Bengt-Göran Kronstam tipsar om chilenska viner

På DN:s sajt kan man sedan en tid titta på TV. Idag hamnade jag framför Bengt-Göran Kronstam som hade varit i Chile. Ett land med idealiska förutsättningar för vinodling enligt DN:s vinexpert. Bland annat har inte den förhatliga vinlusen lyckats etablera sig på den smala landremsan mellan Antarktis i söder, Anderna i öster och öknarna i norr. Vad jag gärna skulle veta är hur klimatet är. Liknar det ett europeiskt klimat eller är det varmare? Eller både och beroende på var man är? Detta med anledning av Vinrankans initierade kommentar för en tid sedan. Får ta reda på det och återkomma, helt enkelt. Här kan ni titta på Bengt-Göran.

Det är plusgrader nu

Tack till M som hittade det här på Konsumbloggen!
Idag ligger jag och studerar. Somnar stundom. Gårdagkvällen var jag bjuden på trevligt födelsedagsfirande i New Jersey där jag höll i en anspråkslös provning på temat syranivåer. Tänker kanske skriva lite mer om den när jag har pluggat färdigt. Nu ska jag ta mig ut i gråheten och köpa lite lunchmat.

Bluffstopp

Tänk om allt är fejk. Jag sniffar en carmenère på Judit & Bertil. Den doftar som svartvinbärssylten vi fick på pannkakorna när vi var små. Gott när det kommer från svarta vinbär men fejkdoftande när det finns i vinet. Har man spetsat med essens? Oskar får hälla tillbaka slatten i flaskan. Det blir en cab från Raimat i stället. En cab som inte gör någon förnär. När den är slut tar jag in ett litet glas Rosemount GTR gewurztraminer riesling. Om bordeaux förlorade druva på chilensk mark doftade misstänkt bluff så liknar den australiska alsacefusionen inget annat än Kool Aid, dvs en ren abomination. De Hubba Bubba-aktiga sötsimmiga litchi-dofterna förtar all min lust till den kryddiga druvan för tillfället. Skäms Rosemount! Jag var på väg att rekommendera Snotty att ta in det här vinet i stället för någon ondskefull druvjäsning från tuppen på den kaliforniska täppan, men nu, det vete fan. Om jag hade varit ett själlöst, snackande huvud i regering eller stadshus eller för all del i ett parti på väg uppåt hade jag ersatt ett levande språk med "att konstatera" att aussievinet smakade som en flask-tvål på ett kedjetillhörande hotell. Endast snålheten förbjöd mig att hälla ut eländet. Men till er, mina kära läsare, vill jag bara säga tre ord: drick det inte.
Fredagsmötet var slut. De andra - Ensamma Mamman, Olle, V och T, begav sig hem till sambo, kök eller barn, jag fortsatte till Skånegatan 90. Där satt W. Sedan dök Fisksätra upp med en skåningbekant. "Fibban" som jag kallar honom utgjöt sig över bönder, hundar med mera. Jag passade. H och Tempest tittade också in. Snotty har ganska tråkiga viner, det har jag skrivit om förut. Och det skrev SvD i dag. De kommer antingen från Vin & Sprit eller AMKA. AMKA borde de byta mot någon annan leverantör. Jag började med El Molino som är en chilensk cab med aningen för starka cassis-toner för min smak. Till den åt jag en god Osso Buco. Sedan fyllde jag på med Neil Ellis cabernet sauvignon som är OK. Rara Alice ringde och kom, alltid lika trevligt. (Tyvärr alltid lika sällan. Men om jag lyckas göra mig ledig måndag den 12/3 träffar jag nog henne på utdelningen igen.) Och Andres aka El Comandante- den bästa plattvändaren i år - körde musik som jag inte hade hört förut. Brasilianskt, tyskt och argentinskt. Vilken hjälte! Han sätter onekligen mitt och H:s jockande in onsdags i perspektiv. Ni kan höra hans preferenser här.
I morgon har jag vinprovning som jag inte har planerat. Och eftersom det finns folk som tror att jag är "köpt" av Penfolds vill jag dementera det här. Jag är inte köpt av Penfolds. Jag kommer inte att prova Penfoldsviner i morgon. Jag är inte fejk.

