Firandet del II

W fyller åtta och vi ska fira hos grekturken Aspentos i Uppsala. Det är lite oklart vilken nationalitet stället har eftersom det finns både grekiska och turkiska maträtter på menyn. Att googla "Aspentos" ger ingen lösning på problemet, men det spelar kanske inte någon roll. N, niomånaderspojken, som är på strålande humör bankar i bordet med handflatorna. Han äter vitt bröd och gurka.
W beställer alltid samma rätt: chicken bits och Sprite.
Vi andra beställer tsatsiki, kalamataoliver och bröd. Samt en flaska rött. Krogen erbjuder minst sex röda: ett turkiskt (jag vågar inte chansa), ett grekiskt (är orolig för defekter), ett spanskt som jag har druckit förr, ett franskt och ett bellmanskt, nej förlåt, två australiensiska. De sistnämnda är pålitliga trotjänare från Penfolds. Prisvärda och goda safter som dricks överallt och hela tiden. Det franska, Laurent Miquel Syrah Grenache 2004, har jag däremot inte stött på tidigare. Det är ett lantvin närmare bestämt ett vin de pays d'Oc. Och som sådant ett av dem som bidrar till tillväxten i det segmentet. Vad ska man säga om det då? En oborstad, lite kartig fruktighet, hög syra, lite fruktsötma och tanniner som sitter som en katts tunga mot gomen. Det är med andra ord toksträvt. Och kort. Jag noterade inte vilka varmrätter de andra beställde. Min heter ali nazik och är några kolgrillade lammfärsbiffar som serveras på en aubergineröra som innehåller yoghurt. Jag hade hellre sett att det hade varit mer "ren" aubergineröra. (När jag senare kollar upp just den rätten visar det sig att matälskaren har skrivit om den och att det ska vara yoghurt i den. Jag hade nog öd:at lite på tzatziki innan.) Därtill ett spett med lök, grön (huga!) paprika, en halv champinjon och rödlök. Tabboulen är bra. Och vinet passar till den här lite rustika maten från östra medelhavet. Vi firar nog också att J äntligen har fått sitt körkort. Han står för kalaset. Tack!