Transsibiriska recap

Moskva ska jag skriva om nagon gang. Inte nu. Den kortvaxta gubben som log otydbart och mumlade om "russian maffia" nar jag hade stigit paa "Vostok" halv tolv pa langfredagskvallen aer ett minne. Det visade sig att jag hamnat i fel kupe. For trott for att bry mig eller ens radas flyttade jag mina fem kollin till en annan. Dar satt en tystlaten man. Han bor ha varit femtio ar. Rodbrunt har, barnkinder. Arkitekt. Oppnade en flaska rysk konjak. Hallde ett halvt dricksglas at mig. Bjod pa apple. Kunde inte avsluta glaset da, klockan tva pa natten, Moskvatid sa jag lat det sta till morgonen darpa. Tomde innan jag fyllde pa tevatten ur samovaren som stod mitt emot tagvardinnornas kupe. Foersta gangen jag dricker starkt pa morgonen lokal tid. Arkitekten klev av i Kirov. Han hade lart mig att Kina heter Kitai pa ryska. Onskade mig allt gott. Jag hade fatt tvabaddskupen for mig sjalv, trodde jag. Tills en provodnitsa = tagvardinna knackade pa klockan tva pa natten. In klev en kinesiska vars ansikte tycktes for evigt fruset i avsaknaden av ett leende. Ni hao! forsokte jag, somndrucket. Hon skulle inte dela kupe. Det blev istallet Olga fran Novosibirsk som nasta dag visade bilder fran Innsbruck dar hon hade skidat.
Det Ryssland som man ser fran taget den har tiden pa aret ar snoflackar, fjolarsgras och bjorkar. Utgangna bilmodeller, gra trahus med fargglada fonsterbrador. Lera, blandrashundar. Om Moskva ar kapitalism pa steroider sa ar den ryska landsbygden dess motsats. Vad lever manniskorna av? For att kallas forstaklass ar vagnarna pa taget ganska enkla. Det finns inte dusch vilket jag visste. Men inte heller eluttag i kupeerna. Ofta ar det alldeles for varmt. Rokning ar inte forbjudet narmast dorrarna som oppnas nar taget star pa perrongen. Dar bolmas det friskt. I utrymmena mellan vagnarna ser det ut som i svenska. For trettio ar sedan. Barn under tre ar skulle kunna hamna mellan jarntungorna och de dragspelsliknande muffar som kopplar ihop vagnarna. Hemska tanke! Banvallarna ar strodda med skrap. Pa perrongerna kan man kopa mat. Kalla, feta piroger, ol och en korv som moglar nagra dagar senare blir det forsta kvallen. Trots det sa gillar jag taglunken. Hinner lasa en bok om dagen de tre forsta. Hor svenska talas i restaurangvagnen. Tva 21-aringar, D och L, bjuder mig att spela kort med dem. Det blir en daglig rutin. Maten i restaurangvagnen ater jag fyra ganger. Det ar soppa med falukorv, udda styckningsdetaljer av not och flask samt nagra rotsaker. Fett och vattenfaserna vill knappt blandas. En biff som ar segare an en Bjorn Ranelid-roman och en flaskdito provas ocksa. Plastblommor star i fonstren. Borden har vaxdukar med fotomotiv av fruktkvistar mot bar himmel. Kvistar som ar botaniska under. De bar bade plommon och applen. Unge Sergej som bara ar skinn, muskler och ben serverar. Snabbt och uppmarksamt. Pa hans vanstra underarm finns en svag svastikatatuering. Pa vag in i restaurangvagnen blandas fettoset med kolangorna som jag tror anvands for att halla spisplattorna igang. En dam med rondor och rott harband star vid spisen. En man med den farligaste sortens bukfetma har ocksa en slev med i grytorna tror jag. Han finns i alla fall alltid dar. Sista dagen i Ryssland, I Zabaijalsk, berattar en man fran Munchen att den forvantade livslangden for ryska man ar 59 ar. Alkoholkonsumtion och rokning bidrar troligen.