30 november 2006

I en blogg behöver inte rubriken ha täckning i texten

För ett par månader sedan blev jag inbjuden till en kväll med vinprovning som lockbete. Huvudskälet till evenemanget var presentationen av diverse fonder. Jag tänkte att det där kan jag nog gå på och strunta i investeringstipsen. Lite vin kan ju aldrig skada. Sedan kom jag på andra tankar. Jag anmälde mig inte ens. I dagens Dagens Nyheter - ej på nätet - kåserar Skott roligt om ett liknande evenemang. Det stärker min uppfattning att jag gjorde rätt i att aldrig anmäla mig.

Idag var jag hos frisören igen. Jag fick vänta en stund och började därför läsa det senaste numret av magasinet King som låg framme. I tidningen fanns tips på julklappar till "henne", bland annat en flaska bubbel. Artikelförfattarna tycker tydligen att Freixenets pinot noir-baserade cava är höjden av lyx. Jag tycker att det är obegripligt att någon vill vara så snål mot sin kära. Bättre bubbel än den där barnalbylsläsken är ju inte svårt att hitta. Dessutom insåg jag efter att ha läst en recension av filmen "Marie Antoinette" i samma tidning att jag måste se den. Steve Coogan är ju med! Undrar om V redan har sett den?

(Snart börjar glöggandet. I år ska glöggen vara söt, varm och dyr.)

Annars är det väl som vanligt den här årstiden. Man vill se något gnistrande vitt på marken, man vill andas in kall, ren luft och man vill promenera under stjärnbilder. Men allt SMHI kan presentera gör att man bara vill trösta sig med SSRI.

Freixenet Pinot Noir Rosat 2002 (nr 7700), 73 kr


Bilden: Mads Mikkelsen. Skurk i senaste Bond och omslagspojke i senaste King.

27 november 2006

Söndagen hade varit mild och torr i Göteborg

Ja, det blev några glas BiB-vin i Gråbo i afton. Till en handpilkad torsk (160 meters djup, vrak väster om Danmark) som min kusin P:s make J landat. Fick träffa deras outröttliga kusinbarn med olika grad av gyllenlockighet också. Liksom min bluesspelande kusin M, systern L och deras föräldrar. Sedan satt jag och sov på tåget hem mot Stockholm. Ett tåg som både avgick och ankom i tid. Heja SJ!

Foot of Africa Chenin Blanc (nr 27003), 167 kr

26 november 2006

Systemfelet i Göteborg

Vi - jag, J,G och barnvagnsburna fem månader gamla S - har varit på Världskulturmuséet och sett två utställningar. En om trafficking och en om Afrika. Den förra är särskilt sevärd och borde ses av alla, inte minst av vissa libertarianer som gärna ser genitaliegeschäftet som köp och sälj-transaktioner mellan jämbördiga parter.
J och jag går till Gårda centrum där det finns ett bra systembolag. Regnet ha fått Mölndalsån att nå oroväckande höjder. Klockan är strax efter två. Bolagsbutiken är stängd. Om det är en idiotisk lokal bestämmelse som begränsar möjligheten för invånarna i rikets andra stad att köpa alkohol en lördag vet jag inte. Vi får fortsätta promenaden ner mot Nordstan i regndroppet. Det blåser kraftigt också. Nordstan som varje år får tiotusentals turister att vallfärda till Göteborg är byst med folk en lördageftermiddag. Det är lördagen efter lön också. Föga förvånande är det kö utanför bolagsbutiken. Securitas-vakter slussar in kunder i grupper om femton. Klockan är tio minuter i tre. Innan jag får en stockholmsk stresskollaps blir jag insläppt. Kundanstormningen och det efterföljande trycket har fått flaskor att gå i golvet. En atmosfär av långsamt oxiderande öl och vin fyller lokalen. Trogen min enkelspårighet köper jag bröderna Lurtons grapefrukt- och grönäppelfräscha höstbargain igen. Och så en flaska beaujolais till mina släktingar nordost om stan dit jag är på väg för att äta söndagmiddag. Det blev ett par flaskor Hoegaarden till kvällens räksmörgås också. Matälskaren tipsade ju om att öl harmonierar bättre med umamin än vitt vin. Beredd att hålla med. Jag är tokförkyld och ställer därför in besöket hos A och M som blev föräldrar för en månad sedan. För övrigt kom jag hit i fredags och fick två ekoviner till middagen. Göteborg har tråkigt höstväder och märkliga öppettider men visst skulle jag kunna bo här.