Respekt för kunnande

Jag och H spelade från halv nio till kvart över ett. Förutom att jag gjorde några tekniska goofar fick vi oss en uppsträckning beträffande upplägget. Det är hur man spelar låtarna, inte vilka låtar man spelar, som är det viktiga, inskärpte Hyena. Några låtövergångar lyckades vi med. Om vi har tur kanske vi får spela någon tisdag framöver. Generöst med mat, vin och öl fick vi i alla fall. Nu ska jag sova.

Penfolds Koonunga Hill Shiraz Cabernet (nr 6253), 87 kr

Neil Ellis Cabernet Sauvignon (nr 23000), 155 kr

Om ett omdiskuterat begrepp

i vinvärlden, nämligen terroir, skriver biokemisten Erik Alexandersson i en understreckare i gårdagens SvD 20070218. Utgångspunkten är boken "The Science of Wine" av Jamie Goode (University of California Press, 216 s) som jag inte har läst. Begreppet mineraltoner, något som jag själv brukar svänga mig med närhelst jag dricker exempelvis champagne eller chablis är också besvärligt om man ser vetenskapligt på det. Läs artikeln så får ni veta mer!

Inferno del II

Skälet att jag valde krogen ifråga var att den kom upp på alltomstockholm.se som en av tre krogar på Norrmalm som är söndagsöppna och serverar svenskt. Den var glest besatt. Två plattvändare spelade rytmisk musik som jag inte kan genrebestämma. En av dem hade vit keps på sig. Inomhus. Det var lite "Stockholmsnatt" över atmosfären. (Observera att jag avser serien som går i SvDs kulturdel på fredagarna och inte någon 20 år gammal ungdomsfilm.) Jag och representanten åt torskrygg. Jag skäms lite över att jag inte frågade om firren var odlad. Räkor, pepparot, brynt, smält smör, ägg och potatis. Torsken var len till ytan och lät sig snällt falla under kniven. Pepparroten var mild. Det var gott. Vår servitör rekommenderade en argentisk shiraz till fisken. Det var ett vin utan åthävor. Lätt och kolkbart. Ett mellanchefsvin kanske. Ägg och rödvin har jag fått lära mig är fel. Umami = räkor och rödvin är fel. Jag tog en tugga av de spänstiga skaldjuren och fyllde munnen med shiraz. Hade väntat mig metallsmak men den uteblev. Inferno känns mest som en bar med en liten matsalsdel. Med liten menar jag tre bord. I baren kan man i och för sig sitta vid höga bord om man vill äta. Inredningen går i rött och svart. Jag åt en tryffel till efterrätt. Representanten åt mangosorbet. Efterrätterna var dekorerade med frukter som flugits hit från världsdelar eller växthus ansenliga koldioxidmängder bort. Det kändes onödigt. Överhuvudtaget är efterrätt onödigt. Att jag aldrig lär mig! Jag tror också att Inferno är en bra bar att hänga i en fredag om man är yngre och snyggare än jag.

Graffigna Shiraz (nr 86929), 65 kr

Inferno del I

Igår kväll drack jag ovanligt lite. En tredjedels flaska riesling för att vara mer exakt. Till Å:s goda laksa. J tyckte att Moselino, som den heter, luktade svettigt omklädningsrum. Och det kan ett vin göra utan att det upplevs som direkt oangenämt. Prisvärt tycker jag nog. J och Å såg senare "The Queen" medan jag barnvaktade N och pluggade kulturrevolution. Idag har jag skrinnat på Fjällnorasjön utanför Uppsala och snart ska jag äta på Inferno med en representant. Rapport följer naturligtvis.

