2010:11 Ausonius

Nej, jag tänker inte på lasermannen utan på den munk som enligt en källa var den första som skrev om och odlade vin i området som numera kallas Bordeaux. Ausonius var verksam på 300-talet enligt vår tideräkning. Hans namn lever kvar i Château Ausone, om ni vill veta. Jag vill veta, därför har jag idag plöjt fakta om detta vinområde. Det är nästan outtömligt intressant.
Dessutom har jag hälsat på hos M och H. Den förre ville ha hjälp med sorteringen i vinkällaren. Till middagen drack vi Château Larmande som kommer från högra stranden i nämnda vindistrikt och inte finns på bolaget. Läsa om det kan ni göra i alla fall. Här är länken.

2010:10 Poulsard

Jag hade inte heller hört talas om den här druvan tidigare. Om den finns inte så mycket att läsa mer än att den odlas i Jura, att den är stor, avlång och har tunna skal. Så hur man än extraherar blir det inte mycket färg i vinet. Ser ut som tegelrött rosé. Jag tyckte att det var en trevlig bekantskap till fläskkotletten som jag lagade i ugn och åt med gremolata, palsternacksdopat stomp och fänkål fräst med frön i olivolja och grisfett. Frågan är om flaskan finns kvar på bolaget.

Côtes du Jura Poulsard 2007 (nr 95779)

2010:9 Fulla för smälekens skull

Torsdag kväll. J och A hade redan satt sig till bords på Krukan. Jag beställde en tallrik revbensspjäll och en Brooklyn Ale. Mitt emot oss satt en far med dotter. De höll på motståndarlaget. Samtidigt, i öltältet vid Zinkensdamms IP:s norra kortsida, framförde Per "Plura" Jonsson sånger för hemmalagets supportrar. Inne på Krukan var stämningen god. Det kanske beror på att bandysupportrar inser att bandy är en sport och ingenting annat. Den fanatism som mer kapitalrullande lagsporter genererar är ovanlig. Man träffar ytterst sällan bandysupportrar som ska spöa en för att man har fel färg på halsduken. Man stöter aldrig på bandysupportrar som säger sig vara beredda att hugga av den egna handen för att de "älskar sitt lag så j-a mycket". Därför kan man sitta mitt emot bandysupportrar från motståndarlaget och prata civiliserat.

Vi gick mot Zinken. När vi hade betalat för biljetterna gick vi mot öltältet. "Ta av dig halsduken, du blir inte insläppt med den" sade A.
Plura hade slutat spela, vi trängde oss fram till bardisken och beställde öl. Den hette Zeunerts och jag drack den där och då. Aldrig mer.
På läktaren vid planens nordvästra hörn stod Sirius' supportrar. Vi sjöng oavbrutet. Uppsalalagets bortanerver var i olag. Matchen slutade 5-2. En jättelik spelare i motståndarlaget, Patrik Nilsson, uppvisade hockeybeteende. Men han är en skicklig spelare, tvivelsutan.

Vi gick tillbaka till öltältet. Plura sjöng "Somliga går i trasiga skor" och "Fulla för kärlekens skull". Vi pratade med några Bajen-gubbar som stod vid samma bord. Sedan gick vi till Söders Hjärta.

Vi hamnade vid ett bord. Fyra män och tre kvinnor. De senare tyckte att vi var jobbiga för att vi med utgångspunkt från Avatar diskuterade kolonialism, civilisation och "den ädle vilden". (En av kvinnorna ville hellre prata om smycken. Möjligen skämtade hon. Jag har tillfälligt svårt att förstå ironi. Kanske har det med serotonin att göra.) Det låter pretentiöst, jag vet, men vi pratade faktiskt om det. En av männen, E, menade att de flesta tycker att det är genant att prata om globala orättvisor - om jag minns rätt. Att alla hellre pratar om Melodifestivalen. Jag vet inte om det stämmer. Det beror väl på vilka sammanhang man befinner sig i. Själv tycker jag att Melodifestivalen är genant och är glad över att slippa både se och höra eländet. Vi drack Crémant de Bourgogne av ett märke som jag inte noterade. A beställde in godisvinet Cline Zinfandel. Det var bättre än jag mindes det. Strävare, inte lika sött.

