Idag har jag inte gått på högvarv. Det får jag skylla på mitt dåliga omdöme som yttrade sig i att jag drack några glas bib-vin innan M och jag gick till Deville. Trots det har jag fått en del uträttat och så har jag snubblat över en rolig blogg:
http://vingrodan.blogspot.com/
Önskar att jag var upphovsmänniskan men det är jag inte. Därtill är jag för osäker på språkregler. Dessutom är jag usel på att syfta vilket med jämna mellanrum skapar kommentarer här.
Det är möjligt att jag förekommer bland vingrodorna, jag har faktiskt inte kollat. Jag har ju ibland avsiktligt tagit ut svängarna så mycket att jag kört av begriplighetens väg och hamnat i svammeldiket. Så länge jag är en glad amatör som inte representerar någon annan än mig själv så tycker jag att det är OK.
Det finns många som skriver om vin. Det finns de som skriver bra och det finns de som skriver på annat sätt. Ibland undrar jag om det är så viktigt att hitta femton olika sorters tropisk frukt i doften hos en kalljäst chenin blanc. Om det inte kunde räcka att skriva: "Gott, om du gillar X så kommer du troligen att gilla Y."
Jag läser sällan vinartiklar nuförtiden. Om de inte handlar om något tekniskt, vill säga. Det blir så lätt tjatigt, tycker jag.
Kolla in vingrodan!
10 april 2010
9 april 2010
2010:22 Vett att åka hem
Vi spelade pingis. M vann alla matcher. Drack Ricasoli-bib mellan seten. Sedan åt vi anka på Deville. Trevligt. Priorat och Alsace. Orkar inte skriva vinlistan nu. Kom hem. Det är som alltid. 单独。
5 april 2010
2010:21 Påskön
Skärtorsdag
Torsdag den första april 2010 vaknar jag tidigt och går in på DN:s hemsida där första april-skämtet ligger överst i webbläsarfönstret: ett FN-organ ska begränsa internetanvändandet.
På SvD:s motsvarighet hittar jag inget i skämtväg.
Det är grådisigt ute, ett typiskt påskväder. Jag ska resa till Gotland, jag använder "resa" medvetet eftersom den där kalkstensklippan sydost om Nynäshamn har alltid varit och är fortfarande i mitt tycke en aning främmande, trots att jag var där 1973 första gången. Och man åker inte till det som är en smula obekant.
Jag arbetar några timmar, blir kvar längre än jag tänkt på kontoret, hastar hem och slänger ihop packningen. Det är fortfarande grått ute. Stressar i mig en meny från McDonalds på spårvagnen mot Årstaberg. Passerar Älvsjö industriområde, Farsta Strand och Jordbro. Fortfarande denna mjölkiga dager. Söder om Västerhaninge börjar det blåna och så skiner solen över det snöbelagda landskapet. Det är ofta så att när vintern tycks ha tagit slut i stan så håller den fortfarande ställningen på landet.
I Nynäshamn är det molnfritt. Den nya snabbfärjan, som säkert inte är så ny längre, lämnar hamnen om en kvart. Det känns inte riktigt som en båt tycker jag. Man sitter i stolsrader som för tankarna till flygplanskabiner. Jag läser ut Don Winslows "The Power of the Dog"och sover. Och uppdaterar maniskt, i ett slags första april-eufori.
E kommer och hämtar mig i hyrbil. Vi passerar hans arbetsplats nere vid hamnen och tar en sväng in på ICA och kör genom staden, innan vi kommer till lägenheten som ligger i södra Visby. Pratar, dricker Cordo Negro och äter diverse.
Freixenet Cordon Negro Brut (nr 7738)
Långfredag
Under fredagen kör vi söderut. Först till Hablingbo där det finns ett fik i en gammal skola som vi parkerar vid. Vi promenerar en halvtimme innan vi fikar. Bullarna med vanilj och kardemumma är fantastiska. Vi sitter utomhus med solen i ansiktet men det är inte varmt. När vi kör därifrån har flera kafégäster anlänt, många i stora SUV:ar.
Det är minst trettio år sedan jag var vid Hoburgen. Vi kör dit och går uppe på klinten, ner till stranden och tittar på Gubben från olika håll tills vi har sett tillräckligt.
I Vamlingbo har fågelmålaren Lars Jonsson sitt museum. Han råkar vara där när vi kommer in. Hejar som vore vi gamla bekanta och frågar om vi känner igen fågellätet. Det gör vi inte. "Det är en sällsynt art" säger han och ser hemlighetsfull ut. "Gråsparv" skrattar han och tar fram en tygfågel som kvittrar om man trycker på den.