Agrest de Guitard Merlot-Cabernet (nr 22680), 70 kr

Bonterra Cabernet Sauvignon (nr 6710), 125 kr

Terres Fumées Petit Manseng 2005 (nr 4108), 66 kr

Beaujolais-Villages (nr 5003), 73 kr

19 november 2006

Jul i New Jersey

Så var säsongens sista Sopranos-avsnitt till ända. Hedersmördaren, tillika homofoben Phil Leotardo (bilden) fick hjärtinfarkt, Chris Moltisanti återföll i missbruket och AJ fick ihop det med en puertoricanska. Chris tog inte bara upp den dåliga vanan att överlämna kroppen till kemiskt beroende, han hade dessutom den dåliga smaken att göra det med en kvinna som han träffat på ett möte för anonyma alkoholister! En kvinna som han dessutom vänstrar med medan sambon går hemma med växande mage. Sopranos har i likhet med Sofia Coppola genier som musikaliska rådgivare. Rolling Stones' "Moonlight Mile" från Sticky Fingers inledde och avslutade avsnittet. Tidiga Pretenders och Bernard Hermanns ledmotiv till "Vertigo" eller "Studie i brott" som den översatt till svenska heter var andra musikaliska beståndsdelar som vi smakfulla medelklassiga fyrtioplussare älskar. Den enda alkohol som namngavs i avsnittet var Cristal. Själv drack jag av den drygt månadsgamla boxen Torus framför TV:n trots att jag lovade konjären för ett par veckor sedan att jag skulle sluta med den. Den hade inte surnat så det blev ett par glas till den ihopimproviserade kikärtsrätt som jag åt. Och episoden slutade för övrigt med familjen Sopranos julfirande.
Bra söndag eftersom jag hann öva kinesiska tecken, simma en kilometer, lyssna på filosofiska rummet, se "Vikarien" och beställa biljett till Belgien.