Moselino Riesling 2006 (nr 7210), 58 kr

Knarket förföljer mig

Tetrahydrocannabinolets söta doft i hissen. Säkert samma jävlar som snodde min cello, min bas och min förstärkare i somras. Han med pitbullen. Säkert. Apiga Söderungdomar som fått dyra lägenheter av någon farsa till vd, typ. Och gör allt för att gangstra till sig.
Det var utlovat champagne på jobbet. Men det glömdes bort. Fick kompensera med ett glas flädrig Armani på fritidsgården. Och två glas Dorigo Pinot Gris. Och här börjar min infernokris. Mitt förnamn börjar på D och origo är ju i mitten på koordinatsystemet. Och jag ska ju resa vart? Jo till mittens rike som ju "Kina" verkligen betyder. Alltså var vinet ett tecken. Säkert. Träffade K i kväll. Han medgav att mitt snack om Kina börjar bli tjatigt. Att det verkar som jag skulle resa när som helst. Som ginge jag i ständig resfeber. Som jag skulle bry mig. Ensamma Mamman var där också liksom V och T. Eftersom L fyllde år gick vi dit och blev bjudna på Ramón Bilbao - en vit rioja. Barrel fermented till och med. L har rätt när hon talar om midsommarblomster och frömjöl. Mina tankar gick till renfana. Sedan gick jag och T till Lasse i Parken för att äta ankbröst. Det var gott trots att såsen hade lite för mycket apelsinsötma. Det var där vi drack Dorigo - en italiensk pinot gris från 2005. Personalen var snäll nog att glasa detta vin som egentligen bara såldes buteljvis. T och jag skiljdes åt vid Hornstulls tunnelbanestation. Naturligtvis gick jag till Snotty innan jag kom hem. Där kände jag mig som en farsa på stan tills Seiko och kompis dök upp. SkräckMatte vände skivor, bland annat "Beacoup Fish". Annars mest en massa säkra kort. Som jag hört förut när han jockat. På onsdag är det min tur. Det blir mest sunkig mainstream, bara så att ni vet. Jag och Seiko slog följe en bit på vägen hem.

Claps Sauvignon 2005 (nr 2426), 85 kr

Dorigo Pinot Grigio,

Ramón Bilbao Viura 2005 (nr 97040), 77 kr

Penfolds Koonunga Hill Semillon Sauvignon Blanc 2005 (nr 82028), 82 kr

Förberedelser för en lång resa

Jag har fått ett kinesiskt namn nu: Ōu Jùn Jié. Det första är enligt min lärare ett vanligt kinesiskt efternamn. Mina förnamn betyder enligt ett lexikon på nätet "steep" resp "hero or heroic". Med tecken ser det ut såhär: 欧 峻杰.

För övrigt har jag någon slags lättinfluensa som yttrar sig i huvud- och muskelvärk samt en allmän dåsighet. Vilket gör att jag kan ligga i sängen och läsa om "De hundra blommorna", "Det stora språnget" och kulturrevolutionen i min kursbok tills jag somnar.

I det här tillståndet är man ganska osugen på vin som för övrigt tillsammans med likörer och sprit kan heta jiǔ på mandarin. Och det tecknas: 酒

Kinavin

Idag såg jag att vinrankan har skrivit om viner från Kina. Jag såg också att hon provar åt Vin & Sprit. Hon har med andra ord bra täckning för vad hon skriver. Jag var på gång att bli provare åt det snart före detta statliga bolaget för två år sedan. Men det gällde kryddad sprit, en dryckeskategori som jag sällan nyttjar. Kanske är en fördel att prova något som man egenltigen inte gillar eftersom man då blir lite mer kyligt analytisk. Gick vidare till andra uttagningen men bytte bostad i samma veva och adressändringen fördröjde posten. Det gjorde att jag fick beskedet för sent för att kunna tacka ja till fortsatt testning.

Korken flyger

För några år sedan fick jag ett exemplar av ett italienskt muskedundervin i present. Läste om det i den dåtida "Allt Om Vin" en publikation där man i ett nummer kunde se bilder på hur Sissela Kyle och hennes kompisar fyllnade till på champagne. Bland annat. Sedan köpte ett annat förlag namnet av grundaren och tidningen fick det utseende den har idag. Stramare, mer allt-om-matigt så att säga. Men som vanligt viker jag från vägen. Det här skulle ju handla om Gajas Ca'marcanda Promis 2001. Det fick bra betyg i tidningen. Även Karsten Thurfjell i P1:s Meny var positiv till skapelsen. Ett vin från Toscana packat med frukt i ett välrostat fat. Jag tog några sniff redan innan middagsgästen kom - min förtjusande kusin B, för övrigt - och blev förväntansfull. Mina tankar gick faktiskt till rioja modell dyrare. Och när tankarna går till rioja modell dyrare går de ju ofta i själva verket till Bordeaux. Men det fattar jag oftast inte för jag har druckit så få flaskor från Bordeaux. Det var fatkaraktären som fick mig till Rioja. För det är nog mest där jag upplevt franska ekfat. Med facit, läs Systembolagets varunytt från oktober 2004, i hand ser jag att det är ett vin som består av merlot, cabernet sauvignon och cabernet franc och vart går tankarna då om inte till Bordeaux?
Säg den glädje som varar. Alltmedan middagen - politiskt inkorrekt nötbiff med sugarsnaps, wikipediasås och råris - fortskred började cykliska kolväteföreningar med klorgrupper att ge sig till känna. 2,4,6-trikloranisol är vilddjurets nummer. Ja, det börjar liksom allt annat att bli tjatigt. Naturkork är ej att lita på. Kan inte vinproducenterna låta ekarna få växa i fred någon gång och börja försluta flaskorna med skruvkapsyler i stället? Kvällen blev inte förstörd men jag tycker att man kan vänta sig mer av ett vin som då det begav sig kostade 375 kr på Systembolaget. Och jag förstod exakt hur bra det skulle kunna vara i korrekt skick.

