En lördag på stan

Enligt buddhismen, om jag har fattat den rätt, så är orsaken till vårt lidande att vi inte inser att allt är förgängligt, obeständigt. Återkommer till det. I måndags var vi tre elever som gjorde nivåtestet. Jag, Viking 2 och japanen H. Jag och Viking 2 kom ungefär lika långt det vill säga vid hade inte någon aning om vad läsförståelseprovet handlade om och hamnade därför i en grupp. Det hade däremot H som lyckades fem gånger bättre än mig. Efter avslutat test så började vi prata. H jobbar för något slags handelsfirma som importerar tonvis med svenska blåbär varje år. För att ur dem extahera (utvinna) ett anthocyan-ämne med farmakologiska egenskaper. Det är mycket man inte vet. I kväll hade vi bestämt att träffas vid tunnelbanestationen 东 直 们 Dōngzhímén vilket gjorde att jag köpte ett tunnelbanekort. För att lyckas med det var jag tvungen att prata med en ung kinesiska. Övning ger träning! Färden från min station 国 贸 Guómào gick via ett byte vid 健 国们 Jiàn guó men. För denna färd betalade jag 3 RMB vilket är mindre än tre svenska kronor. När vi hade hittat varandra tog vi en taxi från Dōngzhímén till 三里屯 Sānlǐtún och promenerade en kvart i området. Det fanns mest västorienterade restauranger i den delen som vi befann oss i så vi beslutade oss för att gå vidare. I det jättelika shoppingkomplexet Pacific någonting fanns inte ett matställe värt kvällen. Vi fortsatte österut. På en mörk tvärgata till den hårt trafikerade Dongsanhuan Beilu hittade vi en servering i som hängde ihop med ett Super 8 Hotel. Lokalen var full av ortsbefolkning. Där beställde japanske H, som är bäst slängd i mandarin av oss tre, några rätter som vi valt. De stekta haricots verts-liknande gröna stängerna som serveras med chili, vitlök och vad som skulle kunna vara mald köttfärs var en, hjälp mig snälla Spacebabe! En kyckling som smakade av femkryddor en annan. Sedan en havsabborre från vattnen utanför Shāndōng och ris. Öl. Vår 服務員 fú wù yuán - servitris korrigerade H:s uttal allt eftersom han beställde. Mätta och belåtna blev vi. Efter klockan åtta var vi de enda gästerna i lokalen. Personalen satte sig vid borden och åt. Vår nota slutade på 190 RMB. Vi gick ut. Den ljumma vårkvällen blev än behagligare av den svala vind som drog genom staden. Vi hittade en bar i ett område som annars mest tycktes inriktat på massage. Inte många gäster därinne. En vajfajande tjugonågonting med vita hörlurar, två portugisiska affärsmän över en flaska Dragon Seal, några andra och så vi. J beställde en kinesisk variant av White Russian. Jag och H varsitt glas av det vita (genomskinliga) brännvin som dricks här. Två små dricksglas med förslutning av kapsylmaterial bars in till oss. När vi efter viss möda avlägsnat metallen kunde vi andas in en lukt som bäst kan beskrivas som syntetpäron blandat med fotsvett. H tyckte att det var gott. "Intressant" hörde jag mig själv säga. Tillverkat i Mongoliet. Det kändes bra att gynna det lilla landets exportnäring. Sedan tog jag mig hem i taxi som kostade 16 RMB. Chauffören var på det bästa humöret. Jag också tills jag hade talat med en person i hemlandet som ställer till det. Inte gladare blev jag av att upptäcka visitkort med färgbilder på kvinnor och ord som "24" och "Massage" insmugna mellan tröskel och lägenhetsdörr för andra kvällen i rad. Det ryktas att det var transaktioner i den branschen som blev den tyske affärsmannens öde. Men det är rykten, ingenting annat. Jo just det, förgängligheten var det. J och H pluggar under fem veckor. Bara fyra veckor kvar alltså. Vilket känns lite tråkigt med tanke på att jag precis lärt känna dem. 贸 贸