Torus 2005 (nr 2261, 196 kr

18 november 2006

Taxichaufförer och frisörer

Nästan alla fulbloggare skriver förr eller senare om att gå till frisören så det är dags för mig nu. Ens förhållande till frisörer är lite som förhållandet till taxichaufförer men det finns några skillnader. Man åker sällan med samma chaufför flera gånger trots att man var nöjd med tjänsten som den utfördes. Man kan däremot anlita samma frisör om man tycker att han eller hon gjorde jobbet bra. Likheterna består bland annat i att man sitter ner och är utelämnad åt hantverksskickligheten hos yrkesutövaren, dvs förmågan att köra bil eller klippa hår. Det som också är gemensamt för frisörer och taxichaufförer är att man måste förhålla sig till deras konversationsinviter. Taxichaufförer är i regel mindre pratbenägna än frisörer så med dem brukar det inte vara något problem. Många frisörer tycker om att prata. Ibland låter jag mig konverseras. Jag frågade min förre frisör var han kom ifrån. Han tillhörde ett folk utan land och han berättade om det liksom om förföljelserna som hans folk hade utsatts för genom historien. Det var intressant, jag lärde mig något. Han slutade på salongen och sedan en tid klipper hans kollega mig. Vi brukade mest prata väder. Jag vet att han och frun åkte på bröllopsresa till en ögrupp i indiska oceanen. Han har någon gång frågat mig vad jag ska göra till helgen. Jag tror att han tror att jag är minst tio år yngre än jag är och att jag tillhör något frejdigt killgäng som hänger på Kellys eller Bullwinkles på Folkungagatan typ. Jag brukar svara vagt och avvärjande. Idag när jag var bakis frågade han mig igen: "Vad händer i helgen, då?". "Ja" sa jag försiktigt "alltså den började ju igår, då var jag ute. Ikväll ska jag nog ta det lugnt. Själv då". "Det blir middag efter jobbet och sen bio." "Vad ska ni se då?" "Saw III". Där någonstans blev samtalet svårare att fortsätta. Jag tänkte: "Är det han och frun eller han och polarna som ska se den?" Men jag frågade: "Är inte den ganska otäck?" Frisören svarade "Ja han - seriemördaren i filmen, min anmärkning - gör ju helt sjuka saker med folk som han låser in". Nu kan jag inte fortsätta skriva vad frisören berättade för i ärlighetens namn blev jag på ett hem-och-skola-förälder-aktigt sätt ganska upprörd över att det görs filmer av den typen. Och ändå sade jag inte: "Varför vill man se sånt?" Ja, jag vet. Det finns naturligtvis andra filmer och annat att uppröras över. Min poäng är att frisören krympte i mina ögon när han berättade om sina biovanor, jag fick helt enkelt lite mer information än jag ville ha. Jag tänker nog fortsätta låta honom klippa mig för det gör han bra. Och så ska jag pusha lite för filmer som jag tycker är bra i fortsättningen.

Elite de Fortius Merlot Cabernet Sauvignon 2000 (nr 81174), 137 kr

Ett vin som jag inte druckit men jag tycker att namnet var fint.

It is time for you to stop all of your sobbing

Med risk för att bli så personlig att jag nästan blir privat. Jag var riktigt nöjd med mitt förra inlägg. Nästan helt fritt från svammel för en gångs skull. Det har jag baksmällan att tacka för. Av någon anledning lyckas jag ofta koncentrera mig bättre på ämnet när levern samtidigt känns som ett ånglok i motlut. Nja, det där om levern var inte riktigt sant. Men koncentrationsförmågan är på topp en sådan här dag. Ni slapp läsa om att jag och världsmästaren efter PetSounds Bar gick vidare till Snottys där Mattias i The Horror, The Horror vände vax och både sköna Hyena och stilige Jan arbetade. Jag utelämnade också att jag drack en chardonnay-grappa och en GT där och att vi när stängningen var ett faktum fortsatte till Kvarnen - en ungdomsgård som jag har varit på för sista gången i mitt liv nu. Eller åtminstone för i år. Som ni ser börjar jag bli återställd. En annan effekt av baksmällan är gråtmildheten. När jag såg "Walk the line" i våras rann ögonen konstant. Det skrev jag inte på bloggen då men jag var väldigt överhängd, något som orsakats av det här. Nu har jag läst kloka Lisa om Findus jultallrik och se, tårkanalerna öppnas på nytt. Jag kommer att tänka på alla de som tvingas fira julen ensamma. Gör jag något för dem? Nej, under julhelgen kommer jag att vara hos den del av familjen som bor i hitre Asien så det går inte. Min studentnation i Uppsala ordnade något som hette annorlunda jul och var tänkt att göra julen drägligare för ensamma. Julmat tiggdes ihop från olika leverantörer och så var alla välkomna att komma dit för en stunds julgemenskap i festsalen. Det var uppskattat inte bara av de som kom dit. Även några av oss studenter som börjat känna sig instängda i familjejulgemenskapen tog tillfället i akt och arbetade några timmar där. Har inte sett om arrangemanget fortfarande sker. Som monoman mono-man kan jag emellanåt tycka att min livssituation är lite enformig. Den första jul jag stod inför situationen att behöva fira ensam blev jag emellertid bjuden till inte mindre än tre av mina bästa vänner med familjer. Jag valde julafton hos de som hade bjudit först och där drack vi bland annat sauternes på nattkröken. (När jag pratade med P - mamman i den familjen - häromdagen fick jag veta att femårige sonen E numera räknar mig som familjemedlem.) Juldagen samma år var jag hos en annan familj där vi spelade Rappakalja till halv tolv på kvällen. Det var för övrigt där jag åt fisksoppa i torsdags vilket ju är av oumbärlig kunskap för min läsekrets. I fjol firade jag i Belgien där vi alltid dricker isländsk renlavssnaps och nästa år sitter jag väl över en kopp Oolong i norra huvudstaden. Hur avslutar jag det här då? Jo genom att tipsa om ett bra fruktigt och alldeles fantastiskt generöst julklappsvin som heter Baigorri och finns i beställningssortimentet.