Bloggens form

En kanske nytillkommen läsare undrar om jag rekommenderar de uppräknade vinerna eller om det bara är namndroppning. På det svarar jag ja. Det är både och. En snabb bedömning av vinerna: den chilenska pinot noiren-har tydliga jordgubbstoner. Den har fruktsötma men är inte direkt söt. Rieslingen från Nya Zeeland är ren, frisk och läskaktigt fruktig. Blandningen av chardonnay och viognier från Argentina var det vin jag tyckte minst om. En hård syra som kändes nästan metallisk i min gom gjorde upplevelsen oangenäm. Men det tyckte inte J. Han gillade kryddnejlikorna och vaniljen. Alsace-gewurzen rekommenderar jag rakt av. Liksom pinot-grisen med svamptonerna som L hade haft med sig. Den halvtorra spätleserieslingen från Tyskland var jag vid mina fulla sinnens bruk inte i stånd att bedöma. L tyckte att den var korkad. Jag tyckte mest att den var - whatever - god. Typ.

Vad kallas sånt här egentligen?

"Ge Gourmet några chanser till. Det blir fler nummer i år och alltså fler sidor för recept som kräver lödkolv och tjänstledigt, men också fler tatuerade kockar som springer nakna i Amazonas, elaka vegetariska krönikor, enkelt vardagskrubb med knorr samt allmän kock'n roll."
En rolig kommentar som kom in igår på något jag skrev den elfte maj i fjol! Jag prenumererar inte längre men kanske börjar igen om 1) magasinet kan skickas till Kina utan någon större extrakostnad och 2) att någon släpar med mig med sällskap till årets 199 bord så att jag får dricka gratisvin och veta vilka krogar jag missade under det gångna året.
(Det första kallas kommentarsreklam. Det andra inställsamhet. Som om någon skulle bry sig, som sagt.)

Jag äter asiatiskt, dricker vin i Hornstull och missar fest i Sickla

Det visade sig att vi har gemensamma bekanta. Jag hade fått för mig att hon kom från Göteborg. Det var fel. Hon frågade varför jag ska resa till Kina. Om jag kunde svara enkelt på det. Försökte plugga buddism under eftermiddagen vilket jag är för ytlig för. Vad är wu och yu och vad har de med sanning och förnuft att göra? På vilken nivå? Och varför fick vi inte mer contessa? En njugg fråga efter en så het middag.
Ringde H nyss. Hade tänkt åka till hans fest men fann mig sittande i en fåtölj med en sovande värdinna i soffan mitt emot mig när han ringde en timme tidigare. Då var klockan 0054. Ringde senare upp när jag hade kommit hem. Det hade varit en bra fest där borta också. De hade dansat. Jag borde varit där också. Borde dansa mer. Tänka mindre. Lära mig att avlära mig min kunskap kanske en taoist skulle sagt.