Sedan for några av oss till Reisen, oklart varför. Människorna där var unga och släta. J köpte en flaska André Clouet Grande Réserve.

2010:7 Bondegatan

J hade bett mig och M att hjälpa A med flytten. Från en stor tvåa till en liten etta. Igår var det dags. Igår var årets hittills mest obevekliga dag. Femton minusgrader och en, tror jag, ostlig vind som blästrade ansiktet med snöflingor. SLs skyltar ovanför tunnelbaneplattformarna upplyste om att det rådde snökaos men inte varför SL var så dåligt förberedda på det. Jag lyckades i alla fall ta mig dit jag skulle de fyra gånger under dagen som jag använde mig av bolagets tjänster.

Flytten gick smidigt trots att lägenheten ligger på sjätte våningen i ett hus där hissen rymmer ett högst ett par passagerare. A bjöd oss på sen lunch på Dionysos. Jag beställde en flaska Château Courac - en helt ok côtes du rhône - som J och M var med att dela på. Till kalvfärsbiffsteken. Vi pratade inte om euro-krisen.

Senare under kvällen satt vi och tittade på super-G och curling. Och pratade. Till en bland annat en bib med märkliga bilder på kartongen. Hämtmat från Indiern som låg närmast.

Jag och M tog oss senare genom snökaoset till Medborgarplatsens t-banestation. Vagnarna var nästan överfulla. Liksom flera av deras passagerare.

Château Courac 2006 (nr 28101)

Untouched by Chakana Bonarda Syrah 2008 (nr 6596)

2010:6 Y

Hade tänkt att skriva ett längre inlägg om vänskap. Och Kina. För att jag blev påmind häromdagen när min lärare skrev nyårshälsningar. Och idag när J presenterade sin bok. Han är ju här tillfälligt från Kina.
Men klockan är för mycket och jag får inte ihop det. Y från Australien sade "friends for a reason, friends for a season". Jag vet inte om jag har förstått vad hon menade. En av de bästa medresenärerna jag har haft är hon i alla fall. Undrar vad hon gör nuförtiden.

Jag drack ett glas Côtes du Rhône från Guigal när vi åt i Shanghai en gång (för att få en vinkoppling till det här). Det kan ni läsa om här istället.

Bilden: Y fotograferar en karta över Huashan, Sha'anxi, Kina, juni 2007.

2010:5 XY

Jag har skrivkramp. Och så har jag nästan förlorat intresset för den här grejen. Därför har jag inte skrivit något på två veckor.

Igår var jag hemma hos Herr Alarik. Det var även Griskindspatrik och flera andra trevliga män. Det var bara män där, vilket jag visste innan jag gick dit.
Med mig hade jag en riesling. Det fanns två sorters chili i köket, jag åt den med kött och den var god.
Herr Alarik har en skivsamling som tar upp minst en vägg och ett par skåp. Han var förutom värd även kvällens skivvändare. Ypperlig i båda rollerna.

Det behövs sådana här fester där man kan få uttrycka sin ohejdade entusiasm över obegripligt ouppmärksammade Prefab Sprout-spår (Dublin), höra The Men They Couldn't Hang göra coverversioner av låtar som man inte visste fanns i deras tappning och Roddy Frame spela akustiskt på en platta från Osaka.

Snygg lägenhet var det också. Med utsikt åt två håll.

Rieslingen var för övrigt ren och doftade av ljusa tropiska frukter, helt korrekt i min gom. Nästa gång vill jag ha något mer fossilt, om ni förstår vad jag menar. Får väl bli något från Mosel, då.

50° Parallel Riesling Trocken 2008 (nr 5824)

Jo, jag drack en annan riesling tidigare i veckan. Vi var två som tyckte att den luktade svagt av urin. Den smakade dock OK.

