Sista dagen på jullovet

Klockan är 0126. Jag har precis kommit hem från Snotty där jag ätit mitt livs godaste oliver. Jag diskvalificerar mig omedelbart som matnörd eftersom jag inte frågade vad de hette. De var grekiska, gröna och stora. Hade en vaniljton. Yummy! Till de en bulgarisk feta som smakade som en komplex skrattande ko. Vet inte heller vad den hette så det blir rött kort. Men den var bra. Förbålt bra. Har haft en innehållsrik onsdag. J som bor här bjöd mig på teater. Harold Pinters "Hemkomsten" såg vi. Matinéföreställning. Den gav mig mersmak på Pinter. Att Thommy Berggren, Ingvar Hirdwall, Peter Andersson och Johan Rabaéus var skickliga yrkesmänniskor visste jag. Nya för mig var Sofi Helleday och Tobias Hjelm. Jag förstår pressrosorna. Se den innan det är försent.
Senare på kvällen lagade J lammstek. K kom hit. Till lammsteken drack vi Delas' Crozes-Hermitage Les Launes från 2001. Lagringen har gjort den gott. Inga sträva tanniner längre. Och frukten finns fortfarande kvar. Snygg flaska dessutom. Efter middagen släntrade jag bort till Snotty. Drack ett glas av samma som sist och slog mig i slang med W och E från Uppsala. Plattvändarna spelade - med undantag för hopplöst överskattade Joy Division som det tydligen gjorts film om nu - bra musik. High Llamas, Richard Hawley och Thin Lizzy och annat. E hade en teori om musikskapande som borde platsa i Nick Hornbys High Fidelity. Den går ut på att inga artister kan göra mer än fyra goda skivor i rad. Och det beror på själviska gener. Jag försökte protestera med Johann Sebastian Bach som exempel. Äh, jag är för trött för att redogöra för diskussionen. Bach spelade inte in skivor. Han blev far till sju barn. Okej?
I morgon jobbar jag igen.

Crozes-Hermitage Les Launes (nr 2800), 139 kr

Hemkomsten