Errázuriz Estate Pinot Noir (nr 6294), 83 kr

Saint Clair Riesling 2006 (nr 6456), 96 kr

Bodega Lurton Viognier Chardonnay Reserva 2005 (nr 97556), 79 kr

Gustave Lorentz Gewurztraminer Réserve 2005 (nr 5244), 86 kr

Kloster Eberbach Riesling Spätlese (nr 6257), 95 kr

Tokay Pinot Gris Réserve (nr 2899), 85 kr

Hela listan

Vinspalterna i Tidningen Södermalmsnytt Med Gamla Stan brukade jag fordom ägna ohälsosamt många tecken här på bloggen. Det blev tjatigt, poängen framgick med önskvärd tydlighet: gratistidningars konsumtionstips ska rikta in sig på sådant man kan komma över. En Alsace-riesling från 1967 som testades häromåret kom endast i ett parti om 24 flaskor! Och det kan ju för all del vara roligt för vinjournalister och sommelierer. Men knappast för den genomsnittlige södermalmsbon. Nu verkar det som tidningen har lärt sig. I dagens nummer (6, 10-16 februari 2007) förekommer inte ett enda vin över 200 kr. Bra. Att tro att det beror på mig skulle tyda på en grandios vanföreställning hos undertecknad, för övrigt den ende som skulle kunna tro det. Det är hursomhelst ett hälsotecken hos publikationen.
Idag har man en lista över de "skönaste 20 profilerna på Söder". Har kanske inte så många synpunkter på den. Skulle emellertid gärna sett 11:e-placerade Helena Åman - som äger* och driver Snotty högre upp. Och så saknar jag Pelle och Andreas. De har ju med krogen Judit & Bertil på Bergsunds strand 38 gjort Hornstull till en varmare plats.

PS. Lisa Förare Winbladh använder ordet "transmogrifiering" om kålroten i dagens SvD. Själv försöker jag förvivlat införa "exorbitant". Få se om det går. DS

Biljetten bokad och lånen omlagda

Ja, det är väl vad jag orkar skriva nu. Fyra glas Koonunga Hill har suttit i hela dagen. Kilometersimning med efterföljande bastubad hjälpte inte. Ett pytteglas Virtuoso Syrah hjälpte inte heller. Nej, den här baksmällan måste väntas ut. Äh. Nu är klockan halv elva och jag måste sova.

"The Smiths är indievärldens IKEA."

Hyena har skapat årets citat. Jag skulle i och för sig gärna också vilja veta vilka som är indievärldens R.O.O.M, House, Svenskt Tenn, Nordiska Galleriet eller Hedbergs i Vinslöv, typ. Eller, jag struntar i det. Ikväll hjälpte jag den gode W att utse one hit wonders från nittiotalet. Få se om han kreddar mig när låtarna i fråga presenteras på den där kanalen. Det spelar ingen roll. Jag gillar W oavsett. Kompisen P likaså. Snotty-kocken var bra. God palsternacka. Koonunga Hill som det ska. En dag ska jag hjälpa dem med vinsulteriet. Nu är jag mest slirig efter fyra glas aussietjut. H och jag ska jocka där den 21/2. Det blir min present till honom. Stannade kvar till stängningsdags. Hjälpte till med stolstädning. Vinglade hem. Snart i säng.

Penfolds Koonunga Hill Shiraz Cabernet (nr 6253), 87 kr

2 x Norén

Jag är tillräckligt självkritisk för att inse mina begränsningar som teaterkritiker. Därför blir det ingen recension den här gången. Inte ens ett försök till sammanfattning. Två viner namndroppades i pjäsen. Liebfraumilch var det ena. Tänkt till lax med dillpotatis på en förlovningsfest som aldrig skulle bli av. Det andra var "Margaux" och det skulle tas bort från hotellmenyn för att ersättas av "lättöl, snaps och lager". Pappan i den olyckliga familjen var på lyset titt som tätt. Han drack dock mest destillerat.
I pausen drack A och jag McPherson Shiraz som är ett foajévin av den bättre sorten. I publiken spottade jag bland andra Suzanne Osten och Håkan Larsson.

När jag reser till Kina ska ha en poesiantologi i bagaget. Den måste innehålla lyrik av Stagnelius eftersom han är en av mina favoriter.*
Ni, mina kära läsare, vet ju att titlarna på pjäserna i det Norén-maraton som går på Stockholms Stadsteater kommer från en dikt av nämnde romantiker. Men eftersom ni har glömt hur det vackra elegiska distikonet ljuder påminner jag er:

"Vän! i förödelsens stund, när ditt inre av mörker betäckes,
när i ett avgrundsdjup minne och aning förgå,
tanken famlar försagd bland skuggestalter och irrbloss,
hjärtat ej sucka kan, ögat ej gråta förmår;
När från din nattomtöcknade själ eldvingarna falla,
Och du till intet, med skräck, känner dig sjunka på nytt,
Säg, vem räddar dig då? — Vem är den vänliga ängel,
Som åt ditt inre ger ordning och skönhet igen,
Bygger på nytt din störtade värld, uppreser det fallna Altaret,
tändande där flamman med prästerlig hand? -
Endast det mäktiga väsen, som först ur den eviga natten
Kysste serafen till liv, solarna väckte till dans.
Endast det heliga Ord, som ropte åt världarna: »Bliven!» —
Och i vars levande kraft världarna röras ännu.
Därföre gläds, o vän! och sjung i bedrövelsens mörker:
Natten är dagens mor, Kaos är granne med Gud."

Ur Stagnelius. Samlade Skrifter Redigerade av Fredrik Böök. Band II. Dikter efter 1818. Allhem förlag 1957

Natten är dagens mor

Kaos är granne med gud

av Lars Norén på Stockholms Stadsteater 2007
Regi: Tobias Theorell
I rollerna:
David Sven Ahlström
Martin Niklas Falk
Georg Fredrik Gunnarson
Elin Katarina Ewerlöf
Gästen Jonas Falk (bilden).

McPherson Shiraz (nr 16476), 67 kr

* Trots gnosticismen.

Prioriteringar

För en dryg vecka sedan, ett kollegialt sammanhang: Jag ser med glädje hur en av cheferna beställer Casa Girellis Virtuoso Syrah till hjortfilén. "Det där vinet är bra. Jag dricker det varje fredag." säger jag. (Det är inte sant. Jag dricker Black Tie varannan fredag.)
"Vilken lyxlirare!" Säger en annan. Vad svarar man på det?
En 40-tums plattskärmsteve erbjuds i dagens reklambilaga till morgontidningen för 12990 kr. För det får man nästan 100 glas av det generösa sicilianska vinet. Alltså ett glas i veckan under två år. På lokal. Dricker man istället glaset hemmavid och räknar med fem glas per flaska har man vin för nio år. Gissa om plattskärmen är avskriven vid det laget! Jag tycker att prylar ofta är tråkiga. Utan vin lever jag inte.

Virtuoso Syrah 2002 (nr 87354), 134 kr

Temo

En representant från Temo ringde mig förra veckan för att fråga mig om mina dryckesvanor. 12 minuter skulle det ta. Det tog 16. Hon frågade om konsumtionen - hög -, inställningen till nätimport av alkohol och försäljning till minderåriga- negativ - och min eventuella våldsamhet i samband med alkohol - ickeexisterande. Dessutom om minnesluckor och ångerkänslor. Drickandet var emellertid inte det enda som skulle avhandlas. Tobaks- och spelvanor frågade hon om också. Och eftersom jag inte sysselsätter mig med någondera av de senare lasterna blev det svar därefter. "Du kan hoppa de frågorna för jag varken röker, snusar eller spelar", sa jag. Märkligt att hon lyckades dra fyra minuter över tiden med tanke på det. Däremot frågade hon mig inte om mitt förhållande till bloggandet - en last lika god som en annan. Om det har hänt att jag skrivit för mycket och haft ångest över det. Om jag gjort dumma saker i bloggvärlden som jag inte skulle gjort i den verkliga. Till exempel.

Rojalist?

I fredags drack jag Black Tie riesling pinot gris på Judit & Bertil. Volymen där var alldeles för hög. Jag var alldeles för trött och hamnade i en märklig diskussion om nationalkaraktärer som gjorde mig bedrövad. Orkar inte redogöra för den. Gick tidigt till sängs.

Lördagen var bättre. Jag blev hembjuden till J och Å. De bjöd på en räkrätt med mycket citron och vitlök. Matälskaren rekommenderade mig att köpa veteöl till den. Tror att det har med umami - den femte grundsmaken - att göra. Korianderdoftande och tillika -spetsade Hoegaarden är ett öl som passar till bra till. Och som jag gärna och ofta dricker. Ingen helg utan vin tänkte jag emellertid och frågade den lokala systembolagspersonalen vad som passar till gruyère. Den här gången blev jag rekommenderad riesling. Och sedan köpte jag primadonna i stället för schweitzerost. Osten med det ståtliga namnet kommer från Holland och har både brynt smör, nötter och lite mesosttoner. Den är mums filibabba. Värdarna frågade försiktigt om jag har en faiblesse för hårda ostar. Och det har jag ju. Rieslingen med toner av grape och päron var god till. Kanske inte klockren. Idag gick jag på bio med V och H. Vi såg "The Queen". Att en republikan som undertecknad skulle fängslas så av det enkelska kungahuset trodde ni inte. Bästa och enda filmen hittills i år. Det är en viktig skillnad mellan skådespelarna i Stephen Frears' senaste och låt säga de som agerar i en genomsnittlig Hollywoodproduktion. Att det är Helen Mirren som spelar drottningen tänker man inte på. Men om Robert De Niro eller Jack Nicholson medverkar i något tänker jag nästan alltid. "Ja just det, Jack Nicholson spelar maffiaboss. Den här gången med ansiktsbehåring och ytterligare några gråa hår. Jack Nicholson, ja." Det är faktiskt en jätteskillnad. Vet inte om jag lyckas uttrycka vad jag menar. Skådespeleriet är makalöst i "The Queen", se den. Och jag vet redan vilken del av filmen som mina bästa vänner kommer att störa sig på. Men det tänker jag inte avslöja.

Gobelsburger Riesling 2005 (nr 4376), 87 kr

January - a bad moon riesling

Det visade sig att min kinesiska distanskurs var ovanligt enkel. "Hej, hur mår du? Vad heter du i efternamn? Vad heter du i förnamn? Är du svensk? Är du lärare?" Och så de svåra konsonanterna. Och tonerna. Sådana var övningarna. Och jag har ju tränat för mig själv under hösten. Med hjälp av en bok och en cd. Det gick med andra ord relativt lätt. Krutet får jag lägga på filosofin. Vilket betyder att jag också kan hålla på med det här om jag känner för det. Och det gör jag ju. Ikväll var J från Göteborg här. Vi gick till Roxy - en krog vid Nytorget. Förra och första gången jag var där uppvisade personalen ett så sengångaraktigt beteende att vi lämnade stället innan de kom till vårt bord. I kväll behövde vi bara vänta 25 minuter på att få beställa och det berodde nog på att de väntade sig en tredje person till vårt bord, E som anlände senare.
Menyn är inte originell. Den kycklingleverterrin med anklårsconfit som jag äter är balanserad och välgjord. 2007 års frukt - granatäpplet - finns naturligtvis med. Och små körvelblad. En linsvinägrett - skälet att jag valde rätten ifråga - som inte skämmer helheten ligger under terrinskivan. Ett minus är grönsaken som inte är helt pristin, se bilden. Trots D-uppsats i botanik vet jag inte vad den heter. Hjälp mig! Det här exemplaret smakar kylskåp.

Jag har varit obalanserad under januari. Olänkad på bloggar. Oinbjuden till tillställningar. En bloggare som passerat bäst-före-datumet. Det var bara att se sig själv i spegeln och inse: din bästa tid var då. Knyt skorna och sköt ditt arbete. Flytta till Kina. Bitterhet var mitt mellannamn helt enkelt. Men nu vet jag vad det berodde på. Det hade faktiskt inte med de uppräknade faktorerna att göra. Jag kan ha noll läsare. Jag kan se galatillställningar på TV med konferencierer som slår rekord i dålig klädsel och rapar copyskapade "lustigheter". Jag kan till och med läsa en krönika signerad Lasse Anrell. Men inget av detta får mig att känna mig så tom och renons på mening som en månad utan ren riesling. Och januari var just en sådan månad. Inser jag när jag sniffar på 2005 Dr. Bürklin Wolf Riesling. Då hittar jag hem. Den har den där halvt oxiderade tonen som aldrig känns defekt. Därtill en stabil syra och mogen äpplighet som man måste vara av annan smakuppfattning än min för att inte gilla.
Roxys vinlista är inte stor. Men många viner finns glasvis. Till min varmrätt som är en vegetarisk korv baserad på aubergine, karl-johan och valnötter, med några stabbiga och felstavade(?) murkel- och dragongnocchi och en gräddig sås med lite för mycket hetta har personalen valt 2005 The Stump Jump Grenache-Shiraz-Mouvèdre. Och det har de gjort rätt i. Jag är ju en sucker för rhône-druvorna. Oavsett om de växer i Frankrike eller Australien. Björnbär, svartpeppar och så vidare. Bra mycket godare än finare och dyrare Reja Dorada som E och J drack. Roxys mat får tre barriquer av fem möjliga. Personalen och vinlistan får fyra. Träffade för övrigt trevliga bonuskusinen L där.

Naturligtvis lyssnar jag på Divine Comedy den första veckan i februari. Och andra veckor. Gör det ni också.

我 要 睡 觉 。