Comtes d'Isenbourg Riesling Grand Cru Schoenenbourg (nr 2175)

2010:4 Rött

Oh my, vilken god chenin blanc vi drack till lantpatén ikväll! Jag tror att den var sur lie vilket betyder att den legat på jästfällning, för den smakade så. Den var också så där ren och klar i smaken som riktigt bra viner är. Men om jästfällningen ville jag inte fråga för det blir så lätt att middagar urartar i något slags oavsiktlig show off från min sida. Att jag dominerar och söker bekräftelse på min eventuella kunskap hos serveringspersonalen.

Jag hade valt lamm till huvudrätt och bad att få smaka en bordeaux till den men icke. Jag tyckte att den var gles och hade för grova tanniner. Kanske har jag en omogen vinsmak eftersom jag gillade den spanska fruktdrivna syrahn så mycket bättre. Det blev några ostar sedan och så en söt spansk garnacha till dem.

Brasserie Rouge - så varmt välkomnande med allt det röda! Jag var där med C som är på tillfälligt besök från öst och N. En krog jag gärna återvänder till. Möjligen lite vimsig service men det är en randanmärkning. Utmärkta viner och bra mat och så allt det röda! Och det utmärkta middagssällskapet.

2007 Domaine du Pas Saint Martin Saumur Jurassique (France, Loire Valley, Anjou-Saumur, Saumur)

2006 Taberner Huerta De Albala

Mendoza någonting, har glömt vad den hette, se bilden, upplys mig gärna!

PS. Såg att delar av Devilles trevliga servis var där och åt. DS

2010:3 Le Weekend

Kalla mig gärna enkelspårig men jag tjatar om Deville. Det gör jag för att restaurangen har så trevlig personal och för att de alltid har erbjudit sig att öppna flaskor som inte står som glasvin i deras menyer och låta gäster köpa just dessa viner i glasform. Dessutom har de bra glas att njuta vinerna i. Stället är varmt och mysigt kan tilläggas.

Jag och M gick dit i fredags, vi hade spelat ett par pingismatcher på hans kontor innan. Där hade vi druckit lite Les Fumées Blanche och delat den minsta varianten av Cordo Negro mellan seten. Hunger och törst efter något bättre gjorde sig påmind. Han var sugen på Château d'Arlays Côtes du Jura Blanc, jag var sugen på supervin i största allmänhet. Vi satte oss i baren på den lilla krogen och jag blev erbjuden att smaka ett vin som inte liknat något jag erfarit tidigare: Les Calcinaires - ett lantvin producerat av Domaine Gauby. Det var lite oljigt, hade ingen syra att tala om och doftade grapefrukt. Inte dåligt men, eftersom jag var i mitt mest konservativa tillstånd avböjde jag denna produkt från Côtes Catalanes. Vad jag i stället valde till den lantpaté som fick utgöra huvudrätt - vi hade fått en gräddig soppa som amuse bouche - blev i stället en riesling från Mosel, signerad Fritz Haag. Jag vill minnas att den faktiskt hade något gräddigt i doften - jag har inte varit med om det tidigare - men att den i gommen uppvisade hög syra, bra längd och friskhet och allt det där som professionella vinskribenter beskriver så mycket bättre. Petroleumet lyste med sin frånvaro. Däremot är Château d'Arlays Côtes du Jura Blanc bättre till patén. Märkligt vin. Oxiderat utan att kantra. Mmm.

M valde sedan en sorbet-tallrik medan jag gick på tre ostar varav två utgjordes av Beaufort och Roquefort. Han drack en banyuls som doftade smörkola, jag ett glas av en port som var - jag har inga andra ord - sträng. Möjligen konsekvent då. Den knockade mig fullständigt och får mig i minnet att genast vilja dricka den igen. De här starkvarorna hette Banyuls Mas Blanc respektive 2002 Vintage Port, Quinta do Vale Meao, Douro.

I lördags slumpade det sig så att jag drack en riesling från Kuentz-Bas på Pet Sounds Bar innan jag och J gick hem till A där olika bubblande drycker konsumerades.

