Da Dong - det är där man äter den, Pekingankan. Jag har skrivit om krogen tidigare. Ni får söka er bakåt, jag är trött och orkar inte länka.U som är tillfälligt här över jul och nyårshelgerna vill att vi testar om vitt eller rött passar bäst till den fruktträdsgrillade fågeln. Två av verken från den västliga vingården som ståtar med samarbetet Opus one tillsammans med franska vinmakare (och i all ärlighet borde skämmas för sin attityd mot druvplockarna i filmen Mondovino) blir äran stridiga. En fruktig, men ekad chardonnay och en ekad och smörkoleinställsam zinfandel - druvan som jag egentligen inte gillar - i varsin ringhörna. Den senare vinner. Allt utom desserterna är bra på Da Dong. Men om man tycker om att äta björnklister torde åtminstone en av efterrätterna falla en i smaken. Jag åt en sesambaserad kolsvart sörja med chokladsåsaktig konsistens. Inte något att resa många hundra mil för men jag har fått lära mig att äta upp. Tack till B som bjöd!
Enligt U samarbetar vinimperiet Torres med den kinesiska tillverkaren Grace Vineyards. Tre viner från den senare producenten, med hemvist i Kina, dricks i lägenheten som regelbundet bebos av svenskar i påverkarbranschen två våningar härinunder. Den första är en trevligt stram chardonnay som jag tycker smakar ekad chablis. Jo, det finns ekad chablis vilket jag inte visste för några år sedan. Nummer två är baserad på den motsträviga, tjuriga och gräsiga cabernet francen - druvan som utgör stommen i rödingar från vissa delar av Loire och ibland får spela tredjefiol i bordeauxorkestern. Men den här smakar snarare Languedoc. Mina tankar går till Fitou och uppfostrad carignan. Nummer tre som är ett bordeauxförsök by the book - som någon mindre klyschkänslig skulle uttrycka det - motiverar inte sina dryga 300 yuan men är ändå en intressant bekantskap. I öst eller rättare sagt i Kina vill man nog att vinerna ska smaka gamla världen. Och jag gillar det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar