Mitt stamhak

Jag har varit här i en vecka, i mitt bostadsområde sedan söndag eftermiddag. Redan har jag hittat min favoritrestaurang. Jag valde den för att det inte satt några wàiguórén* där inne. Det såg jag som ett tecken på att det som serverades var sådant som faller den inhemska befolkningen i smaken. Och allt jag ätit hittills har varit bra. Servicen är snabb och saklig. Jag betalar när jag har beställt. Dricks finns inte. Det blev den lilla hamburgaren - kött i bröd - och en sur soppa med dumplingar. Servitriserna varnade mig. De sade att soppan var 辣 là vilket betyder het. Så farligt var det inte. Värre då att de serverar ljummet öl om man inte explicit ber om kallt. I kväll började bordsgrannen prata med mig. Han berättade att stället servererar specialiteter från den provins som staden Xī'ān, hemvist för den berömda terrakottaarmén, ligger i, dvs Shǎnxi. Det var tillika min grannes hemprovins. Han bekräftade också, vilket fransyskan som upplyste mig i måndags berättade, att en kines som reser till Europa måste kunnas visa upp att han/hon har 20 000 € på ett bankkonto för att komma in i Schengenområdet. Det betyder att de flesta kineser, och det gäller säkert flertalet medborgare i andra stater utanför den europeiska unionen, inte har en sportmössa att se Forum Romanum eller Skara Sommarland om de skulle vilja. Det är enklare för en europé att besöka Nordkorea. Nu är det snart läggdags för undertecknad.

*Utlänningar.