Många hundra mil väster om den norra huvudstaden

40 längder i Forsgrénska badet. Det är aptråkigt att simma. Jag gör det enbart för att min kropp inte ska sagga ihop. I bassängfållan ska man simma motsols enligt en skylt vid kortsidan. Många simmar långsamt parvis och pratar. För att göra simmandet mindre tråkigt försöker jag göra det så fort som möjligt. Vilket innebär att det inte är möjligt att ta sig fram enligt det där motursmönstret. Det medför också att man nästan krockar med andra kroppar i klorvattnet eller spärrar vägen för dem. Måhända inte populärt bland medmänniskorna. Ett annat knep för att göra kilometern mindre tråkig är att tänka popår för varje längd. Låt säga att man börjar 1966. Då har man Taxman från Revolver i huvudet. Sju längder senare, 1973, kanske man nynnar Panic in Detroit och så vidare. Tro mig, det hjälper mot enformigheten.

Jag frågade om det fanns någon bra ost till riesling. L kunde inte svara på det. Inte heller Söderhallarnas systembolagspersonal. De anbefallde istället en palo cortado som påstods fungera med gruyère. Jag köpte två olika sorter av den osten hos Södercheesen. En grottlagrad och en reserva. Sedan träffade jag V, L, Olle och T på J&B. Ett stort och ett litet glas blev det.

Alla drog vid sjutiden så jag gick hem till L där jag fick en americano. A ringde och undrade om jag var kvar på J&B. Sedan hoppade jag in i en taxi för att hämta upp L i Gröndal för vidare färd mot villaförort. På förstutrappen i Herrängen stod värdinnan S och en av gästerna och "rökte jävel". Ja, det innebär inte rökheroin, gräs, hasch eller något annat olagligt utan bara vanligt dumt sunkigt nikotin. Ett tvivelaktigt nöje som jag inte kan dela längre. I köket satt de andra gästerna och drack välkomstdrink med staniolplymsförsedda sugrör. Sedan blev det knytkalas i det fina vardagsrummet. M hade med sig en flaska gott rött vaniljigt från Corbières. En dunk Agramont som jag inte fick skriva om gick också runt längs bordet. Men jag skriver vad jag vill. Agramont har dessutom varit uppe tidigare. Det smakar fortfarande träigt. Det var allt möjligt i knytväg som dukats upp. Bland annat en libanesisk röra från Marrakech(!), kycklingspett, hoummous med mera. Itunes slumpade fram Håkan Hellström, Cardigans och Dolly Parton. Jag kopplade bort datorn och började istället jocka bland kompaktskivorna. Värdinnan påstår att de bara har musik från 1900-talet. Det är väl inget problem egentligen. Höjden av civilkurage dessutom att ha debutskivan med dessa framme. Sherryn hälldes upp och ostarna togs fram. Reservan var godare än den grottlagrade. Båda var utmärkta. Och ja, den prisvärda palo cortadon passade med schweizerostarna. Det blev något slags frågesport också. Jag kunde inte svaret på någon av frågorna eftersom de handlade om högst levande och i många fall närvarande personers låtanden och göranden. Jag tror att vi dansade lite också.

Hur skriver man "det var en varm stämning vid bordet" utan att det blir platt? Eller "alla var så fina i sina svarta kläder", "det var ett kärt återseende" typ. Ja, det är inte helt lätt. Stort tack till S som bjöd mig!

Returtaxifärden gick över Hägerstensåsen, genom Gröndal och slutade i hörnet av Skånegatan och Renstiernas. Jag gick in på Snotty där Gudmundson, Hynek Pallas med flera hängde. Jag sa till Hyena att de borde öppna en filial i Beijing.

Black Tie Pinot Gris Riesling 2004 (nr 81637), 116 kr

Virtuoso Syrah 2002 (nr 87354), 134 kr

Agramont Crianza (nr 6050), 196 kr

Château Pech-Latt (nr 2233), 87 kr

Palo Cortado Península Solera Reserva (nr 8233), 119 kr

Växten på bilden är månviol Lunaria rediviva L. Läs mer här.