.

15 juli 2007

Saker jag missat del I: konserter

I veckan spelar Steely Dan i Stockholm fick jag veta av min vän folkpartisten. Jag är inte där. För 20 år sedan frågade en kurskamrat om jag ville följa med henne för att se Cornelis Vreeswijk på Barowiak i Uppsala. (Barowiak var ett nöjeshak som senare bytte namn till Sten Sture och sist jag hörde något om det tror jag att det hette Birger Jarl.) Jag hade knappt lyssnat på karln och tackade därför nej. Det blev hans sista konsert. Rättelse: Flustret var troligen platsen. Tack Martin!Ett år senare skulle jag upptäcka honom. Behöver jag tillägga att jag missade Miles Davis' sista spelning i Sverige. Som folkpartisten och bröderna O gick på. Eller alla otaliga Chet Baker-gig i slutet av 80-talet. Nja de kanske inte var otaliga men de förekom. Eller 22 Pistepirkkos första spelning i Uppsala. Naturligtvis missar jag David Sylvian med ett par dagar när han besöker hemlandet. Men, han kommer också att uppträda i Hong Kong i slutet av oktober. Kanske tar jag mig dit. Jag undrar om han kommer att sitta hukad över sin laptop halva konserten som han gjorde senast, i Bryssel 2003. Och sedan avsluta med ett nästan akustiskt set. Den som bevistar får se.

Idag har jag pratat med min kombo. Ett steg framåt.

14 juli 2007

Gnagarna tar över och en svenskjävel bekänner

Igår läste jag delar av China Daily på nätet. En av nyheterna handlade om en översvämmad sjö. I sjön fanns öar som härbärgerade "field mice". Jag har inget engelsk-svenskt lexikon med mig men en inte alltför vågad gissning är att det handlar om sorkar. Nåväl, sorkarnas hem blev översvämmat varför de simmade in till land. Tidningen påstår att det rör sig om två miljarder sorkar. Hur de fick fram denna siffra framgick inte. Sorkarna hotar nu omgivande grödor.
I det här jättelika landet - världens tredje största till ytan - drabbas just nu vissa delar av katastrofala regnväder med översvämningar, jordskred och som en följd därav hemlösa människor. Medan andra områden är torra som pergament.

Jag har blivit en gnällgubbe. När jag reste hit tänkte jag bara äta inhemsk mat, inte liera mig alltför mycket med wàiguórén och inte reta mig på invånarnas för mig ovanliga ovanor. Nu kommer jag på mig själv med att inför mina landsmän - vid middagen i Houhai igår kväll -, klaga på kaoset, snusket och bristen på "stil". Samt njuta av min tillflykt till européerna och med jämna mellanrum äta "västkäk". Jag suckar och snäser när fruktförsäljarna försöker sälja på mig de mest stötta bananerna istället för att skratta som jag gjorde tills för ett par veckor sedan. Att jag ger menande ögonkast när folk försöker trängas i kassakön och svär högt när bilisterna vägrar stanna vid övergångsställena samt himlar med ögonen när någon harklar sig och därefter spottar på gatan är andra symptom. Här trodde man sig vara fördomsfri. Tjena. Jag är en insulär svensk som tillfälligt tappat förmågan att bortse från olikheterna. Måtte det gå över snart.

Igår kväll på en takterrass - där jag australiska Y och hennes landsman D - var för ett par veckor sedan, beställde Viking nr 2 något som hette "lemon drink". Den stod uppräknad bland "Cocktails - drinks containing alcohol". Men drinken ifråga var alkoholfri. Vi ropade in servitrisen. "Är det någon alkohol i den här?". "Nej" sa hon "i den här och de här två, finns ingen alkohol". "Men det står ju här: 'drinks containing alcohol'! Betydelsen av den här engelska meningen är just " 'innehåller alkohol'-drinkar' Då kan ni ju inte servera dem utan." Min mandarinförmåga är korrelerad med min ilska. Positivt, dvs ju mer förbannad jag blir desto bättre blir den. W som i sitt välsignade tillstånd måste vara nykter är för övrigt imponerande snabb i sin språkutveckling med tanke på hur lite hon har läst. (Här en länk till hennes dagbok btw.) Nåväl, till sist gick de med på att sprita upp drinken ifråga. Jag och den hitreste ingenjören från Mariatorget hade klokt nog valt gin och tonic så vi slapp besväret. Baren är för övrigt behaglig. Man har bildmässig utsikt över sjön på ena sidan och en tennisbana på den andra. Så här års är kvällarna behagliga. Sedan gick vi till en annan bar längs strandpromenaden där det mest taffliga framträdandet jag sett på den här sidan roliga timmen pågick. Det var hitresta latinos som sjöng något som skulle vara playa-sensuellt till förinspelad musik. Utan någon som helst entusiasm. Klaviaturspelaren hade Kalle-Johansson-teknik. Man måste säga att det här landet just nu drar till sig en blandning av begåvningar och uppenbara losers. Mojiton var för övrigt bra. Eftersom jag var på väg att somna vid bordet blev kvällen tidig och jag sov ända till tio i morse.