På övervåningen i huset, som är en gammal prästgård om jag förstått rätt, så finns själva utställningen. Förutom fågelporträtten finns också gotländska orkidéer bland objekten. Jag är förstummad. Eftersom jag inte kan skriva om konst så kan jag inte utveckla det. Något med intensiteten i fåglarnas ögon, detaljskärpan i fjäderdräkterna skulle jag kunna försöka. Värt en utflykt är muséet tvivelsutan. I närheten ligger Naturum som har en permanentutställning som säkert är lika spännande för barn som för vuxna. Mitt emot nämnda Naturum fanns en utställning om Östersjön och fiske men eftersom den fick mig tillfälligt modfälld så tillbringade jag ingen tid därinne. Övergödning, utfiske, ni vet.
När vi kör mot norrut igen mot Visby, får E mess från en kollega, M-L, som bjuder hem oss på en kort visit. I ett fint litet stenhus, ett raukkast utanför ringmuren, bjuds vi på Puycheric Syrah Rosé och nötter.
Sedan tar vi oss hem och förbereder middagen. E har köpt Tahbilk Marsanne som nu äntligen har skruvkapsyl. Det här australiska vinet har ju varit opålitligt men nu är det som jag minns det. Det vill säga lagom kraftigt och eldigt med inslag av honung och tropiska frukter som inte är av citrustypen.
Vi marinerar lammytterfiléer, alla stekarna på ön har tagit slut sedan länge. Sedan ligger filéerna i ugnen tills de är 65 grader. Vi äter lammet med surkål och en god sås som vi bland annat gör på stekskyn.
Marsannen har hunnit ta slut och en flaska pinotage korkas upp. Jag har druckit Jacobsdal för fem år sedan i Umeå. Var måttligt hänförd vid tillfället men nu tycker jag att det är riktigt bra. Den malolaktiska fermentationen rundar smaken på ett trevligt sätt.
J ringer, vi bestämmer att vi ska ses på lördag eftermiddag. Annars äter, pratar och dricker vi. Jag uppdaterar och får kontakt med H som bor inne i stan. Jag och E bestämmer oss för att träffa henne på påskafton.
Puycheric Syrah (nr 2209)
Tahbilk Marsanne (nr 6406)
| Jacobsdal Pinotage (nr 22055) | |
Jag vill se den botaniska trädgården, E har beställt bord på Bolaget. Mellan dessa två hållpunkter kan vi göra lite vad vi vill. Vi går från lägenheten på höjden ovanför hamnen. Där står några väderkvarnar som inte har varit i bruk på länge. In genom ringmuren på de smala kullerstensgatorna. Det är inte mycket folk i rörelse. Inte många bilar heller. På stenarna i det stilla vattnet nedanför strandpromenaden ser jag skarv och fiskmås. En trätrappa har byggts i ett av murens torn. Vi går upp för att få utsikt.
De Badande Wännernas botaniska trädgård som den botaniska trädgården i Visby egentligen heter är tyst och tom. Tung av snösmältans fukt. Trollhasslar från olika delar av världen blommar.
I en gränd utanför trädgården får vi syn på H. Vi blev ju vänner på fejan för något år sedan men jag har inte sett henne IRL på säkert 17 år. Ett bra återseende. Vi kommer överens om att ses hemma hos dem på kvällen innan jag och E går till Bolaget.
Vi ska också hem till Göteborgsfamiljen under dagen. Programmet börjar med andra ord bli späckat. Vi går ut genom en av murens östra portar och jag får för mig att gå in på Expert för att se om det finns några billiga objektiv till kameran därinne. Jag har fått för mig att kedjan har gått i konken. Det stämmer inte. Dessutom spelar de musik från helvetet där så det blir varken optik, stativ eller blixt.
Göteborgsfamiljen hyr nederdelen av ett gårdshus. Minsta dottern B sover i barnvagnen på altanen när vi kommer. S som bara var två när vi träffades senast är desto livligare. Föräldrarna berättar att de har köpt lägenhet inne i Visby, att de ska flytta in till sommaren.
Klockan 19 knackar vi på hos H. Det är mysigt och trångt därinne, fullt av böcker och färger. Vi sitter i köket där hon häller upp Guntrum Riesling i glas som hon har formgett. Vi pratar om gemensamma bekanta. Jag förklarar för E att de flesta som omnämns har haft samma ämbete som H i Uppsala. Efter en stund kommer en för mig ny bekantskap, A.
När klocka är 20 går vi upp till Bolaget. Varmt, ombonat, avslappnat. Så långt från konstipering eller förkonstling som man kan komma. Mörkt men inte murrigt. Vi har bord med fönsterutsikt mot ruinen vid torget. Jag minns inte vem som producerat den Pouilly Fumé som jag dricker till den varma getosten. Vår servitris har en intensivt rödorange hårfärg, jag tror att den är fejk, E är mer osäker. Loirevinet är inte fejk, den varma getosten är inte det heller.
