På sjukhuset

Jag kan inte längre kommentera kommentarer. Men till MagnusH vill jag gärna svara att det som jag håller på med eller rättare sagt hade tänkt att göra delvis är uppskjutet. Nu jobbar jag med andra, för läsekretsen kanske inte så intressanta, uppgifter.

Som sagt, jag kan inte prova vin nu eftersom inga signaler går fram till doftreceptorerna. Andra symptom som jag besparar läsekretsen fick mig att söka vård. Ringde ett nummer i Sverige där de gav mig numret till ett servicecenter här. Ringde dit. De bad om uppgifter. Sedan hade de bokat in mig hos en läkare med västerländskt efternamn på ett sjukhus. En halvtimma innan konsultationen skulle jag vara på sjukhuset för att fylla i papper.

Taxifärden österut tog en halvtimme. Jag gick till receptionen där jag fick papper att fylla i. Satte mig sedan för att vänta. En sjuksköterska tog blodtryck, vägde och mätte mig. Allt normalt. (Möjligen att jag har blivit ett par centimeter kortare.) Fick återigen vänta. Efter några minuter blev jag tillfrågad om jag kunde tänka mig att byta doktor. Den som jag skulle träffat låg efter i schemat och det var minst tre patienter kvar före mig. "Så länge som doktorn ifråga pratar engelska" sade jag.

Läkarens efternamn antyder att han var av iranskt ursprung. Hans amerikanskklingande engelska hade ingen brytning. Han ställde frågor och undersökte mig. Jag var inte dödssjuk. Så skrev han ut diverse mediciner och gick noggrannt igenom hur jag skulle ta dem. Samt föreslog att jag skulle ta det lugnt de närmaste dagarna. Sedan fick jag gå till en kassa för att fylla i ytterligare formulär. Konsultationen kostade ungefär 650 SEK. Det täcks av min försäkring. Medicinerna som jag sedan hämtade i en annan del av sjukhuset ingick också i försäkringen.

Den första taxin som jag steg in i ville inte köra mig hem. "För långt bort!" sade chauffören. Klev ur och stoppade en annan bil Föraren som var tjugo och ett par år hade inga problem varken med avståndet eller eftermiddagsstockningen.

När jag kom hem var städerskan här. Får ibland intrycket att hon inte gärna vill att jag ska vara i lägenheten när hon arbetar. Jag hade inte ätit sedan frukost och gav mig därför ut i det gråkalla januarimörkret. På Hunanrestaurangen åt jag en het fläskgryta och samma grönsak som för en vecka sedan. Det smakade hett och salt. Något annat kände jag inte.