Har pluggat hela dagen. Förutom när jag skajpade till L och J på ön i Finska viken. Jag och hon som jag delar lägenhet med pratar fortfarande inte med varandra.

Bilden: samma takterrass. En annan gång.

12 juli 2007

Dagens dumheter

Artikeln har onekligen något av Bellmanhistoria över sig.

11 juli 2007

Trött

Jag har varit trött sista tiden. Att min rumskompis har tejpat upp hatmeddelanden i lägenheten och på min dörr samt skickat idiotiska mess mitt i natten kan ha spelat in. Jag stänger numera av mobiltelefonen när jag sover. Det var ett misstag att flytta ihop med henne. Nu har hon inte sovit här på en vecka. Kanske är det bäst så. Hon är välkommen tillbaka om hon kan hålla hyfsad ordning och hålla tyst under vardagnätter. Idag när jag kom hem hade hon lagt de pengar hon var skyldig mig på min säng. Pengar som jag tjatat om ett par veckor. Det gjorde mig glad, jag messade och tackade. Hon svarade omedelbart med ett mess: "不客气" - ungefär "ingen orsak" ordagrant betyder det "inte artig"。Det går inte att utläsa något som helst om hennes förhållande till mig i de orden. Min trötthet har för övrigt gjort att jag inte varit särskilt aktiv under lektionerna. I morse halvsov jag. När lärare Wang frågade mig vad jag gjorde under fritiden hörde jag hur jag nästan, lägg märke till nästan, snäste åt henne "och så bloggar jag, en blogg som jag kan skriva men inte läsa." "Varför inte läsa?" frågade lärare Wang. "Därför att någon har bestämt att allt som heter .blogspot.com är 不好!" det vill säga, dåligt. Hon skrattade osäkert. Under eftermiddagen hade jag den andra läraren Wang. Eftersom hon hade skällt på mig i måndags för att jag inte förberett mig satt jag uppe till midnatt igår och läste en text om förhållandet mellan ungdomar och föräldrar. Det gjorde att dagens lektion gick lite bättre. Sedan tog jag mig till J:s kontor och diskuterade lite mer i detalj vad jag ska jobba med. Det känns oerhört spännande. Men jag säger ingenting till er. Än.

För övrigt har himlen varit blå de senaste dagarna. Om den fick vara sådan jämt!

Bilden: har egentligen inget med det skrivna att göra.

3 juli 2007

Om kommentarer och annat

Eftersom alla bloggar på .blogspot.com är blockerade för läsning i det här landet kan jag inte kommentera era kommentarer. Jag vill att ni ska veta det och inte tro att det är min vanliga arrogans som gör sig gällande i form av tystnad.

Mitt nya studietempo är högt och min nya klass är bra. Idag var jag i skolan från 8 till 2130.

För övrigt kommer jag inte riktigt överens med personen jag delar lägenhet med. Jag håller käften och undviker vederbörande. Det är krävande.

Igår när jag stod i duschen hörde jag hur något knackade mot fönsterrutorna. Jag bor på 23:e våningen så jag var tvungen att gå ut för att titta. På bilden ser ni fönsterputsarna.