Vi äter sejrygg under örttäcke med dill, gulbetor och potatis. Vinrekommendationen är en chenin blanc från Sydafrika. Jag luktar på den och väljer istället en Pinot Gris från Dopff. Fisken är bra om än i saltaste laget. Däremot förstår jag inte gulbetornas funktion. De är sötbeska, hu. E gillar dem. Krogen fylls så sakteliga. Volymen på musiken höjs. Vi lämnar efter klockan ett. Då har jag druckit en rödfruktig Châteauneuf-du-Pape från Vidal-Fleury också. Och servitrisens hårfärg var fejk, berättade hon. Kring torget finns ställen med kö, entrevärdar och dito avgifter. Det är knappast aktuellt.
| Guntrum Riesling (nr 6155) | |
| Pouilly Fumé Dopff Pinot Gris Reserve 2008 (nr 89648) | |
Påskdagen
Jag vill att vi åker österut, närmare bestämt till Katthammarsvik där jag tillbringat flera sommarveckor. Vi parkerar i hamnen där det finns ett rökeri. E berättar att de importerar fisk från olika delar av världen och röker där. På baksidan av rökeriet ligger plastbackar vilkas märkning styrker hans påstående. Om Visby var stilla så är Katthammarsvik i ide. Det är skönt, himlen är klar och de vitkindade gässen på hamnpiren är lagom skygga.
Uppe på Grogarnsberget hade jag min största fågelupplevelse för 30 år sedan. Klockan var bara fem men julimorgonen var redan varm. A och jag cyklade upp med spinnspön och drag för att fiska. Då lyfter en kungsörn ur en tall ett par meter ovanför mig.
Igår såg vi ingen kungsörn.
Hungern sätter in och vi kör mot Ljugarn. Halvägs ser jag skylten "Sjaustru 2". Det är en badstrand på sommaren. Men jag har bestämt mig. E har lovat att filma. Jag springer ut i vattnet och blir stående. Nu vet jag hur långgrunt det är. Gör ett nytt försök och doppar mig. Uppfriskande. E:s kamera goofade så det finns inga bevis.
Vi äter en gotländsk hamburgare inne i Ljugarn. Det heter inte hamburgare utan kyttvarpe eller något liknande. Sedan fikar vi på Espegards och kör hem. Eller tillbaka till Visby menar jag. På Creperiet dricker vi cider och sedan går vi till båtterminalen. Ombord ser jag "The Stepford Wives" med Nicole Kidman, läser om jordmåner och sover. Kommer hem vid ett-tiden. Bra påsk kan jag säga.
31 mars 2010
2010:20 Ge Järnet
En allvarlig dominans av viner från Tommasi, skämscheddar på kollegans burgare och fuskfrites till trots , lammfilen lirade liksom pinot grisen och IGT-blandningen på cabernet sauvignon och sangiovese. Krogen på Österlånggatan får en chans till.
29 mars 2010
2010:19 Jag sänkte nyss volymen
Att ordna en bourgogne-provning är inte snutet ur näsan. För det första är området stort, det sträcker sig från satelliten kring staden Chablis ner till den 10 mil sydost därom belägna remsan Côte d'Or som i sin tur består av Côte de Nuits och Côte de Beaune, båda sprängfyllda med dyrbarheter. För att därtill komplicera det hela så finns Côte Chalonnaise och Macônnais därunder med Beaujolais som sydlig avslutning.
Om man bara väljer fyra viner ur regionen så begränsar man sig på ett sätt som utesluter en mångfald intressanta appellationer. Och det var precis vad jag var tvungen att göra. Så jag började i norr, i Chablis. Det finns de som säger att det bara finns en chablis och att Jean-Marc Brocard är hans profet. Så långt vill jag inte gå, eftersom jag känner de andra producenterna för dåligt. Ni som har följt mig vet att jag har en snart sjuårig hangup på demonproducenten från sluttningarna i departementet Yonne. Jag vet inte om den började med 199 bord på Berns 2004 då sagde vinmakare blev årets vinmakare det året, enligt tidningen Gourmet, eller varifrån den kommer. Men jag har aldrig blivit besviken på Jean-Marc Brocard. Alice kommer att tänka på ett nyöppnat jästpaket när hon sätter näsan i glaset med vinet som jag har valt. Vi är många som instämmer. Det är också rent, snyggt, med mycket syra längd och friskhet.
