15. Åttahundraåttioåtta

Klockan är halv tolv. Jag sitter och läser kapitel i läroboken om Yuan Long Ping när Viking nr 2 messar och frågar om jag har lust att picknicka med dem i Chaoyangparken klockan tre. Visst har jag det. En halvtimme senare är det Porsche-P som tänker springa på gymmet vid halv ett. Han sitter på Starbucks och installerar Skype på sin nyligen inköpta Iphone när jag kommer till bordet. Han har köpt 16 GB-varianten för drygt 4000 yuán RMB. Jag får leka med den en stund. Den är verkligen intuitiv. Rullfunktionen både känns bra och ser bra ut. Jag surfar in på SvD:s sida och förstorar den med hjälp av tumme och pekfinger utan att den blir särskilt pixlig. Medger att jag blir sugen på att köpa en. Då skulle jag kunna blogga lite varstans utan att behöva släpa med min kraftbok överallt. Men man kanske ska vänta till 3G-varianten som beräknas komma i sommar. Eller ryktas komma, rättare sagt.
Jag springer en halvtimme. Börjar med en lutning på 4.o som jag sedan stegvis sänker efter 2.5 km. Samtidigt ökar jag hastigheten varje kilometer med 200 meter i timmen. Inga höga siffror och jag passerar inte heller 5 km på en tid som är imponerande. Men någon gång ska jag göra det.
Snabbhandlar picknickmat på April Gourmet. Kommer till Chaoyang-parken en halvtimme efter tre. Det gör ingenting för familjen J,W och O är också lite sena. I parken ser jag två bröllopspar som blir fotograferade. Män i olika åldrar flyger drakar. Solen ligger på från molnfri himmel, det är 33 grader så vi väljer en plats bland tallar och gingko där skuggan svalkar. Breder ut lakanet som tjänar som filt och tar fram skaffningen.
En kinesisk kille som jag inte har träffat förr, Xiao Ding, är också med. Den notoriskt senanländande Daisy ska komma och har utlovat att hon har med sig en stunning kompis eller 辣妹 som hon också kallar henne. Bao Jing som kompisen heter, visar sig bära enorma lösögonfransar och så pratar hon med en låg beslöjad röst som inte riktigt går ihop med hennes späda gestalt. Som om hon hade rökt en massa. Det har hon inte. Hon har aldrig rökt. Men hon har studerat i Montreal och dessvärre tappat nästan all engelska sedan hon återvände till Mitten för två år sedan.
Klockan är strax efter åtta när jag och kinesiskorna beger oss till Spökgatan för att äta tillsammans med några före detta kollegor till Daisy. Xiao Yu Shan tror jag att den jättelika restaurangen heter. Rummen tycks aldrig ta slut och jag ser inte en enda utlänning där. Vi har eget rum. Killarna börjar bolma och frågar om jag röker. "Kan inte" har min kombo lärt mig att man säger. "Tar du illa upp?" frågar de. "Inga problem" ljuger jag. Det får skyllas på mitt goda humör.
Lamm, kräftor, grodor, räkor, svamp och fisk blir det. Sichuan-stil. En kille vid bordet, herr Tao, imponerar med sina kunskaper om Sverige. Han räknar, förutom Stockholm, upp Malmö, Göteborg och Helsingborg. Alla utom jag dricker öl. Herr Tao blir lite på lyset och driver med mig. Säger att han ska hämta mig vid flygplatsen när jag kommer tillbaka till Kina efter sommaren. Alla skrattar. Jag förstår först inte men Daisy förklarar. Jag dricker jasminte. Efter maten ska några sjunga karaoke, Daisy och Baojing ska åka hem liksom jag.
Nästa helg ska jag bjuda tjejerna på chokladtårta på Comptoirs de France vid Eastlake. Sedan ska vi titta på Prestige här hemma. Och så kommer vi förmodligen att fira midsommar tillsammans om två veckor.
Det här var en dag då jag inte tänkte varken på nationalism, propaganda, ökenspridning, klimatförändringar, skenande mat- och oljepriser eller min egen navel.
Om jag var kines kanske jag skulle förklara det med att jag skrev mitt 888:e inlägg. Åttan är ju ett nummer förknippat med plötslig lycka här. Men eftersom jag är stolt skeptiker gör jag inte det.