I övrigt inget att rapportera.

2010:2 Bordeaux var då?

Om jag skulle ordna en bordeaux-provning, vilka viner skulle jag välja?
Jag går in på systembolagets sajt. En sökning på bordeaux ger 55 träffar. Tänka sig att detta så omfattande distrikt har så skral representation i Sverige! Jag börjar leta i listan efter Château Labadie, en pålitlig Côtes de Bourg som jag brukade köpa. Det är ju, som ni känner till, en appelation som tillhör distriktet. Den finns inte med! Har försäljningen upphört eller är det något annat som spökar? Söker därför på Côtes de Bourg och se, där dyker den upp! Tillsammans med bland annat ett vin från Saltå och ett par från bourgogne. Eftersom jag misstänker att Côtes de Bourg inte är den enda AOC:n från Bordeaux som hamnat i skymundan så söker jag på Pomerol som ger 76 träffar. Sådär skulle jag kunna hålla på, men ni har ju redan förstått poängen. Sökfunktionen på www.systembolaget.se lämnar mycket övrigt att önska,
liksom sortimentet i butikerna. Fleminggatan som jag råkade befinna mig på igår vid lunch har en liten trång lokal där flaskorna är ordnade efter pris och i någon mån geografiskt ursprung. Jag hittade efter en snabb titt inte fler än två flaskor röd bordeaux över hundra kronor. Det är för magert.

2010:1 2000-talets bluff nr 1: Amarone

Varför har man saker på vinden? Jo för att man antingen inte har plats eller vill ha dem i bostaden. När man lägger druvor på vinden så kan man förmoda att det är för att de inte får plats i någons jäsningskar. Eller inte platsar där. Men det är inte vad de norditalienska vinalarmisterna berättar. Nej de säger att den i bästa fall koncentrerade druvmusten med dragning åt sherry och russin är resultatet av anor och tradition. Som syftar till ett av druvmust koncentrerat, fullmatat vin för alla att gilla. För mig är det aningslöshet och tradition i klass med monarki. Det vill säga inget som någon någonsin efterfrågat. Ett statsskick baserat på släktträd. Ett statsskick vars representanters fritid, snygga arvingar och deras dito partners, många stackare fyller sin tillvaro med. Det är något som bara pågår tills någon sätter ner foten. Jag var nyligen en av dessa stackare i mitt förhållande till Amarone. Nu vet jag bättre.

Amarone är lika uppblåst som melodifestivalen. Det är den första bluffen under tjugohundratalets första decennium. Bortsett från den goda flaska som Anna S gav mig i maj 2006 så är det ett så kallat ryssfemmevin. (Just vinet från Anna S kallas för Amarone, men det är egentligen mycket bättre än så, borde nog heta något annat.)

Om Amarone kom från Napa eller Barossa skulle alla vinskribenter dissa det. Nu när det kommer från Veneto mumlar man och suckar underdånigt. Bara för att det kommer från en Italien, för övrigt en av Europas mer dysfunktionella republiker.

Corvina, molinara och rondinella, ni gör ert jobb så mycket bättre i vanlig fin valpolicella.

Amarone, nej jag skulle inte tro det. Häromdagen var det den vördnadsbjudande Serego Alighiero Vaio Armaron som lämnade mig kall. Just nu sitter jag och plågar i mig den svindyra Tommasis variant av häxbrygden. Från 2000. Ett vin som jag inte önskar min värste fiende.

Tacka vet jag Château Montus 2002 som vi också drack i kväll! Motsträviga tanniner och champinjonsoppa i doften. Jag borde verkligen inte skriva detta men om Montus är Juliette Binoche så vill Amarone vara Sophia Loren men blir Cicciolina. Jag skäms redan för den kassa liknelsen. Vad ripasso är vill jag helst låta vara osagt.

Château Montus 2002 - grym
Saint Joseph 2006 - trevlig
Tommasi Amarone della Valpolicella Classico 2000 - kommentarer överflödiga

Uppdatering: jag drack inte upp, jag hällde ut.