Ska vi inte ha en glamorös afton på Côte de Nuits? Jo, men hur ska vi göra? Nästan alla Systembolagets viner kostar som en enkelbiljett till kontinenten men Patriarche har en kommunal appellation som nästan ryms i plånboken. Chambolle-Musigny heter den och doftar gammal fiskdisk. Tycker jag tills jag inser att mitt vinglas är odiskat. När jag byter glas inser jag felbedömningen. Det är i själva verket ett själfullt vin med bra längd och trevliga röda bär. Det gör sig dessutom ovanligt bra till Griskindspatriks fina rillette.
Om man rör sig söderut till den gyllene sluttningen så hittar man inte mycket på Systembolaget som gör plånboken rättvisa. Jag har valt en Puligny-Montrachet från Antonin Rodet. Frågan är om det är värt det. Svaret är att det är en ekplanka, en slöjdsal med nyhyvlad Quercus, ett övergrepp på ett aldrig så luttrat lukt- och smaksinne. Med sådana vänner behöver monsieur Rodet inga fiender. Kloke K-O menar att det kanske bör lagras. Framtiden får utvisa.
George Dubouef är den mest kände producenten av beaujolais. Hans Beaujolais-Villages är en räd i badrumsskåp från 1980-talet. Det är jordgubbsdoftande duschtvålar och skumbad som drömmer om tallbarr. I smaken går den däremot att fördra. Men kanske blir det Morgon en annan dag.
Jag tackar värdfolket och önskar er alla en Glad Påsk om vi inte hörs förr!
De drickvärda i fetstil:
5595 Chablis Vieilles Vignes Domaine Sainte Claire 169.00
5336 Puligny-Montrachet 2007 267.00
5003 Beaujolais-Villages 79.00
5220 Chambolle-Musigny 279.00
PS. Den bästa bloggen, helalistan.blogspot.com, återuppstår. DS
Om man bara väljer fyra viner ur regionen så begränsar man sig på ett sätt som utesluter en mångfald intressanta appellationer. Och det var precis vad jag var tvungen att göra. Så jag började i norr, i Chablis. Det finns de som säger att det bara finns en chablis och att Jean-Marc Brocard är hans profet. Så långt vill jag inte gå, eftersom jag känner de andra producenterna för dåligt. Ni som har följt mig vet att jag har en snart sjuårig hangup på demonproducenten från sluttningarna i departementet Yonne. Jag vet inte om den började med 199 bord på Berns 2004 då sagde vinmakare blev årets vinmakare det året, enligt tidningen Gourmet, eller varifrån den kommer. Men jag har aldrig blivit besviken på Jean-Marc Brocard. Alice kommer att tänka på ett nyöppnat jästpaket när hon sätter näsan i glaset med vinet som jag har valt. Vi är många som instämmer. Det är också rent, snyggt, med mycket syra längd och friskhet.
Ska vi inte ha en glamorös afton på Côte de Nuits? Jo, men hur ska vi göra? Nästan alla Systembolagets viner kostar som en enkelbiljett till kontinenten men Patriarche har en kommunal appellation som nästan ryms i plånboken. Chambolle-Musigny heter den och doftar gammal fiskdisk. Tycker jag tills jag inser att mitt vinglas är odiskat. När jag byter glas inser jag felbedömningen. Det är i själva verket ett själfullt vin med bra längd och trevliga röda bär. Det gör sig dessutom ovanligt bra till Griskindspatriks fina rillette.
Om man rör sig söderut till den gyllene sluttningen så hittar man inte mycket på Systembolaget som gör plånboken rättvisa. Jag har valt en Puligny-Montrachet från Antonin Rodet. Frågan är om det är värt det. Svaret är att det är en ekplanka, en slöjdsal med nyhyvlad Quercus, ett övergrepp på ett aldrig så luttrat lukt- och smaksinne. Med sådana vänner behöver monsieur Rodet inga fiender. Kloke K-O menar att det kanske bör lagras. Framtiden får utvisa.
George Dubouef är den mest kände producenten av beaujolais. Hans Beaujolais-Villages är en räd i badrumsskåp från 1980-talet. Det är jordgubbsdoftande duschtvålar och skumbad som drömmer om tallbarr. I smaken går den däremot att fördra. Men kanske blir det Morgon en annan dag.
Jag tackar värdfolket och önskar er alla en Glad Påsk om vi inte hörs förr!
