Fredag den tredje februari 2006. Tjurbergsgatan, Närkesgatan och Tjärhovsgatan.

Jag åt tacos hemma hos M och H. E var också med. Vi drack Velletri Riserva*. En trevlig vändning på en fredag som jag ställt in mig på att tillbringa med dvd-utgåvan av "Brideshead revisited". Vi snackade bland annat hybrid-Lexus och lyssnade på Nusrat Fateh Ali Khan.

Jag stod bland källarvalven i en lokal på Närkesgatan. En diskjockey spelade jazz i en genre som jag inte uppskattade. Brötig, skulle göteborgare kallat den. Medelåldern på publiken var sådan att jag kände mig som en farsa på stan. På väggarna satt konstnärliga affischer. Ungdomarna som kryssade i lokalen bumpade in i mig hela tiden. I ett rum spelade man rundpingis. I ett annat satt man på golvet. Det var bara rökfriheten som skvallrade om att det inte var 1986. Jag började längta intensivt efter en hotellbar med Norah Jones i högtalarna.

Jag stod i kön till ett etablissemang på Tjärhovsgatan. Klockan var 01.13. Vakterna avvisade berusade. Vi kom in. Blev approcherad av några som frågade om jag var "kändis". De trodde att de hade sett mig någonstans. På TV, typ. Någon gissade fel på min ålder med 13 år. Ja, ni läste rätt. Drack Hoegaarden. Uppträdde trevligt. Talade med någon annan någon tills stället stängde. Stötte ihop med U i kylan. Bjöd honom och M på middag på söndag. Det är alltid bra med en förevändning att få städa och laga mat.

* Velletri Riserva (nr 22314). Låt er inte avskräckas av att flaskan ser ut som något ur Hobbex-katalogen. Jag tror att det här vinet, med den marsipanaktiga doften som jag tycker mig ana i mången italienare, fungerar med någon pastarätt med valnötter, parmesan och salviakryddade köttbullar. Och svartpeppar.