30 juni 2007

Högt uppe på berget

Klockan ringer sex på morgonen. Vi tar oss till stationen. Bussen går när bussen är full, säger chauffören. Jag går ut och uppmanar passagerare att stiga på, till lokalbefolkningens förtjusning. Y säger åtminstone att de skrattar åt mig. En och en halv timmas sätesmuskelplågande bussfärd senare stannar vi utanför en servering i staden Huàshān. Bussen har stannat tidigare. Hållplatsen omedelbart före vår hade en toalett enligt biljettkontrollanten. Bussarna har för övrigt alltid både en förare och en biljettkontrollant. Nu visar det sig att den förra hållplatsen också var hållplats för bussar som går till foten av berget Huàshān. De andra utlänningarna i bussen, ett par från Ungern, är inte glada: "Det här händer oss hela tiden! De lurar oss. Varför sade de inte att vi skulle hoppa av där. Jag kräver att bussen kör oss till foten av berget!" Vi kunde inte bry oss mindre. Y har redan börjat diskutera med en taxichaufför. 5 RMB för att köra dit vi vill. Inte dyrt. Vi bjuder ungrarna att följa med. Vi blir fyra passagerare i bilen. Stiger av vid bergsstationen där vi köper biljetter till berget, skyr ungrarna och stiger ombord en annan buss för färd upp till linbanan. Linbanan som är snabb och tyst stiger brant. Jag drabbas av några millisekunders höjdskräck. Bergen är höljda i dimma. Stiger av, går uppför trapporna och kommer omsider till norra toppen. Det klarnar. Solen skiner från blå himmel, luften känns ren. Berget är fullt av besökare. Vi är inte de enda utlänningarna men jag ser högst fyra fem andra. Kineserna köper medaljer och låter sig fotograferas av fotografer på plats. Fotografer som lagt beslag på de bästa platserna. På berget ser jag flera fjärilar, varav några stora och färgrika. Ett par fåglar som jag aldrig sett tidigare flyger förbi. Berget stupar brant åt alla sidor. Utsikterna här tillsammans med terrakottaarmén igår gör Xī'ān med omnejd till en idealisk helgtripp. Man kan köpa hänglås och röda tygband att fästa på kättingarna som fungerar som ledstänger alternativt staket. Det blir ett par timmar på berget. Vi bestämmer oss för att tåget hem mot Xī'ān. En taxichaufför kör oss genom staden bort mot stationen. Där är det dammigt och torrt. Först säger biljettkassörskan att det inte finns biljetter. Det visar sig att hon menar sista tåget för dagen. Nu är klockan kvart över två och tåget vi ska med går 14.31. Vi blir utsläppta på perrongen av en stationsvakt och väntar in tåget. När toalettänden av en vagn passerar mig där jag står i den trettiogradiga värmen blir jag nästan spyfärdig. Kina är lukternas rike och tro mig när jag säger att alla lukter är långt i från angenäma. Andraklassvagnen är full av människor som, just det, luktar. (På det raljanta sättet skulle jag kunna fortsätta att skriva. Kina à la Myrstener om ni så vill. Men vetskapen om att miljontals människor här lever i fattigdom och därför kanske inte sätter väldoft högst på prioriteringslistan gör att jag avstår.) Vi hittar ett par platser mitt emot varandra bredvid en farmor med sonson. Tåget tycks liksom så många andra inrättningar vara personalintensivt. En person svabbar lite håglöst med en mopp under sätena. En annan sopar. Vagnen känns trots det solkig. En annan med järnvägens ljusblå skjorta skriker sig hes i ivern att försöka sälja in något som ingen köper. Desperationen gör mig sorgmodig. Jag försöker smygfilma honom för att senare fråga i skolan vad han försökte kränga. Det går inget vidare. Jag sover middag, pluggar lite. En och en halv timme senare stiger vi av i Xī'ān, passerar biljettkontrollerna vid utgången och går mot taxikön. (I Kina behåller man biljetterna under hela resan och visar upp dem innan man kommer ut från stationen.) In på hotellet, dusch och sedan ner till kafét med trådlöst nätverk för att ringa J i Turkiet. Passar även på att byta några ord med drygt tvåårige N som nu skapar meningar med tre ord. Y anländer till stjärnfiket efter en stund. Vi bestämmer oss för att äta västkäk. Det blir en italiensk restaurang där vi äter sega biffar med överpepprad sås och delar på en pizza. I restaurangen sitter för övrigt även E.T. med son vid ett bord. Jag frågar personalen, på engelska, var hustrun är. "Han har ingen hustru", säger de. De extraterrestriella förökar sig nog genom knoppning, precis som bagerjäst, tänker vi. En halvflaska surt rhônevin senare går jag åter till kafét med det trådlösa och skriver.

Celliers des Dauphins, Rhône. Côtes du Rhône, halvflaska 58 RMB.