De drickvärda i fetstil:
5595 Chablis Vieilles Vignes Domaine Sainte Claire 169.00
5336 Puligny-Montrachet 2007 267.00
5003 Beaujolais-Villages 79.00
5220 Chambolle-Musigny 279.00
PS. Den bästa bloggen, helalistan.blogspot.com, återuppstår. DS
28 mars 2010
2010:18 Den inbillade sjuke
Pressade det inte över bröstet? Gick det inte något slags diffus smärta ut till vänster? Och känseln i vänster hand som emellanåt försvann, vad berodde det på? Jag ringde sjukvårdsupplysningen. De rekommenderade mig att ta kontakt med vårdcentralen. Jag hamnade hos en telefonsvarare som upplyste mig om att jag kunde ringa under telefontid. Kom fredagen och jag gjorde det. Vid niotiden ringde vårdcentralen upp. Jag skulle komma in vid 3 för en akutkoll.
Läkaren undersökte mina händer och förklarade att det var tre nerver som kontrollerade dem. Han kunde inte se att det var något fel med någon av dem. Däremot trodde han att mitt sätt att göra armhävningar kunde vara orsaken till att känseln försvann. Han rekommenderade mig att köpa ett slags handtag som man sätter i golvet och håller i när man häver sig.
Jag fick också andas djupt medan han lyssnade på lungorna med stetoskopet. Inget fel där heller. Slutligen togs ett EKG som inte visade något annat än att jag har ett friskt hjärta. Ett blodprov visade lite låga värden i ett avseende men det kunde bero på en annalkande virusinfektion.
Jag kom hem och gick genast och lade mig. Under helgen har jag varit sjuk, det där viruset kom till sist. Har legat och läst en i vissa avseenden för mig alldeles för våldsam roman, The Power of the Dog av Don Winslow. En bokhandel här i Liljeholmens galleria skulle stänga och sålde därför alla böcker till halva priset. Bland dessa fanns den omnämnda. Eftersom James Ellroy hade rekommenderat den tänkte jag att den kunde vara läsvärd.
Förra söndagen läste jag om Ciudad Juarez i Mexico i DN. En stad som präglats av våldsamheter bland annat mellan rivaliserande gäng som vill ha ensamrätt på narkotikahanteringen. Våldsamheter som inte sällan lett till att människor som inte haft med narkotikan att göra, oavsiktligen dödats. Jag läser och tänker på de här i Stockholm som drar i sig en lina då och då. Och undrar hur de tänker eller inte tänker.
Förutom diverse hälsorisker och det faktum att bruket i Sverige sedan 18 år är kriminellt så är bristen på KRAV- och Rättvisemärkning av produkterna tillräckliga argument för mig mot att knarka. (Om jag händelsevis inte skulle ha uttryckt det klart.)
The Power of The Dog handlar bland annat om narkotikans väg från Sydamerika genom Mellanamerika och in i USA. Och allt våld, all död som hanteringen för med sig. Men till skillnad från Ellroy som i och för sig mästerligt skildrar korruption och rättsröta men utan att egentligen ha synpunkter på den politik eller brist på politik som ger upphov till eller fritt spelrum åt den så finns det hos Winslow en vrede över den förda politiken, ett engagemang på ett annat sätt. Det, bland annat, gör The Power of The Dog, läsvärd. Det finns en massa klichéer i den också, det kommer du att märka om du läser den.
Den här bloggen ska ha någon anknytning till vin, det är ett krav för att jag ska få skriva. Förra lördagen var jag hemma hos M på herrmiddag. Vi var fyra stycken och det började med en opretentiös vinprovning på temat Tour de France. Det blev ett vitt, tre röda och ett sött rött. Det var inga gratisviner, två av dem stack ut mer än de andra (fetstilta nedan).
Det första är från Loire gjort på chenin blanc och från en appellation som heter Savennières. Det finns krav på att avkastningen inte ska bli för hög. Det gör att vinerna blir koncentrerade. Jag tycker att det är mästerligt, dessutom öppnar det sig med tiden i glaset. Okej det kostar 240 kr men, ja ni vet vad jag tycker om bib-ar...
Det andra är en bordeaux från Pomerol och 2006. Experterna säger att det går att dricka nu och jag håller med. Inte heller det är ett vin för snåljåpar, 249 kronor kostar det.
Sedan dess har jag haft vit vecka, i morgon ska jag dricka bourgogne!
Nu är det läggdags.
Les Vieux Clos 2007 (nr 94085)
Bourgogne Cuvée Margot (nr 5447)
Château de Valois 2006 (nr 3843)
Läkaren undersökte mina händer och förklarade att det var tre nerver som kontrollerade dem. Han kunde inte se att det var något fel med någon av dem. Däremot trodde han att mitt sätt att göra armhävningar kunde vara orsaken till att känseln försvann. Han rekommenderade mig att köpa ett slags handtag som man sätter i golvet och håller i när man häver sig.
