Öl blev det naturligtvis. Mannen pratade på. Ömsom engelska, ömsom mandarin. Han var 31 år, han jobbade också på en tidning. Drog en stol till bordet och satte sig. Brukade dricka te med krogägaren för att denne var "hans vän" fick vi veta. Han tyckte att den store ordföranden hade varit bra för landet. I Ryssland hade han varit flera gånger. I Japan också. Vad tyckte jag om Ryssland och ryssarna? "I alla länder finns det väl alla sorters människor. Jag gillade Moskva men landsbygden var för sorglig. Maten på tåget var dålig." sa jag.
Om George W Bushs besök i staden fortsatte 31-åringen. Om presidentens vistelse på det anrika hotellet. Och hur mycket av den kända grillade stadsankan presidenten med första damen och döttrarna hade ätit. Han berättade om den asiatiska kulturen som förenade länderna i närheten. Och om västerlänningars svårigheter med teckenskrivande. Om koreanernas utveckling av ett eget teckensystem för några hundra år sedan. Från en stad i en kustprovins kom han. När han dessutom en passant försåg sig av våra rätter - om än i ringa utsträckning - förstod vi att han hade kommit för att stanna måltiden ut. Sverige hade hög standard tyckte han. Berömd ping pong-spelare. Kända företag: Volvo, IKEA och AstraZeneca. Han bjöd oss på vitt brännvin - det bästa hittills. Tillverkat på majs och med tydliga grappatoner. 150 RMB slutade denna nota på. Lilla blixten tog taxi hem. Jag och H gick mot tunnelbanan. Och passerade ett kvarter som helgats helt åt köpkraft. Sedan satt jag uppe till två och skrev inlämningsuppgift.
* Detta inlägg kommer att uppdateras med diverse info. Men inte nu. 我太累。我们明天早上六点半去长城。
1 kommentar:
Hej, hur får jag tag på dig? Jag har ett par bekanta som är i Beijing i två veckor, om du skulle ha lust att träffa dem.
Skicka en kommentar