Helgrapport

Pekingkylan kryper in där byxbenen slutar och tar sig långsamt uppåt. Om man går fort fram motar man den. Eftersom jag numera ska bli sjuk var tredje vecka passade såg jag till att dra på mig en hederlig virusförkylning i slutet av förra. Jag jobbade trots det i fredags och gick till Maidanglao vid niotiden på kvällen tillsammans med en från kontoret. Vi kunde inte vara arbeta senare för det var brandövning i huset. J som medarbetaren heter kommer från Wuhan. Där äter man biffnudlar med röd olja till frukost. Oljan är röd för att det är chili i den. Hon berättade för mig om språkliga skillnader mellan Hubei - som provinsen heter - och Peking-området. Och att hennes pojkväns rikskinesiska var sämre än min svenske väns. När hon var liten badade hon i Yangze-floden. Även om den var gul var den inte lika smutsig då. Jag frågade om floddelfinen. "Ibland säger man att den är utrotad, ibland har någon sett den någonstans, så jag vet inte" svarade hon. Pojkvän skulle komma och hämta henne. Om bilen var tom i baksätet skulle de köra mig hem. Den var full av varuprover. Det gjorde mig inget. Den halvtimmeslånga promenaden mellan kontoret och min nuvarande bostad gör mig gott.

(Men förkylningen blev värre under lördagen. Höll mig därför inomhus så länge jag inte tvangs gå ut av praktiska skäl. En kort promenad för att köpa de viktigaste livsmedlen blev det. Gick till sängs redan vid åttatiden. Vaknade vid midnatt. Läste till halv fem. Sov till tolv.)

Satt inne idag. Jobbade, läste. Gick till Purple Haze för att äta kvällsmat. I restaurangen finns en stor bokhylla i det yttre rummet. Där stod en bok av Camille Paglia från 1991 som jag började läsa i medan jag väntade på maten. Vilken röst hon har, vilken intensitet. Ibland verkar det som stilen är det som avgör om jag fortsätter att läsa något. För jag tycks föredra driviga texter vilkas åsikter jag inte helt håller med om framför sega ordsammanställningar för något som jag skriver under på. Nej, jag kan inte exemplifiera det senare just nu. Åt kycklingsoppan med kokosmjölk, galangal och limeblad.

Jag gick till Jingkelong Supermarket och sedan hem. Efter en stund kom J och en av hans kinesiska vänner hem. Han öppnade en flaska Nero d'Avola Indicazione Geografica Tipica Sicilia. 58 yuan på Jenny Lou vilket borde betyda att det skulle kosta omkring 40 kr funnes det i Sverige. Plånkvarning. Min förkylda näsa kunde dock inte känna något. Och det var varken surt, alkoholtungt eller utmärkande på något sätt i gommen. Men behagligt i all sin avsaknad av egenskaper. För regionen en för övrigt ovanligt låg alkoholhalt - 12,5%. Om man sedan kan dra slutsatser om tidpunkten för druvskörden ur siffran vet jag inte. På baksidesetiketten står det att nero d'avola är Siciliens viktigaste druva. Det står också något om enbär men eftersom jag inte kan italienska vet jag inte.