Jag fick också andas djupt medan han lyssnade på lungorna med stetoskopet. Inget fel där heller. Slutligen togs ett EKG som inte visade något annat än att jag har ett friskt hjärta. Ett blodprov visade lite låga värden i ett avseende men det kunde bero på en annalkande virusinfektion.
Jag kom hem och gick genast och lade mig. Under helgen har jag varit sjuk, det där viruset kom till sist. Har legat och läst en i vissa avseenden för mig alldeles för våldsam roman, The Power of the Dog av Don Winslow. En bokhandel här i Liljeholmens galleria skulle stänga och sålde därför alla böcker till halva priset. Bland dessa fanns den omnämnda. Eftersom James Ellroy hade rekommenderat den tänkte jag att den kunde vara läsvärd.
Förra söndagen läste jag om Ciudad Juarez i Mexico i DN. En stad som präglats av våldsamheter bland annat mellan rivaliserande gäng som vill ha ensamrätt på narkotikahanteringen. Våldsamheter som inte sällan lett till att människor som inte haft med narkotikan att göra, oavsiktligen dödats. Jag läser och tänker på de här i Stockholm som drar i sig en lina då och då. Och undrar hur de tänker eller inte tänker.
Förutom diverse hälsorisker och det faktum att bruket i Sverige sedan 18 år är kriminellt så är bristen på KRAV- och Rättvisemärkning av produkterna tillräckliga argument för mig mot att knarka. (Om jag händelsevis inte skulle ha uttryckt det klart.)
The Power of The Dog handlar bland annat om narkotikans väg från Sydamerika genom Mellanamerika och in i USA. Och allt våld, all död som hanteringen för med sig. Men till skillnad från Ellroy som i och för sig mästerligt skildrar korruption och rättsröta men utan att egentligen ha synpunkter på den politik eller brist på politik som ger upphov till eller fritt spelrum åt den så finns det hos Winslow en vrede över den förda politiken, ett engagemang på ett annat sätt. Det, bland annat, gör The Power of The Dog, läsvärd. Det finns en massa klichéer i den också, det kommer du att märka om du läser den.
Den här bloggen ska ha någon anknytning till vin, det är ett krav för att jag ska få skriva. Förra lördagen var jag hemma hos M på herrmiddag. Vi var fyra stycken och det började med en opretentiös vinprovning på temat Tour de France. Det blev ett vitt, tre röda och ett sött rött. Det var inga gratisviner, två av dem stack ut mer än de andra (fetstilta nedan).
Det första är från Loire gjort på chenin blanc och från en appellation som heter Savennières. Det finns krav på att avkastningen inte ska bli för hög. Det gör att vinerna blir koncentrerade. Jag tycker att det är mästerligt, dessutom öppnar det sig med tiden i glaset. Okej det kostar 240 kr men, ja ni vet vad jag tycker om bib-ar...
Det andra är en bordeaux från Pomerol och 2006. Experterna säger att det går att dricka nu och jag håller med. Inte heller det är ett vin för snåljåpar, 249 kronor kostar det.
Sedan dess har jag haft vit vecka, i morgon ska jag dricka bourgogne!
Nu är det läggdags.
Les Vieux Clos 2007 (nr 94085)
Bourgogne Cuvée Margot (nr 5447)
Château de Valois 2006 (nr 3843)
| Xavier Châteauneuf-du-Pape 2007 (nr 6267) | |
| Domaine Pouderoux Grande Réserve (nr 8413) | |
21 mars 2010
2010:17 Misantropen
Mitt alltmer erratiska skrivande, mitt diffusa och kryptiska tjat om min Månbas Alpha-tillvaro i förhållande till den jord där gameter träffas och zygoter bildas hade nått sin absoluta bottenpunkt. Det fanns inte mer att författa på det temat. Jag bestämde mig därför att ta på mig kapten Koenig-kostymen och berätta om det på jorden som fortfarande beredde mig glädje i stället för att drömma om Dr. Russell.
Och det omfattade, men på intet sätt begränsades till, det som butiken på Regeringsgatan visade mig efter den massiva brunch på Berns som skulle fått mig att fria, vore det inte för att jag var låst i gamla heteronormativa föreställningar om sagda gameters uppgifter, till min kloka vän E.
På jorden, närmare bestämt på en del av den landmassa som för två årtusenden sedan hyste en civilisation där alla utom skäggbärarna talade latin, fanns en nation av ostar. Och viner. Nationen hade hamnat i skymundan av andra där vinerna ansiktslyftes med allt från omvänd osmos till parfymerade jästsorter. I nationen fanns fortfarande skäggbärare som hävdade att druvorna, rätt behandlade, kunde arbeta i fred. Och uträtta storverk.