Baigorri Reserva 2002 (nr 99612), 250 kr.

PetSounds Bar

Igår var jag på PetSounds Bar för första gången. I den delen av stället som ligger i gatuplan spelades "Feel Flows" när vi kom in. Ett sammanträffande. Egentligen behöver jag inte upplysa er om att den låten är komponerad av Carl Wilson, en av strandpojkarna och bror till Brian med samma efternamn. Inte heller om att Beach Boys' album "Pet Sounds" som krogen fått sitt namn från ingår i varje populärmusikintresserad människas kanon. Men jag kan inte låta bli. Ljudnivån är ett problem i i matsalsdelen. Den är inte för hög, man hör nästan bara basen så då börjar man försöka lista ut vilken låt den tillhör. Något som distraherar åtminstone mig när jag samtidigt försöker hitta fler doftdimesioner än diesel i den alsacebaserade riesling som vi dricker till huvudrätten. För de andra dofterna finns där men jag kan inte riktigt sätta fingret på vilka de är. Kanske beror det på att jag har hunnit med ett litet glas Villa Cafaggio och Virtuoso Syrah på Judit & Bertil där jag var med Redaktörn, T och V tidigare under kvällen. Där var det knökat. Folk betedde sig som om det var lönefredag. Drack champagne och så vidare. På Pet Sounds hann jag med en draja också. Som alltid i Sverige var den för varm. Sedan kunde jag inte låta bli att ta in ett glas Bollinger också, eftersom de serverar den glasvis där. Jag är alltid skeptisk till krogar som har maten som bisyssla. Till PetSounds Bar tror jag att många går för att hänga till musiken eller för att få se någon popcelebritet, den enda jag kände igen var David Shutrick om nu någon minns honom. Inget kunde intressera mig mindre än 90-talets Hannas-scen. Men jag och världsmästaren var sent ute och hade passerat den ena serveringen tristare än den andra och hunnit gå ett varv Skånegatan - Renstiernas Gata - Folkungagatan - Östgötagatan innan vi gav upp. Det fanns dessutom ett ledigt bord vilket avgjorde saken. Världsmästaren som bor i ett utkylt hus tillsammans med sambo och ett halvdussin husdjur på en leråker utanför Norrtälje vill alltid slå på stort när han kommer in i stadsvärmen så han beställde sex ostron med chiligranité. De var inte klockrena enligt honom. Jag som bedriver något slags fåfäng kampanj mot min egen slösaktighet hoppade över förrätten. Samtidigt försöker jag tänka så ekologiskt det går och valde därför gös - den just nu politiskt mest korrekta insjö- och brackvattenfisken. Den låg på en bädd av små bitar av sidfläsk, dill och karljohan. Till den fanns ett gott blomkåls- och potatismos. Fisken var perfekt tillagad och tillbehören väl balanserade. Mycket bättre än liknande rätt på Street. Serveringen lite förstödd men varken nonchalant eller oprofessionell. Jag åt efterrätt också utan att somna. Chokladterrin, kaffe och karamell beskrivs den som i menyn. De har missat att skriva att ett rödvinskokt päron också ingår. Jag måste ge köket en stark trea. Allt var bra om än efterrätten var lite stor. Minus också för att inte alla vinproducenter står angivna på griffeltavlemenyerna. Men det är bisaker i en restaurang där maten trots att den är bisysslan ändå är bättre än mycket annat som serveras längs Skånegatan.