Fredag i Xī'ān

I torsdags hade jag lite feber, kände mig helt utsjasad och svettades ymnigt. Var det läge att resa? Slängde i mig en paracetamol och ihop mina saker. Buss till centrum för att möta Y. Sedan tunnelbana och taxi till Pekings västra station. Vi hade valt fyrbäddskupé. En man på en av överslafarna snarkade så högt att Y skrek åt honom att sluta. Och det gjorde han. Jag vaknade flera gånger av tågets inbromsningar och framryckningar. När man bor i Peking och dagligen andas dålig luft och finsand så har man föreställningar om att en annan plats ska vara så mycket renare. När vi anländer till Xī'ān så visar det sig vara en föreställning. Luften är kanske bättre men kring stationen är det lika grått och smutsigt som på andra platser i Kina där jag varit. Detta damm! Tiggare. Folk som sover på wellpappbitar. Månglare försöker kränga kartor över stan eller privata sightseeingturer. Vi tar taxi mot klocktornet eftersom vårt hotell ligger i området. Vi checkar in. Hotellet kostar bara 168 RMB per natt. Vi har varsitt litet, tio kvadratmeter stort enkelrum. Rent och fräscht. Sedan åker vi i en trång buss utan stötdämpare till en av sevärdheterna i området: terrakottaarmén. Och den är verkligen sevärd. Den bekvämlighetsinrättning som finns omedelbart innanför grindarna är för övrigt bara den värd inträdet på 90 RMB.
Tillbaka i stan går vi till en hotellrestaurang som serverar en dumplingbuffé. 60 RMB för ett gäng dumplingar av olika slag, några smårätter, en soppa och frukt till efterrätt. Prisvärt men kanske inget att skriva hem om. Jag dricker två lokala och stora öl av märket Hans Red Wolf. Vi har messat med britten C som bor i stan och bestämt att vi ska träffa honom senare under kvällen. Innan vi gör det går vi på en klubb. Vid ingången till klubben står ett tiotal servitriser i två rader och smådansar till musiken som bombas ut på gatan. De applåderar oss när vi passerar mellan dem. Därinne är jag den ende med ickeasiatiskt utseende. Australiska Y:s föräldrar är ju från Shànghǎi respektive Vietnam så hon sticker inte ut. Vi dricker ett par mexikanska öl medan vi pratar. C ringer. Vi ska träffa honom på "1 + 1" där man måste passera säkerhetskontroller för att komma in. Poliser med militärhjälmar syns i vimlet. "1 + 1" har fem våningar, ett par dansgolv, en takbar med inhemskt singer/songwriter-framträdande. Det blir varsin Long Island Ice Tea på taket medan vi väntar på C med sällskap. Han kommer i sällskap med en skotska och en kanadensiska. Vi kryssar genom komplexet, dansar till den ohälsosamt högt ljudande musiken och dricker av den amerikanka gratisöl som står på borden. Jag somnar nog kl 0123.

29 juni 2007

Min nya klass

I måndags skrev jag ett prov för att se vilken grupp jag skulle placeras i. Min förra kurs tog slut för en vecka sedan och en ny, tolv veckor lång skulle börja i tisdags. Jag hamnade i lärare Wangs klass. På min skola finns tre kvinnliga lärare Wang; en med födelsemärke i pannan, en som höjer hakspetsen och svänger med håret när man säger något dumt eller felaktigt och så min lärare Wang. Hur beskriver man henne? Ja, ett kraxande skratt och ett par livliga ögon. Jag har haft henne i individuell undervisning några gånger. Hursom, plötsligt flyttades jag sex kapitel framåt i boken. Mina klasskamrater har läst betydligt mer mandarin än jag innan de började på skolan men lärare Wang tycker inte att det spelar någon roll. Jag har frågat de andra om jag drar ner tempot. Men de tycker inte det. Jag har också eftermiddagslektioner. Varannan gång har jag den gamle läraren Zhang, varannan gång Wang som slänger med håret. Måste sluta nu.

26 juni 2007

Mänsklig, trots allt

Värmen minskade under eftermiddagen. Vinden tilltog i styrka. Sand från byggarbetsplatserna bars med blåsten. Vi fick hålla för munnen och kisa med ögonen när vi gick från Guomao mot Kerry Center. Y hade en idé om att jag behövde en biff för att komma ur mitt tillfälliga värmeslag. Kanske inte biff så mycket som pompa var det som lockade mig. I närheten av Kerry Center finns en biffrestaurang som heter "The Block House". Den visade sig vara stängd för ombyggnad. Eftersom vi ändå var i området passade vi på att besöka ett par språkskolor. Jag vill ju fortsätta med pǔtōnghuà (mandarin) om jag börjar arbeta och Y vill veta var hon ska plugga när hon flyttar till Shànghǎi. Sedan tog vi en taxi till T.G.I Friday där jag åt mig bort från mitt värmeslag. Sardinbuss hem. Somnade redan halv tio. Vaknade av att kombon kom hem vid ett-tiden. Jag gick upp för att prata med henne. Vi fastställde, vilket j-a ord, att vi fortfarande är vänner.

Bilden: Kolla in restaurangchefens förnamn.