En sådan var Nicolas Joly, ett flummo som gärna pratade biodynamik. Och han levererade, som man sade på den tiden, chenin blanc som jästs till 15% med syra, bivax, honungskarameller och allt gott som man kan önska sig. Det var vad butiken på Regeringsgatan visade mig.
Les Vieux Clos 2007 (nr 94085)
http://www.youtube.com/watch?v=8WZW4groJro
Och det omfattade, men på intet sätt begränsades till, det som butiken på Regeringsgatan visade mig efter den massiva brunch på Berns som skulle fått mig att fria, vore det inte för att jag var låst i gamla heteronormativa föreställningar om sagda gameters uppgifter, till min kloka vän E.
På jorden, närmare bestämt på en del av den landmassa som för två årtusenden sedan hyste en civilisation där alla utom skäggbärarna talade latin, fanns en nation av ostar. Och viner. Nationen hade hamnat i skymundan av andra där vinerna ansiktslyftes med allt från omvänd osmos till parfymerade jästsorter. I nationen fanns fortfarande skäggbärare som hävdade att druvorna, rätt behandlade, kunde arbeta i fred. Och uträtta storverk.
En sådan var Nicolas Joly, ett flummo som gärna pratade biodynamik. Och han levererade, som man sade på den tiden, chenin blanc som jästs till 15% med syra, bivax, honungskarameller och allt gott som man kan önska sig. Det var vad butiken på Regeringsgatan visade mig.
Les Vieux Clos 2007 (nr 94085)
http://www.youtube.com/watch?v=8WZW4groJro
17 mars 2010
2010:15 Nunnekvarnen
Under tiden i Kina tänkte jag ofta: "Vad man bygger här! Nya gallerior och köpcentra uppstår snabbare än innan man hinner säga malolaktisk fermentation!". Nu har jag bott i Sverige i trekvarts år. Det är likadant här. Liljeholmsgallerian som jag middagshandlade i skulle kunna ligga i Beijing. Om det inte vore för finishen som oftast är högre i Sverige. Liksom priserna. Bemanningsgraden i butikerna är lägre här också. Och så talas ett annat språk. Annars är det INGEN SKILLNAD!
ICA i nämnda Liljeholmsgalleria är så stor att det är olika tidszoner därinne. När man har kommit fram till kassan har varorna hunnit passera sina bäst-före-datum. Allt finns utom svensk kravmärkt kyckling.
På systembolaget har man det där standardiserade upplägget som tilltalar både folk med förkärlek för planekonomier och monopolkapitalism. Men som retar undertecknad. Man vet vad som finns, var på hyllorna flaskorna ska stå men inte om något ska överraska.
Moulin des Nonnes tror jag betyder Nunnornas kvarn eller något. Det är ett kravmärkt vin från Minervois i sydvästra Frankrike. Tillförlitlige T bjöd mig första gången på det. Det håller. Luktar nästan lite Lakrisal.
Le Moulin des Nonnes (nr 2152)
ICA i nämnda Liljeholmsgalleria är så stor att det är olika tidszoner därinne. När man har kommit fram till kassan har varorna hunnit passera sina bäst-före-datum. Allt finns utom svensk kravmärkt kyckling.
På systembolaget har man det där standardiserade upplägget som tilltalar både folk med förkärlek för planekonomier och monopolkapitalism. Men som retar undertecknad. Man vet vad som finns, var på hyllorna flaskorna ska stå men inte om något ska överraska.
Moulin des Nonnes tror jag betyder Nunnornas kvarn eller något. Det är ett kravmärkt vin från Minervois i sydvästra Frankrike. Tillförlitlige T bjöd mig första gången på det. Det håller. Luktar nästan lite Lakrisal.
Le Moulin des Nonnes (nr 2152)
6 mars 2010
2010:13 Ymnighetshornstull
Den här helgen inleddes med bubbel från Chile på Ramblas som är en tapaskrog i Hornstull. Jag ville fira en framgång och det var bestämt att fredagen skulle inledas på stället. Det var M som hade föreslagit att vi skulle ses där. Sedan kom Norge-hemvändaren och en trevlig arkeolog som hette K. (Jag, M och K var på samma nyårsfest för 12 år sedan, visade det sig.) Vi åt tapas och delade en El Coto. Det föll sig naturligt att sedan fortsätta till Judit & Bertil där det blev Cosme Rouge som är en Côtes-du-Rhône. Lite småkärv sådär. På en skärm inne på krogen visades föga insmickrande bilder från vad jag tror var en personalfest i skärgården. Röda ögon, blurriga blickar och kroppsspråk som signalerar att bilen får stå. En typ av bilder som möjligen gör sig i privata sammanhang. Nå, med på några av bilderna fanns Andreas och Pelle som drev stället för ett par år sedan. Det känns vemodigt att de inte finns på plats längre. Plattvändaren hade känslar för musik. K föreslog efterfest. Där turades vi om att spela låtar från youtube. Detta för att K varken har en fungerande ljudanläggning eller Spotify. Hon ska få ett konto av mig vad det lider. Vi drack även lite av Takis Soldatos' kioskvältare Mauro.
