Om franska regissörer åtminstone haft vett att produktplacera några vinflaskor! Jag sitter och sträcker på mig för att se vad de dricker utan att lyckas. I en film som förutom ljudspåret och en hunk till huvudrollsinnehavare inte har så många försonande drag kunde åtminstone det glatt mig. Lite hederlig gammal wine spotting vill säga. Nej, nu tvingas jag återigen åse hur fransoser tror att det räcker med en massa jiddrande, rökande, våld, krogsamtal, samliv och verbala otidigheter för att det ska bli en bra film. Och det gör det ju inte. Inte om den spretar och läcker på det här sättet. Att filmen inte förmår engagera intygas av mitt biosällskap som sover under lejonparten av den.Okej, jag kanske inte ska vara så njugg. Några skådespelare är lysande och det finns oväntade vändningar i berättelsen. Om man gillar att se hur en skjorta från Christan Dior frigörs från sin cellofanförpackning ska man definitivt gå och se den. Tycker man att det är jobbigt att samma skjorta blir nerblodad ska man stanna hemma. Och det går som sagt inte att se en enda flasketikett.
Filmen som heter "Mitt hjärtas förlorade slag" (regi av Jacques Audiard) är en remake av den amerikanska "Fingers" från 1978 och har Romain Duris (bilden) i huvudrollen. För biljettpriset får ni istället en flaska Château de Ségure (nr 3134).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar