0.1.2.3 Tillbaka till Folkrepubliken

Om ni undrar varför jag inte har skrivit på länge så beror det på att jag har varit både jetlaggad och ur lag. Dessutom har jag jobbat väldigt intensivt sedan jag satte fötterna i Peking efter en mellanlandning i Shanghai i måndags. Jag satt på Finnairplanet från Helsingfors och skrev gnällinlägg på min smartphone - var lugna telefonfunktionen var avstängd - om hur otroligt dålig maten är i ekonomiklass ombord på det flygbolagets maskiner. Och om hur otroligt mycket bättre allt kändes efter två flaskor Silver Sky Cellars Shiraz. Och vilken otroligt bra film Oliver Stones "Wall Street" är. Det är sant, jag hade aldrig sett den. I och för sig gillar jag allt med Terence Stamp och nästan allt med Michael Douglas. Men knappast allt av den gamle vietnamveteranen Stone, tvärtom. Men det här var en av de bättre filmerna jag sett i år. Gekkos (Michael Douglas rollfigur, den skrupellöse affärsmannen) tal om att girighet är bra borde ingå i litteraturen till retorikkurserna på universiteten!
Nå flygresan tog sin runda tid, en idiot rökte på toan vilket resulterade i berättigad vrede från flygvärdinnornas sida.
Nå, planet landade i tid. En röksugen svensk annonserade för alla på vägen till ankomsthallen att han var just det. Onykter var han också.
När jag hade fyllt i alla formulär och skannat väskorna på väg IN i landet satte jag mig på Burger King och åt frukost. Jag kollade mejlen och hittade C och J:s adressangivelse. Tog Maglev-tåget till ändstationen och taxi därifrån till hyreshuset. Drack kaffe med C, duschade, läste Everyman och somnade. H kom hem från jobbet. Vi åkte och åt lunch. Jag sov middag hela eftermiddagen. Tog en taxi till Hongqiao-flygplatsen och flög till Peking där jag tog det nya tåget från flygplatsen till Dongzhimen.
I lägenheten var det tänt. J var inte inne. När jag packade upp så hörde jag hur han öppnade dörren. "Kom med ner till B, vi har fått det där uppdraget och tänkte fira med champagne!"
I B:s lägenhet satt de och spelade kinesiskt monopol. Jag anslöt mig till äldsta dotterns lag. Vi fick bland annat ett kort som sade att vi hade blivit ordförande och därför var tvungna att BETALA 500 RMB till varje medspelare. Förstår ni varför det är roligt?
En flaska Jacquesson korkades upp. Ljuvlig champagne med äpplighet och brynt smör. Mm!

Under tisdagen, ja, vad gjorde jag under tisdagen? Jo, jag upptäckte att min frisör hade stängt. Det är höstlov nu med anledning av Folkrepublikens årsdag den första oktober. Jag aktiverade min mobiltelefon, jag sprang fyra kilometer, åt härliga dumplingar med möbel-P och köpte en ny Ipod i Pekings Applestore. Sedan ringde Porsche-P som satt på folktomma Purple Haze med A och A:s kusin. Jag stannade där en timme.

Igår visste jag varken var eller när jag var i uppvaknandets tillstånd. Jetlaggen tricksar med mitt medvetande. Det är sant, jag trodde att jag var i Uppsala för femton år sedan! När jag kommit upp såg vi hur världsekonomin våndades på en av de internationella kanalerna medan vi åt frukost.

Hela dagen satt vi inomhus och jobbade förutom när vi såg den väldigt våldsamma men supersnygga och intelligenta franska scifi-thrillern Chrysalis eller den något mindre smarta Die Hard II. "Wake up and smell the nineties!" säger de i den. Det har jag gjort. Problemet är att decenniet inte luktar gott längre. Ettan från 1988 håller dock fortfarande. Det är bara att dänga in dvd:n i spelaren och ropa Yippie-kye-ay osv. så ska ni se att polletten trillar ner.

Jag sprang fem kilometer på Nirvana dit Porsche-P också hade kommit. Knappt några människor i övrigt. Som sagt det är höstlov.
Idag har jag också jobbat oavbrutet. Förutom en tur till gymmet. J bjöd på en burgare också i nyöppnade Let´s Burger sic(!) och så rensade vi i dvd-förrådet.

J hade köpt en jackfruit av basketbollstorlek i Guangdong. Idag åt vi upp det sista. Jackfruit är världens godaste frukt. Bara så att ni vet. Nu är det läggdags. Det är roligt att vara tillbaka!

