Det var en gång ett litet företag som ingick i ett större företag. Det lilla företaget hade gjort bra i från sig. Överträffat budgeten. Det stora företaget berömde det lilla företaget. Den verkställande direktören i det lilla företaget stod vid ett litet bord i lunchrummet. På bordet två flaskor Pierre Peters Cuvée de Réserve (nr 7350), minst 20 långsmala glas och lika många semlor. Vid två avlånga bord satt personalen och väntade andäktigt. Verkställande direktören, dagen till ära iklädd blått kritstreck, röd slips och vit skjorta, höll ett litet tal. Därefter delades semlorna ut. En av köksknivarna togs fram för sabrering. Den var inte användbar så flaskan öppnades på det vanliga sättet. En doft av rostat bröd, gulgröna äpplen och fräsch jästighet spreds i rummet. Skummet steg i de små glasen. Det skålades. Syra och fruktighet - nästan likstora. En av säljarna docerade om att blanc de blancs minsann betydde att vinet var baserat på 100% chardonnay. Han tillade också att tillverkningsprocessen bidrar till att äkta vara - dvs champagne - är relativt dyr. Under bubblornas kittlande kunde ingen tråkas ut. Efter en stund återvände personalen till sina glasväggsförsedda kontorsrum med lite hetta i kinderna.
(Betänk att två flaskor räckte till minst 20 personer. Det ger i genomsnitt 7,5 cl per person. Tillräckligt för att fira men inte så mycket så att omdömet fördunklas. Det ska också påpekas att flaska nr 2 inte gick åt helt.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
"Därefter delades semlorna ut. En av köksknivarna togs fram för sabrering. Den var inte användbar så flaskan öppnades på det vanliga sättet. En doft av rostat bröd, gulgröna äpplen och fräsch jästighet spreds i rummet."
Passiv form. Ett av demokratins största hot i nusvenskan. Fyra meningar i rad.
Det är helt medvetet!
Jag undrar hur semlan smakade?
Hej Nicoletta,
jag åt inte av semlan när den bjöds tillsammans med champagnen. Senare, när det var ordinarie fikapaus tog jag en. Tja, den var alldeles för stor, innehöll för lite mandelmassa och för mycket grädde. Ärligt talat är inte massframställda semlor någon favoritbakelse. Att folk dessutom kan äta dem med varm mjölk övergår mitt förstånd.
Skicka en kommentar