Jag anländer

Det finns en stolsrad i ekonomiavdelningen på varje flygplan som är trängre än de andra. Åtminstone är jag böjd att tro det. Så det blev inte mycket sömn mellan köttbullarna med gräddsås vid avfärden och frukosten som serverades strax före inflygningen. Men desto mer ansträngning av sätesmusklerna. Jag gjorde ett halvhjärtat försök att titta på "Simpsons - the Movie" men var lite för trött för att se hela. (Mest skrattade jag f ö när Flanders gjorde i ordning en kopp choklad som han ställde på fönsterbrädet.)

Innan man anländer ska man fylla i olika blanketter. Jag är alltid orolig att något ska vara fel ifyllt så att jag ska tas åt sidan för något slags förhör om mina kommande förehavanden när jag passerar de olika stationerna mellan gaten och inträdet i landet. Men det händer aldrig.
Som vanligt blir man erbjuden taxiresa för 250 yuan av chaufförer som försöker skaffa kunder inne på flygplatsen. Men, om man kan prata lite grand så avvisar man dem vänligt och ställer sig i taxikön. Lite konsumentupplysning: det kostar drygt 70 yuan från flygplatsen till Sanlitun.

J - som jag bor hos tillfälligt - var inte hemma. Ingenjören P messade. Vi bestämde oss för att äta tillsammans. Det blev Purple Hazes bistroavdelning där jag inledde med ett glas vitt sydafrikanskt medan jag väntade på honom. Det var sådär nästan typiskt nyavärldenvitt, dvs fruktigt och med tydlig restsötma. Aptitretande. Gurkcylindrar fyllda med en stark färs, olika sorters vårrullar och en soppa på kyckling med galangal i kokosmjölk. Restaurangen var glest besatt. Det var mest asiater där. Kanske är västmänniskorna fortfarande kvar i sina världsdelar efter helgfirandet. På Aperitivo var det mest västerlänningar men även där var det glest. En kinesisk tjej gick omkring bland borden och gjorde PR för ett europeiskt ölmärke. En internationell lager som det borde vara svårt för västerlänningar att tänka på som något speciellt. Som ni ser undviker jag att skriva vilken öl det var fråga om. Eftersom jag gillar motsatsen till internationell lager gick vi till the Tree och drack trappist- och veteöl. Belgisk sådan. På the Tree var det däremot fullsatt vid borden. Svenska S som gick på samma skola för kinesiska som jag i fjol var där. Hon berättade att hon skulle tillbaka till Sverige nu. Efter drygt två år i Peking.

I morse gick jag till polisstationen för att registrera mig som boende i Peking. Om man inte bor på hotell, gästhus eller vandrarhem så måste man göra det. Jag befarade förhör och omständliga blanketifyllningar. Tjänstepersonen på stationen tittade på visitkortet från huset som jag bor i och sade att det inte tillhörde hennes distrikt. "Men det ligger ju här i närheten" sade jag. Hon vände sig till en annan person som bekräftade att det tillhör distriktet. Sedan frågade hon mig om det var ett hotell. "Jag tror inte det" sade jag. Hon ringde numret på kortet och bad mig vänta. Det utmynnade i att jag skulle prata med en person i huset som jag bor i, jag tror att det kinesiska ordet betyder "portvakt". Jag gick tillbaka hem, pratade med portvakten, han kopierade mitt pass och sade att allt var klart. Ingen blankettifyllning således.

J bjöd på dumplinglunch i närheten av Lamatemplet. G och P var också med. Sedan for vi till Lamatemplet och därefter gick vi till Konfucius-templet. J guidade. Intressant. Snart ska vi åka till hotellet för att träna.

Mannenberg Chenin Blanc, Sydafrika 2005.

Rosemount Cabernet Shiraz, Australien, 2005

Hoegaarden

Orval.