4.3.2 Dit och tillbaka igen

Torsdag kväll: Atlas förlag serverar Marques de Monistrols barnalbylsmakande rosécava, Göteborgs Stadsmuseum Chill Out cabernet sauvignon ur en BiB. Bäst klass på gratisdrickat är Lind & Co som bjuder på det portugisiska Meia Pipa. Trevligast hade jag i montern som tillhörde Göteborgs Stadsmuseum eftersom jag återsåg BB som jag reste i Katalonien med för sex år sedan!
Jag hade yrkesmässiga skäl till att åka till Bok & Bibliotek 2008. Det var första gången för mig och jag gick in på området redan 930 under torsdagen. Bokus var inte där. Åtminstone såg jag inte någon monter med det namnet. Alla andra var där. Att i voyeuristisk katalogariaanda räkna upp vilka de var är inte någon idé. Men några var där i större utsträckning än andra.
Ett förlag hade en monter som rymde ett biljardbord, en cadillac, en jukebox, en bardisk, ett trumset, några förstärkare och, på ett litet bord, några böcker. Montern låg i en korsning. Under torsdagen spelade ett band där. Sångerskan halsade Samuel Adams när hon inte sjöng. När en av Metros krönikörer höll ett föredrag i samma monter under fredagen räknade jag till en åhörare.
Jag blev gladast av Vitterhetssamfundets och Svenska Akademins montrar.
Om jag går tillbaka till torsdagkvällen så kan jag berätta att jag hade gett upp om en trevlig fortsättning på kvällen. K som hade sagt att han skulle presentera mig för diverse intressanta personer under minglet och, efter den dyra middag han skulle bjudas på höra av sig till mig igen, hörde jag aldrig av. Jag var på väg att ge mig hem när A plötsligt ringde från Bonniers mingel på 18:e våningen. Jag tog hissen upp, vi åkte nästan omedelbart ner tillsammans. Gothia Towers restaurang var fullsatt. Vi satte oss i baren där vi beställde vad som visade sig vara oätlig mat. Det kallades för kalvburgare men var troligen djupfrysta Scan i något familjepack som man köpt på ICA Focus tvärsöver kanalen. Jag drack dessutom surt rödtjut. Det enda som var bra med Gothia Towers bar den kvällen var A och barpianisten. Sedan gick vi in mot Park Hotel. Minst av allt ville jag mingla. Jag var på mitt mest misantropiska humör, sade hej då till A och tog en spårvagn till stationen där jag väntade på Västtrafiks lokaltåg mot Partille i en timme. Jag somnade på tåget men vaknade lyckligtvis innan jag skulle kliva av.

BB bjöd på lunch under fredagen. Jag såg en halv paneldebatt om fildelning, en halv intervju med kulturministern och hur Jonas Borssén(?) stekte en ryggbiff under Steffos överinseende. Sedan hörde jag en av Sveriges chicklit-författare säga "absolut!" och "jo men precis!" i varannan mening i ett soffsamtal med en annan författare som däremot var noggrann med vad hon yttrade. Under kvällen fick jag representera Taffel på världskulturmuséet, väldigt kul btw(!), och så stötte jag ihop med kladdkake-Mia på Korsvägen. I taxin mot Partille berättade föraren om sina pancreasproblem. Moster hade lagat en god bouillabaisse som vi drack Marques de Riscal till.

För övrigt har jag läst Per Kornhalls bok "Skapelsekonspirationen". Jag önskar innerligt att kreationist- och ID-memen försvinner.

5. Ikapp

I morse hämtade jag mitt visum. Konsumentupplysning: Kinesiska ambassaden tar numera kort. Betal- och kreditkort alltså. Sedan fikade jag med mästersnickaren på Lisas café. Jag måste ha fått något i ögat när vi skiljdes åt utanför hans verkstad, eller så har jag bara blivit gammal.
J:s personliga assistent vill att jag ska ta med mig en massa böcker till Kina så jag gick upp till en av författarnas arbetsplats och tog med mig en kasse. På väg från det kontoret fick jag syn på, ska jag kalla honom, kusken? Jag smög upp bakom honom och ställde mig två decimeter bredvid. Han blev chockad och skrek: "The man from Beijing!". Vi gick till Wayne's Coffee och pratade i en halvtimme. Sedan satte gick jag till tråkbolaget på Klarabergsgatan 62 och köpte en flaska Rocca Guicciarda till C och M som jag bor hos under bokmässedagarna. Tåget till Göteborg gick snabbt och jämnt. Jag förstår inte varför man inte kan öppna gmail från internet ombord. Det är andra gången det händer. För övrigt har jag skrivit på taffel idag.

6. De gömmer sig bakom mina förkortningar! Hela listan.

Bakom bokstaven K döljer sig... Jag bara skojade. Det skulle aldrig falla mig in att uta de av mina vänner som vill föra en anonym tillvaro i mina postningar. Ibland har jag funderat på att vidga mitt pseudonymanvändande. Förutom "världsmästaren" borde jag ju kanske ha "världsförbättraren". En av mina, vid det här laget både äldsta och bästa, vänner arbetar nämligen med något som tillämpat skulle göra världen bättre. Och då pratar jag inte politik. Han har haft lite andra alias genom åren men från och med nu får han alltså det lite högtravande namnet "världsförbättraren".
Nå, jag lånade en CD av honom i början av sommaren. Eftersom jag reser till Kina på söndag var det hög tid att återlämna den. "Kom på tisdag kväll" sa han. Jag handlade en halvflaska valpolicella i Gränby Centrum. När jag skulle cykla västerut upptäckte jag en cykelbana som gick utmed några hagar. Inandningsluften var av jord och frisk förmultning, himlen var klar i skymningsdagern.
I köket puttrade en tomatröd gryta på koklamm, italienska korvar och vita bönor.
"Jag tänkte låta dig välja ett vin. Det finns chilihetta i grytan så vinet kanske ska vara kraftigt". I källaren hittade vi min 40-års-present till honom. En Bandol, 2002, från Domaine Sorin. Ja, om man vill veta hur mitt ideala rödvin ser ut så är det i trakterna av Rhône ni ska leta. Vinhusets sajt verkar nedlagd så jag kan inte se vilka druvor som använts. Men jag hittar en internationell som nämner mourvedre. För fem år sedan drack jag Clines mourvedre på Rolfs kök. Undrar vad jag hade tyckt om den idag? När viner från rhône-områdena är kraftiga så är de aldrig inställsamt saftaktiga. Den här bandolen var inget undantag. Och den gick fint till världsförbättrarens gryta som också var toppen. Det fanns bland annat mejram och dragon i salsicciorna. Mmh. Sedan hade serverade han grym gruyère också. Plus en spansk getost och nått svampdoftande från Jürss.

Världsförbättraren har två söner. En av dem, 17, läste högt ur en uppsats som han ska tävla med. Så begåvat! Det språket kan han gå långt med. En bra kväll på det hela taget. Bandol, glöm aldrig det.

7. Shandong och Peking

Redaktörn har haft den goda smaken att bjuda hem mig igen. Det var i måndags. En amatörmässig provning av ett rött och ett vitt från Folkrepubliken Kina blev mitt bidrag. Jag har letat efter vinerna i Stockholmsområdet. Antingen finns det ena eller så det andra på en Systembolagsbutik nära mig. Sällan på samma plats. På Sveavägen 66 finns båda. Butiksbiträdet hjälper mig att hitta västerländska viner med samma smakprofil som de kinesiska. Bland de vita blir det idel träffar bland magsyreaktiga dussinchardonnayer från nya världen som jag möjligen skulle dricka under hot men knappast annars. Om man tillåter ett litet större spann i var och en av parametrarna, fyllighet, strävhet och fruktsyra och så blir träffarna genast roligare. En gammal trotjänare får ikläda sig rollen som västerländsk motsvarighet till blandningen från Shandong. När jag kör sökning enligt motsvarande kriterier fast på den röda sidan så väljer jag en sydafrikansk merlot som jag aldrig har druckit.
Redaktörn och hans hustru blindprovar. De är eniga i sina omdömen. Europa och Sydafrika vinner mot Shandong och Peking. Båda de kinesiska vinerna har hård syra, det vita är blaskigt och det röda är stumt. De är däremot inte defekta. Jag gör inte vågen för den sydafrikanska piggsvinsmerloten heller. Italien vinner. Vi äter gremolata med fläskfilé och kvällen blir hälsosamt moderat både med avseende på alkoholkonsumtion och läggningstid.

Tidigare under dagen lunchade jag pasta med M som ville veta hur man använder tangentbord för att skriva kinesiska tecken och/eller hur kineser messar. Hon hade träffat många som rest i Folkrepubliken men ingen som hade en aning om hur det gick till. Lunchen åt vi i en italiensk inrättning på Drottninggatan. Den ricottafyllda cannelonin var okej, musiken däremot förskräcklig.

Sedan var jag hemma hos en annan M som bor i Alvik (eller möjligen) Traneberg. Hon bjöd på ekologiskt te och visade bilder från en botanisk tripp till Yunnan. Dit borde jag resa! M träffade jag senast i Peking i februari då jag och J reste till Pingyao med henne.

Changyu Chardonnay Riesling 2006 (nr 97112), 75 kr

vs

Casal di Serra (nr 12419), 79 kr

Dragon Seal Cabernet Sauvignon 2006 (nr 99347), 69 kr

vs

Porcupine Ridge Merlot (nr 22921), 92 kr

8. Ett par hårdkokta på morgonen

När jag hade vaknat läste jag den första novellen i Coronado av Dennis Lehane. Novellen heter "Running out of dog" och visar vilken berättare Lehane också kan vara. Alltså bortsett från de utmärkta och spännande McKenzie-böckerna, magnifika Mystic River och spänningsthrillern Shutter Island. Innan jag somnar ska jag läsa en till.
Några timmar senare åt vi frukost. Annars hände nästan ingenting idag. Förutom att jag ställde in en provning av asiatiska viner. Och fick ur mig en artikel som kanske har godkänts för publicering på en sajt nära mig. Men det får jag se. Och, jodå, jag hade ångest över att jag var sådär rödvinsinducerat pseudofilosofisk i förra inlägget.

9. Lammstek i gryta

Den här lördagen i september. Träden har börjat spraka i brandgult, arteriellt rött. Jag är uppe redan vid sjutiden. Den morgonsömnige brorsonen kommer igång vid halv elva. Vi cyklar till torget. Andrahandshandel. Han får en begagnad stor brandbil i plast. Den kostar 20 kronor. Han kör den på betongen kring konserthuset. Vi fikar på Broströms. Sedan cyklar vi hem till radhuset. Föräldrarna har kommit hem från Gimo-trippen.
Vi äter lunch ute på balkongen/altanen. Jag ger mig av till närmsta snabbköp för att kompletteringshandla till kvällens middag. Som vanligt när jag lagar mat så tar allt en eon av tid. För ovanlighetens skull sätter jag inte i mig en flaska vin medan jag lagar.
Lamm är ofta det godaste köttet. Jag lagar det i en gryta på spisen efter ett Bergenströmskt recept. Eftersom jag är torsk på linser använder jag sådana i en av sidobeställningarna. Och bulgur. Vi dricker bordeauxer till. Efterrätten inspirerades av en Jamie Oliver-rätt som jag såg i teve igår. Jag är fem år efter i alla avseenden. Det var första gången jag såg den nakne kocken. Trots att jag instinktivt ogillar allt som är folkligt gillade jag honom. Maten blev inte sämre av att "She bangs the drum" med Stone Roses spelades i avsnittet. Oliver är opretentiös på riktigt. Inte så där rockenrolligt tillgjort casual som många svenskar skulle vara i samma roll, utan äkta. Jag känner igen äktheten när jag ser den, tro mig.

För några år sedan använde jag uttrycket "ren ondska" väldigt lättvindigt. Till folk som har andra åsikter än ens egna kan man ha tre olika attityder. Den första är ett slags respekt; okej vi tycker inte lika men vederbörande argumenterar sammanhängande och tycks inte vara köpt. Eller: vederbörande är dum i huvudet och förtjänar därför inte att tas på allvar. Eller: vederbörande argumenterar vältaligt för något som är uppåt väggarna eller mot bättre vetande eftersom vederbörande är köpt. Det sistnämnda skulle kunna vara ett uttryck för ren ondska.

I veckan hittade jag en blogg skapad av en mörkermänniska. Som nämnde Ann Coulter som en av sina inspirationskällor.

Jag kan varken argumentera sammanhängande eller vältaligt för någonting. Inte heller mot någonting. Därför är jag avsiktligt vag när jag kommer med utfall. Utfall av typen: är vissa svenska ledarskribenter helt dumma i huvudet? Älskar de ihopdiktade livshistorier av mörkermänniskor från andra sidan Atlanten så mycket att de inte ser till samma människors verk? Och om de inte är dumma i huvudet, vad återstår då?

Undrar frågvis 43-åring som måste gå och lägga sig.

10. Jag läser

I morse läste jag ut Shanghai Baby av Wei Hui. Boken verkar vara översatt till engelska först, därefter till svenska. Och ungefär där tappade inlägget tempo. Så här står det på pocketbokens fjärde sida "Den engelska redigerade versionen (c) Constable & Robinson Ltd och översättaren Bruce Humes
Svensk översättning av Anna Gustafsson Chen" Betyder det att den svenska översättningen är en översättning av den engelska? Eller av den kinesiska men med hänsyn tagen till den engelska redigeringen? Jag vågar inte googla för att ta reda på det eftersom jag då ofelbart kommer in på andra som har skrivit om boken och ofelbart snor från deras texter som med största sannolikhet är bättre formulerade.
Huvudpersonen i Shanghai Baby är den 25-åriga författaren Coco. Romanen utspelar sig i Shanghai kring 1999. Coco lever tillsammans med Tiantian som hon älskar. Tiantian är introvert och har på grund av något slags psykologisk låsning en så gott som platonsk relation till Coco. Under en fest träffar Coco den reslige tysken Mark som i allt framställs som Tiantians motsats. Mark blir hennes älskare. In och ut ur berättelsen träder mer eller mindre ovanliga existenser. Sedan kan jag förstöra berättelsen genom att avslöja mer.
När jag började läsa var det två saker som störde mig. Varje kapitel inleds med minst ett citat och jag har svårt för ymnigt citatanvändande. Sedan tyckte jag att det fanns något låtsasdjupt eller gymnasialt över berättandet. Men jag bestämde mig ändå för att fortsätta läsa. Berättelsen tog sig och det som jag fann gymnasialt i början blev med tiden bitvis allt mer poetiskt. Och det fanns något universellt i skildringen av tjugonåntingåringarnas sturm und drangtillvaro. Om man bytte namn på personerna och förlade berättelsen någon annanstans skulle den säkert fungera lika bra. Kanske. Citaten stod mig emellertid upp i halsen hela vägen. Shanghai Baby får 6 av 10 lyckade visumansökningar i betyg.

PS. Jag bryter den vita veckan i morgon. Ska laga lammstek och det går inte att dricka vatten till. DS

11. Bio

Jag såg "Get Smart" med styvbrorsonen. Skrattade en del men minns inte mycket. Underhållning för stunden heter det visst.

12. Skog

Tyresta Nationalpark. Tallen till höger är skarp. Det var allt.

13. Blanketter som inte kommer från Limoux

Igår gjorde jag mig en massa bankärenden som antingen visar sig vara helt idiotiska eller kloka på kort eller lång sikt. Det tycks för övrigt som att uttrycket "is i magen" inte längre används av bankmänniskor. Senast jag såg det var det en lekman som sade det. De här ärendena fastställdes med underskrivna papper. Jag tror alltid att jag ska dö när jag fyller i blanketter eller skriver under viktiga papper. Så var det igår också. Bankpersonen fick ta in vatten i kontorscellen. Det blev allt som allt tre nära-döden-upplevelser. Jag hade en trevlig lunch också. Med K, en kamrat från förr, som hade professionella råd att ge mig. Konsultationen kostade endast en raggmunkslunch på Akkurat. Låg timpenning. Idag har jag en ny nära-döden-upplevelse, blanketten som ska fyllas i är ovanligt krånglig. I morgon vet jag om jag ska skicka in den.

14. Renlevnad

Vem: Vinlusen
Vad: Vinlusens vita vecka
Var: I Stockholm och Uppsala
När: Från måndag 15/9 till söndag 21/9.
Varför: Vinlusen tänker på hälsan
Kontakta: Vinlusen

17, 16 och 15. Jag seglar

Dag 1
Klockan var sex på fredagkvällen när jag och J lade ut från Bullandö. Vi gick för motor fram till bron, sedan hissade vi segel. Det var iskallt. Underställen och mössan behövdes för att man inte skulle frysa fast i sittbrunnnen. Vantarna behövdes för att hålla i rorkulten och skota hem. Det var gråa molnbyar på den mörknande himlen. Månen i ett hörn och den glödande solskivan i ett annat. En båt från kustbevakningen passerade. Vi hade tänkt att lägga oss på svaj i en liten vik som heter Vindgryta (tror jag). Vi kom på andra tankar när vi inte fick ankaret att fästa och när vi hörde musiken och de höga rösterna från några på land som eldade och festade. Tog oss till en annan plats där ankaret fäste. Åt lövbiff med dijonsenap och sallad. Delad på en flaska Black Granite Shiraz. Somnade före tio. Drömde att jag var en fena på snowboard.

Dag 2
Klockan måste ha varit över nio när vi vaknade för på radion pågick P1:s "Konflikt". Grötfrukost. J hade gjort smörgåsar med avocado, citron och krasse på. Stärkande och gott. Vi gick för motor till Sandhamn. Jag stod nere i ruffen och diskade. Fortfarande gråväder. Vi hissade utanför Sandhamn och satte kurs mot Almagrundet. Hög sjö. Båten lutade betänkligt och jag kände mig inte helt i kontroll över den. Det var sju år sedan jag seglade. J minskade på seglen. Det gick bättre. Vi passerade Almagrundet och slörade sedan sydväst ned mot Huvudskär. Lade till, drack ett par Bowmore, gick på upptäcktsfärd lagade kyckling, drack bärs och Bellinghams chenin blanc. Det är för övrigt en druva som jag aldrig skulle sätta blint. Läste "Shanghai Baby". Somnade vid halv tio. Drömde om missade flyg och krångliga visumprocedurer.

Dag 3
Vi hade ställt klockan på sex. Kvart över sju lade vi ut från Lökskär. Vi gick för motor en bit rakt norrut. Sedan sicksackade vi oss kryssande upp över Jungfrufjärden, Nämdöfjärden för att till sist passera Stavsnäs och lägga till i Bullandö. Då hade vi gjort 40 sjömil. Vädret betydligt bättre idag. Solsken. Nordostlig vind har det varit alla tre dagarna. Jag lärde mig att slå, hyfsat. Kände mig trygg i båten.

18. Östermalt

Igår återsåg jag D för första gången på nästan ett år. Han hällde upp tre sorters ale åt mig i köket en bit från Karlaplan. Jag tyckte att det var enbär i doften på ESB men har idag kommit fram till att det måste varit en sorts humle. Dock inte av kaskadtypen som förekom i parti och minut i punk-alen som vi provade därefter. Som vanligt var maten som han serverade till dryckerna superb. Allramest förtjust blev jag i kycklinglevern. Tre ale tänker ni och ser fyra uppräknade här nerifrån. Den fjärde drack vi senare, utom provningen.Det finns för övrigt en god caprin(?) från ett jämtländskt mejeri i Hötorgshallen nu. Disken heter något med Bondens - har slarvat bort kvittot - och ligger mittemot bortre högra hörnet från rulltrapporna. Caprin(?) är en getost.


De Koninck Amber (nr 11531)

Brewdog Punk IPA (nr 1515)

Fuller's ESB (nr 11405)
Red Seal Ale (nr 1503)

21, 20 och 19. Äh

Jag har slarvat med skrivandet. Ber om ursäkt om det och ber att få berätta följande: Grillby ligger i Uppland. Det gör Fånö och Fjuckby också. Jag trodde länge att Enköping var en avskrädeshög. Jag trodde länge att Conde de Valdemar Crianza var en fruktigt prisvärd rioja. Jag trodde länge att landsbygden var avfolkning, inavel och EU-bidrag. Jag trodde så mycket.
Uppsalas sämsta Systembolag ligger i Stenhagen. Där köper vi kvällens vin. Uppsalas deppigaste och billigaste ICA Maxi ligger också där. Där köper vi kvällens korv. Bredvid ICA Maxi i Stenhagen ligger ett hamburgerhak. Så vist inrättat är det att hamburgerhaket har en ingång som man kan nå från korridoren som leder ej bort, men hem, från kassorna i ICA maxi. Man behöver inte gå ut i septemberpisset om man ska äta en hamburgare. En stekt hamburgare är inte grillad. Det är en viktig skillnad. Efter mellanmål kör vi sydväst. Till Grillby eller Veckholms Åhl där jag kommer att laga en förrättssallad som min blygsel förbjuder mig att uppge ingredienserna till (getost, rödbetor och senapskål) och en korvgryta med grillade paprikor i. Vi dricker Alain Brumonts vita La Gascogne till salladen. Om det vinet kan jag berätta att det innehåller alla vårars vinifierare; sauvignon blanc. Druvan som drömmer om senpubertala majkvällar ävergående i daggfria försommarmorgnar klädda i framtid, för stora kavajer och billig bakfylla. Och gros manseng. Som jag inte kan säga något om. Och okej då, min gamla favvo, Conde de Valdemar Crianza, en fruktig rioja utan alltför kraftig fatlagring. Jag drack den tillsammans med en irländare på Hotel Uplandia i september 2003. Och jag hade kanske glömt det om det inte hade varit så att han hastigt rycktes bort två år senare. Vilket jag fick veta först 2006. Men idag tyckte jag att Conde de Valdemar var en suris. Äh, vilket svamlande! Vad är väl nostalgi över gamla druvjäsningar mot häret och nuet? 2008 lever i högsta grad i samtiden som ikväll materialiserades i Kim Källströms nick och han nr 7 aka Samuel Holméns skott. När man ändå är inne i Enköpingstrakten kan det vara värt att nämna bokskogen en halv fjärdingsväg härifrån. "En kupol av grönska" sa världsmästaren. Om skogen som lär vara Europas nordligaste i den genren. Godnatt!

22. Öster om Tycho Hedéns väg

Vaknade tidigt och läste alla bloggar som jag prenumererar på. Sedan läste jag Newsmill för första gången och konstaterade att Sverige är fullt av tyckande människor. Ibland kan jag bli alldeles matt av åsiktskakafonin. Men, länder med tyckande människor är att föredra framför länder med tystade.
Sedan åt vi frukost. Det skulle komma gäster till kaffet under eftermiddagen så jag och brorsonen bakade en sockerkaka efter morgonmålet. Medan den gräddades lekte vi med hans bilar. Föräldrarna hade lämnat huset för att köpa inredning. När kakan var klar gick vi till den tomma lekparken i området. Det var höstgrått ute. Brorsonen klättrade, med visst bistånd av undertecknad, upp i ett utkikstorn, vi gungade och cyklade på en snurrskiva. Plötsligt hörde vi signaler från smalspåret. "Lännakatten!" ropade brorsonen. Vi sprang över gräsplanen söderut mot Fålhagsleden för att få se ångloket och vagnarna. Vi hann precis. Bakom spåret ligger ett hamburgarhak med en uppblåst jätteclown på taket. Den skulle vi titta på. Vi tog några självporträtt med den uppblåste i bakgrunden. Sedan promenerade vi på en 20 syllar lång spårsnutt som ligger bakom hållplatsen vi hamburgarhaket. Brorsonen räknar till sex, sedan hoppar han till nio. Men det kommer nog att ordna sig snart. Han läser för övrigt bättre och bättre vilket visar sig när vi tittar på bilar. Det blev lunch på hamburgare men i radhuset.
Vi hämtade kusin P, drack kaffe och åt sockerkaka. Ja, som ni ser så var det en vanlig söndag. Till middag hade Å lagat en saftig kyckling packad med vitlök. Jag avstod alkohol idag. Sedan jobbade jag med något som aldrig tycks ta slut under några timmar. Huset, däremot, kommer alltmer i ordning.

23. Gammalt för många, nytt för mig

Jag hade inte hört talas om "Comedian Harmonists" (1997) innan jag fick en dvd, med en tysk dramatisering av den tyska sångsextettens tillblivelse och upplösning, i julklapp i fjol. Passade på att se den i sjuksängen. Häromdagen skrev jag att jag nästan hade hört allt intressant i musikväg. Dumheter! Jag hade inte hört Comedian Harmonists.
Det fanns en tid i mitt liv då jag skydde allt som liknade kör i allmänhet och manskör i synnerhet som pesten. Glöm inte att jag kommer från Sveriges körtätaste stad som förutom världsberömda körer som Orphei Drängar och Sverige-kända Viba Femba även har ynglat av sig konstellationer som Quintarne, Roffes Boys och Los Babianos. I medelåldern har jag så smått börjat uppskatta vokalverksamheter och skulle kanske kunna tänka mig att ånyo sjunga i kör igen. Om det inte förekommer något slags fikatvång under repetitionerna. Och om jag platsar.
Hursom, jag blev glad av musiken i filmen och ska genast köpa en CD med gruppens inspelningar eller ta hem något från Itunes, eftersom jag är för gammal för gratisnedladdning.
Filmen då? Jo den handlar om hur sextetten Comedian Harmonists bildas i depressionens Tyskland, blir populära och turnerar bland annat till USA men tvingas splittras eftersom hälften av sångarna är judar. Att den är konventionellt berättad vägs upp av musiken, skådespeleriet och miljöerna. Se den. Det dricks Pommery i några scener, i övrigt kunde jag inte identifera vinerna.

24. Virus

Jag har virus. Inte ens en Donegalkrabba, en kantarell-rostis och ett par glas av Hubert Becks pinot gris kan hjälpa mot det. Bidar min tid.

25. Bland sojalattar, lamm och inkokta laxar i Stockholms län

Jag kunde inte sluta läsa "Skuggan i vattnet" av Inger Frimansson och somnade därför sent. Vaknade, gjorde morgongymnastiken för första gången på två veckor. Hade viruset dunstat? Kände mig bättre. Cyklade ner till stationen. Solsken, tolv grader. På tåget kollade jag mejlen. Texten som jag hade lämnat in hade inte godkänts. Det var värre än så. Redaktören hade låtit "barmhärtighetsmörda" den. Jag fick veta att jag "kunde bättre" och att en ny text emotsågs på samma sätt som ett barn "längtar till julafton". När jag hade bearbetat den första förtreten insåg jag att omdömet var riktigt. Jag hade ju bara googlat mig fram till en massa fakta som jag sedan sammanställt i en tråkig inlämningsuppgiftsliknande form utan att tänka varken på tankereda, röd tråd eller kanske det viktigaste; läsarna. Egentligen borde jag skämmas. Problemet var bara att kritiken mot min text inte var närmare preciserad. Och det berodde på att texten med kommentarerna inte hade bifogats. Den fick jag senare och nu är jag på god väg att prestera något bättre, får jag hoppas.
Tog tunnelbanan till Hornstull där jag klippte mig och köpte en sojalatte. Dessvärre var den baserad på söt sojamjölk men ändå förhållandevis okej. Gick ner till Hornstulls strand för att jobba. Ringde drivne D som jag inte träffat sen oktoberfesten på Man in the Moon för nästan ett år sedan. Nu ska vi ses på torsdag. Forsatte att jobba. När uppkopplingen började krångla gick jag för att köpa skor och fick sedan skjuts till Värmdö där jag bjöds på lunch på golfklubben. Inkokt lax med hollandaise, färskpotatis och sockerärter. Hösten från bästa sidan. Hög himmel, klar luft. Lätta vindar över fjärden. Vi promenerade över golfbanan. Jag tog bussen tillbaka till stan, uträttade några praktiska ärenden och satte mig på Skåningen med ytterligare en sojalatte, den här gången osötad, och fortsatte på artikeln.
Om ett café har färre än 18 platser behöver det inte finnas toalett. Det gör att man kan sitta på Skåningen tills man behöver en. När jag hastade ner för Skånegatan hamnade jag bakom en barnvagn med en förhållandevis nyfödd bebis. Eftersom jag kände igen mamman, K, pratade jag en stund med henne. Sedan skyndade jag vidare till Pet Sounds Bar där det senare skulle hållas filmfrågesport. Jag var egendomligt hungrig trots att jag hade ätit så mycket till lunch. Beställde lammytterfilén och ett glas Peter Lehman Shiraz. Vinet jag fick smakade chilenskt surplånk vilket jag påpekade med ett bättre ordval. De öppnade en ny flaska och den var exponentiellt bättre. Lammet var gott och likaså tillbehören men jag har egentligen inte råd att äta sån där krogmat just nu. Dessutom är jag för gammal för den krogen. Kan man inte öppna ett musikfritt hak för gnällgamlingar med en minimiålder på 35? I Stockholm finns ett tillräckligt stort underlag. Tänk er dörrvakten: "Ledsen, du är för snygg, så du måste vara ung. Har du leg? Jaha, få se, mm...det är medlemskväll som vanligt ikväll. 35+-klubben, du vet".
J som jag rumlade med i lördags skulle hålla i filmtävlingen. Han kom in, stressad, vid halv åtta. H som jag skulle tävla med kom en kvart senare. L och L, damerna i laget, efter ytterligare tio minuter. Det visade sig att den ena L var en gammal bekant. Senast träffade jag henne på Clarion Hotel för fem år sedan. Den andra L var ex med en Uppsala-kille som jag har stött ihop med några gånger de senaste tjugo åren men egentligen inte kan säga att jag känner. Vårt lag som vi kallade "Solaris" vann inte tävlingen som både var alltför orienterad mot engelskspråkig och svensk film, och alltför samtida. 45 av 113 möjliga poäng blev det. Nästa gång ska vi heta "American Pie 3". Då går det nog bättre. Jag drack ett surt vitvin i källaren på Pet Sounds Bar. Egentligen ville jag ha öl. Men den slöe bartendern hade inte fantasi att fixa ner Red Seals-flaskor som fanns i gatuplan. Hade jag varit en frustrerad idiot hade jag skällt på honom för det. Nu lät jag det passera. Tog tåget till Uppsala 23.11. Läste mejlen och blev glad över kommentarerna. Cyklade hem genom det fläckvis upplysta, ganska varma höstmörkret. Nu sitter jag i radhusets källare och ska strax lägga mig.

Peter Lehmann The Barossa Shiraz (nr 16381), 119 kr

26. Nummerserien går bakåt igen. Typ maskinskrivning.

"Vi journalister har, till skillnad från ni som bloggar, en läsekrets att tänka på" yttrade kristallklara K häromdagen. Jag skrattade. Idag har jag försökt att åstadkomma något professionellt, dvs. det skulle vara sammanhängande, faktasprängt och roande. Det tog halva dagen. Jag skulle med andra ord inte bli särskilt lönsam som professionell. Jag är helt enkelt för långsam. Fick tips om ett program som kunde användas för att få upp hastigheten när man skriver med tangentbord. Ibland blir ju mina inlägg lite spretiga för att fingrarna har kommit på efterkälken i förhållande till tanken. Jag fick då tips om detta. Eftersom jag använder Apple har jag ingen nytta av det. Googlade då runt och hittade efter en stund en rad program för just alla tangentbord utom de svenska. Dessutom hittade jag det här. Återigen inget för oss som använder å, ä och ö i vårt skrivande. Så, kära läsare, nu när Apples datorer har blivit nästan för folkliga, är det någon som kan tipsa om ett program som fungerar för oss som använder plattformen?

39. Är jag ikapp nu?

A var på väg att lämna hunden och vi skiljdes åt utanför stationen. Jag stod på perrongen vid Bråvallavägen och såg säkert tre snabbtåg rusa förbi innan det kom ett som stannade. Hösten hade vridits upp ett snäpp. På Tekniska Högskolans station kom jag knappt in i tunnelbanevagnen. Alla, skriver, alla resenärer såg trötta ut. Det var ont om plats i vagnen. Nästan som i Peking. Klev av vid T-centralen. Jag fick lätt cellskräck i den breda gången som börjar på T-centralssidan och mynnar under huvudbyggnaden. Ska man gå till vänster eller höger? Tidigare tror jag att det var vänster sida som gällde. Nu verkar ingenting gälla. En man krängde Situation Stockholms senaste nummer som bland annat handlar om Noice. Jag köpte det inte. Jag motstod också frestelsen att köpa en dyrlatte från någon av diskarna i stationsbyggnaden och gick i stället direkt till plattformen där Uppsala-tåget skulle gå.
Där skedde oväntat återseende nummer tre på två dagar. M var god vän med ett ex. Träffade henne senast på ett bröllop i Jämtland för fem år sedan. Hon är rolig på ett sätt som många fortfarande inte tycker att kvinnor får vara. Tar plats på ett sätt som inte anses OK. I alla fall inte i Uppsala för femton år sedan. Hon är rolig och smart. Vi dansade på det där bröllopet. M förde. I virvlarna sade hon att jag borde åka till Lake Tahoe och träffa en väninna som gillade Sverige. För att råda bot på mitt civilstånd. Jag åkte aldrig till Lake Tahoe.
När jag kom till Uppsala åkte jag direkt till huset. Hade fått någon infektion. Orkade inte jobba. P ringde från Peking där han satt på en vinprovning. "När kommer du hit?" Det var gott att höra. Jag pratade lite med hans tjej också. Mest mandarin men också lite engelska när jag inte förstod. Vid halv fem hämtade jag brorsonen på förskolan. När vi cyklade därifrån ringde P igen. Han hade en flickvän på gång till mig, sa han. "Hon kommer här". Han gav luren till någon. Vi pratade lite. "Är du vinproffs?" frågade hon. "Nej" sade jag. "Jag är en amatör som tycker om vin". P tog luren igen. "Jag sa att du var vinproffs." "Jag sa att jag inte var det". "Hon sa det, men jag sa att det var vanlig, svensk ödmjukhet från din sida".
För övrigt läsare jag fortsättningen på Inger Frimansson-boken som jag började med i fredags. Efter den är det finito med brottromaner fram till jul.

38. Besked

Igår satt jag först i ett högt hus i Sickla och jobbade i ett par timmar. När jag gick mot Saltsjöbanans station stötte jag ihop med kompositören F som jag senast stötte ihop med på Kjellsons i juni 2000. Information utväxlades. Sedan åkte jag till Saltsjö-Duvnäs där jag mötte Space Babe. Hon var klädd för hösten som hade kommit med besked. Temperaturer på åtta grader hade rapporterats i länet samma morgon. "Tycker du att det är kallt idag?" frågade jag på knagglig mandarin. Vi gick längs kajen och på en väg till Koloni för att äta lunch. På vägen passerade vi en byggnad där en flagga som jag trodde var Tanzanias vajade. Det var fel. Vi kom fram till det som hade varit konstnärens ateljé. Där guidades en grupp pensionärer. Guiden sade med tungrots-r att det var stängt, gruppen var förbokad. Kanske var hon från västra Norge. Vi förklarade att vi letade efter restaurangen och blev hänvisade uppåt på gårdsplanen. Space Babe bjöd. Därinne var det varmt eftersom både en braskamin och en infravärmelampa var igång i stensalen. Det var trevligt som det alltid är med Space Babe, men maten var förvånansvärt fegt kryddad. Och dyr. 145 kr för ett par salta kycklingspett, en potatispuré, en citronsmakande och god crème fraiche-sås, en grön sparris, några grönsaker och granatäpplebitar. Vi delade en bit pecannötpaj till efterrätt. Den var desto bättre. Sedan gick vi tillbaka till stationen och åkte till Sickla. I Dieselverkstaden där dagens andra återseende ägde rum - konstnären A tillika före detta kombo som jag inte sett på elva - satt jag och jobbade ytterligare några timmar. Dieselverkstaden skulle ha kallats för ett allaktivitetshus för trettio år sedan. Jag vet inte vad det kallas nuförtiden. Där finns trådlöst, bibliotek och fik. Allt man behöver.
Köpkraften hos Sicklaborna tycks oändlig. För hur ska man annars förklara att shoppinggalleriorna sprider sig som fruktkroppar. I den huskropp som befann sig längst bort från Dieselverkstaden låg Systembolaget. Jag köpte en flaska Château Bonnet till A och H som jag skulle bo hos samma natt.
Sedan tog jag mig till Hornstull där jag råkade möta kusin B på Långholmsgatan. Om jag har tur får jag låna en tom lägenhet tills jag åker. Det skulle vara välkommet. Jag känner många generösa som låtit mig bo över under de senaste två månaderna. Det är ovärderligt. Samtidigt är det slitigt att alltid packa upp och packa ur. En tillfällig bostad skulle vara utmärkt. B berättade att jag kunde få låna en extrasäng att ställa i en sådan om det blir någon. Senare samma kväll fick jag veta att L kunde låna mig husgeråd. Jag gick ner till Hornstulls Strand och var där med om något som jag kommer att skriva om på annan plats. Vilket är bra att jag skriver här eftersom det då måste bli av.
När det var över gick jag och K till tunnelbanan. Han bytte vid Slussen, jag fortsatte till Tekniska Högskolan och hoppade på ett tåg mot Österskär. Hemma hos A och H drack vi rooibos.
Jag stannar i Sverige till slutet av september.

37. En dag efter, det handlar om söndagen

Intelligenta svampar. En intressant artikel på DN:s vetenskapssidor som jag bara hann läsa halvvägs innan jag begav mig till Aspuddsparken där P och tvåplus någonting J höll till. Kylan från annalkande regnmoln svalkade ansiktet. I Aspuddsparken finns ett fik med självservering. Man tar vad man vill ha och lägger sedan pengar i en bössa. Det verkar fungera. I samma hus som fiket finns ett rum med en stängd dörr, se bilderna. Om spelad order var uttrycket som hoppade mellan synapserna för ett par veckor sedan så är soft-enhet det som kommer att roa mig under en tid framöver. Vad som äger rum bakom dörren vet jag inte.
Vi satt med våra kaffemuggar när en man mellan 40 och 50, med något för korta byxor, något för testiga lockar och något för virrande i hållningen frågade P: "Är du från Gröndal? "Nej" svarade P sanningsenligt. Lite senare började mannen berätta för mig om Aspuddsparkens utveckling. Och så frågade han mig om jag visste vad en Södermalms-wannabe var. "Det är såna som bor här i Aspudden. Dom kommer från andra delar av Sverige och de tycker att Södermalm är det bästa som finns men har inte möjlighet att bo där. I Liljeholmen och Midsommarkransen däremot, bor folk från Solna och Sollentuna." Jag nickade. "Nej, här ska jag inte stå och prata med er." Han gick iväg. På Hägerstensvägen stötte vi ihop med en av P:s goda vänner som har samma yrke; psykolog. Både han och P:s 16-årige son L hade sett Bob Hund på Popaganda under lördagkvällen. Det är sex år sedan jag såg dem på Gröna Lund. Då var de trötta. Nu hade de uppenbarligen återfått energin. 16-årige L skulle åka till Vitabergsparken senare under kvällen för att delta i allsång mot Alliansen. Det skulle, av lätt förklarliga skäl, inte jag.
Jag känner svenskar som befinner sig på olika band på i den politiska regnbågen. Den regnbåge som utgörs av etablerade partier, vill säga.
Vi gick ner genom Vinterviken, under Essingeledsbron väster om Trekanten, fortsatte in till Gröndal och satte oss på Gröndals Deli. Jag beställde en tallrik med kycklingspett, ris med berberisbär och två guckor. Så gott! Och en feta/spenatpirog. Berömde ägarna för maten och köpte en burk hel spiskummin. Den hela är mycket godare än den malda. Rosta den i panna och mortla den innan du har den i det du lagar.
Vi gick ner till småbåtshamnen i Gröndal och fortsatte via Stadsmissionen till Liljeholmens centrum där jag tog tunnelbanan till stan. Jag jobbade ett par timmar och väntade på att A och E skulle komma hem. När de hade gjort det gick jag till Hornstull där jag mötte H. Vi åt middag på Nhu's thai. Bläckfisk och fläsk. Kryddorna var inte helt fräscha, de smakade korkdefekt, men jag orkade inte påpeka det. Nojade att jag skulle bli sjuk. Vi åkte ut till Sickla och handlade glass på ICA. En av det där stora amerikanska märket med smak av kaksmet. Ni läste rätt: kaksmet. Okej, men lite för barnslig. Förutom den, en italiensk jordgubbsglass med helt annan konsistens. Dessutom godare. Utsikten från H:s lilla lägenhet är för övrigt storslagen. Sickla, Södermalm, den rödskimrande Globen, fyrverkerierna över saltsjön.
Teven visade andra spindelmansfilmen. Den var lika bra som de andra två. Trots det så somnade jag.