Påse i kartong

I söndagsbilagan till Dagens Nyheter 26/2 2006 skriver Bengt-Göran Kronstam om Systembolagets riktlinjer för datummärkning av så kallade bag-in-box-viner. Enligt honom är de väldigt generösa. Det verkar som man sätter en tidsgräns som medger att flera av boxarna redan har börjat surna långt innan den nås. Är detta konsumentförakt en konsekvens av monopolställningen? Kronstam menar att påskartongerna borde förvaras i kylskåp som fylls på bakifrån så att det äldsta säljs först. En konstruktiv idé som dock skulle kräva ombyggnad av butikslokalerna.
Vinpåskartongerna med sina tappkranar är praktiska på större kalas och i sommarstugan. Men det kan inte hjälpas, de är ofestliga. Därför köper jag dem sällan. De påminner mig dessutom om mjölkautomaterna i grundskolans matbespisning. Lapskojs, okryddad köttfärssås till golvmoppsaktig spagetti, bråk, oljud och andra obehagliga minnen poppar upp.
Nej det finns flera skäl att köpa vin i glasflaska; ljudet av korken som dras ur flaskan, en flaskas tyngd i handen och de olika formerna: frankenvinernas bocksbeutel, Châteauneuf-du-Pape-flaskornas glasmönster för att nämna några exempel. Korkljudet kan för övrigt vara på tillbakagång. Gårdagkvällens chablis var försedd med en skruvkapsyl, något som blir allt vanligare.
En omständighet som förstärker påskartongvinernas vardagskänsla är att ett mousserande vin förmodligen inte kan förpackas på det sättet. Jag tror inte att påsen pallar trycket. Men jag kan ha fel.