Jag promenerade hem ett par timmar efter midnatt.
Kusinen E och hans sambo A blev föräldrar i september i fjol. Igår döptes pojken. Efter dopet var det samling i deras lägenhet vid Hälsingehöjden. Trevliga återseenden. Crémant de Bourgogne, Côtes-du-Rhône. En god kall blomkålssoppa. Bland annat.
L hade bjudit mig på middag. Trodde jag. När jag dök upp vid 18 såg hon ut som ett frågetecken. Men hon gillade läget och bjöd på en fantastisk robbiola med mandarinhonung och en valnötsbladslindad pecorino som inte heller skämdes för sig. Jag hade med mig en flaska av den där rieslingen som jag för några veckor sedan tyckte doftade CO(NH2)2. Det gjorde den inte igår. Tim Adams har gjort en semillon som är kraftigt ekad. På ett bra sätt. Den gjorde sig också bra till ostarna.
Idag gjorde jag fyra varv runt Trekanten. Isen var sämre än någonsin men solen sken och jag blev riktigt varm av skrinnandet. När jag kom hem såg jag att L hade mejlat och bjudit in på middag i kväll. Där blev det rökt ren med äggstanning och pepparrot och en ljuvlig lammgryta med färsk koriander, yogurt och kamut-vete vid sidan om. Tim Adams' semillon till förrätten och så hade jag med mig en sensationellt bra crôzes-hermitage till varmrätten. Domaine des Entrefaux heter den och den finns kanske fortfarande på ett systembolag nära dig. 100% syrah, påtagliga tanniner och en koleaktig malolaktisk fermentation som förnimms mellan tunga och gom i den långa eftersmaken. Lingon, sade L. Det gjorde hon rätt i.
Cono Sur Brut (nr 6894)
Jag promenerade hem ett par timmar efter midnatt.
Kusinen E och hans sambo A blev föräldrar i september i fjol. Igår döptes pojken. Efter dopet var det samling i deras lägenhet vid Hälsingehöjden. Trevliga återseenden. Crémant de Bourgogne, Côtes-du-Rhône. En god kall blomkålssoppa. Bland annat.
L hade bjudit mig på middag. Trodde jag. När jag dök upp vid 18 såg hon ut som ett frågetecken. Men hon gillade läget och bjöd på en fantastisk robbiola med mandarinhonung och en valnötsbladslindad pecorino som inte heller skämdes för sig. Jag hade med mig en flaska av den där rieslingen som jag för några veckor sedan tyckte doftade CO(NH2)2. Det gjorde den inte igår. Tim Adams har gjort en semillon som är kraftigt ekad. På ett bra sätt. Den gjorde sig också bra till ostarna.
Idag gjorde jag fyra varv runt Trekanten. Isen var sämre än någonsin men solen sken och jag blev riktigt varm av skrinnandet. När jag kom hem såg jag att L hade mejlat och bjudit in på middag i kväll. Där blev det rökt ren med äggstanning och pepparrot och en ljuvlig lammgryta med färsk koriander, yogurt och kamut-vete vid sidan om. Tim Adams' semillon till förrätten och så hade jag med mig en sensationellt bra crôzes-hermitage till varmrätten. Domaine des Entrefaux heter den och den finns kanske fortfarande på ett systembolag nära dig. 100% syrah, påtagliga tanniner och en koleaktig malolaktisk fermentation som förnimms mellan tunga och gom i den långa eftersmaken. Lingon, sade L. Det gjorde hon rätt i.
Cono Sur Brut (nr 6894)
| El Coto Crianza (nr 12670) Saint Cosme Rouge 2008 (nr 88908) Mauro Primitivo (nr 32364) Louis Bouillot Crémant de Bourgogne Brut (nr 7688) Côtes-du-Rhône (nr 6018) Comtes d'Isenbourg Riesling Grand Cru Tim Adams Semillon 2008 (nr 95937) Crozes-Hermitage 2008 (nr 2223) | |
28 februari 2010
2010:12 Spellcheck, please!
Detta dök upp i marginalen på fejan. Jag besparar er alla andra dumheter som brukar visas där. Bortsett från felstavningen så är ju upplysningen om att Amarone kommer från Valpolicella och inte, låt säga, Chianti eller Piemonte, intressant.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