Villa Cafaggio (nr 22817), 136 kr


Virtuoso Syrah 2002 (nr 87354), 134 kr


Bollinger Special Cuvée Brut (nr 7418), 339 kr


Kuentz-Bas Riesling Collection 2001 (nr 85388), 137 kr

16 november 2006

En glad gamay

Bo Vilhem Olsson-väder tror jag. Det var länge sedan jag läste den men jag inbillar mig att det är disigt när han upptäcker anden i flaskan i Tegnérlunden. Jag är bjuden på fisksoppa i Västertorp. Varken Georges Duboeufs Beaujolais-Villages från L eller Yalumbas Riesling som J har köpt tar mig med till Landet i Fjärran men den förra påminner mig åtminstone om vilken lättpratad druva gamay kan vara och den senare om att idrottsälskarna därnere vet hur en riesling ska pressas. Lite citronsyrligt men jovialiskt så jag behövde inte resa bort. Kvällens gladaste gamäng var fyraårige J som underhöll oss.

Beaujolais-Villages (nr 5003), 73 kr.


Yalumba The Y Series Riesling 2005 (nr 16017), 87 kr

15 november 2006

Ett nytt ord

Läser Niklas Ekdal i Dagens Nyheter och lär mig ett nytt ord: chardonnay-socialist. Det används tydligen förklenande i fransk politisk debatt om bättre beställda som förfäktar åsikter på vänsterkanten. Själv räknar jag mig som gewurztraminer-gröning. En person som enligt egen utsago numera befinner sig på högerkanten är Per Gudmundson. Typisk malthöger skulle jag stämpla honom som. Läs vad han skriver om sin kärlek till populärmusiken här!

13 november 2006

HUmeår

Klyschor att ta till. Del IV. Om humor:
1. Bra humor har både svärta och djup.
2. Det sista man lär sig av ett främmande språk är poesi och humor.
3. Humor kommer av latinets 'humor' som betyder kroppsvätska.
Ni läsare som bor i Stockholm och inte drabbades av narkolepsi av punkt 3 måste skynda att köpa biljetter till den geniala föreställning som går på Södra Teatern*. "jag är en fågel nu" framförs av en kvartett män som kallar sig Klungan (bilden). Jag tror att de är från Umeå - denna stad som fostrat så många goda och begåvade människor! Eftersom jag inte kan recensera ska jag inte bli långrandig här. Låt mig bara säga att den hade ett tonfall som var nytt för mig. Och poetiska kvaliteter. Föreställningen var faktiskt jävligt bra. Sedan kan ni läsa 1. och 2. ovan igen.
Bra initiativ också av A som bara gick och köpte fyra biljetter och sedan ringde och frågade mig om jag ville haka. För min egen record: E från Uppsala och M - första gången jag träffar honom - var också med.

I baren drack jag ett glas av den syltiga dekokt som går under namnet Drosty Hof Cape Red. Där stötte jag ihop med fotograferande S som också har Umeåbakgrund. Södrans bar är väldigt snygg men glasvinerna är för tama. Dessutom jobbar jag i morgon.

KLUNGAN: Jag är en fågel nu - Stockholmspremiär! 2006-10-24 14:08 Tid: 2006-11-06 19:00 - 2006-11-14 23:00 Plats: Södra Teaterns Stora Scen Södra Teatern i samarbete med Riksteatern: KLUNGAN: Jag är en fågel nu - Stockholmspremiär! Måndag 6, tisdag 7, måndag 13, tisdag 14 november, baren öppnar 18.00, föreställning 19.00, Södra Teaterns Stora Scen


Drostdy-Hof Cape Red (nr 12038), 58 kr


* Ni som missar kan trösta er med "Mammas nya kille" där Klungan medverkar.