26. Idag blev det inte åsna

蜀地传说 - shǔdì chúanshuō - Sichuanmarkens legender är inte en berättelse utan namnet på en restaurang som serverar rätter från Sichuan. Under den här veckan har jag ätit rätter från den delen av Kina inte mindre än tre gånger. Och på den här restaurangen inte mindre än två. I onsdags fick jag ett mess från J i receptionen. "Vill du äta med oss i morgon kväll?" Det var hon och S som ville äta med mig. "Klockan sju, du bestämmer plats." J och S har hjälpt mig att hitta inspelningsplatser vid ett tillfälle. De läser reklam sista terminen på ett universitet här i huvudstaden och nu gör de praktik på kontoret som jag brukar sitta i genom att tjänstgöra i receptionen.
Jag förstod uppriktigt sagt inte varför de ville äta middag med mig men ville inte missa ett tillfälle att öva min kinesiska så jag svarade ja. Krogen som omnämndes i inledningen känns lite modernare än Yu Xin och Feitenyuxiang samtidigt som den inte är lika anspråksfull som den ompratade South Beauty. Alla tre serverar Sichuan-rätter. Vi gick från kontoret vid 7-tiden. När vi kom fram till entrén så sa de lite förskräckt: "Den där restaurangen är alldeles för dyr!" Jag försäkrade om dem om att jag skulle stå för kalaset. När vi hade satt oss sa J: "Det är något som jag måste berätta för dig när vi har ätit färdigt." Det går väl bra, tänkte jag.
Vi beställde. Bland annat ett chillikryddat åsnekött som var tegelrött. Samt en tofurätt, några ilsket kryddheta kycklingbitar och jasminte. "Du är vår första utländska kompis" sa de till mig medan vi åt. "Men finns det inga utländska studenter på ert universitet?" "Jo, men de är asiater" Måltiden närmade sig sitt slut. "Jag törs inte säga det" sa J. "Säg det, säg det!" sa S. Till sist berättade J att det var hennes sista dag på kontoret. Det var därför hon ville att jag skulle följa med dem.

I går åt jag, kombon och två småbarnsfamiljer på hotell Chongqing. Chongqing är - enligt vissa uppgifter - världens största stad. Den tillhörde tidigare Sichuan men är numera en autonom kommun i likhet med Peking, Tianjin och Shanghai. Maten är ma och la. Dessvärre tyckte jag att de fiskdoftande fläskstrimlorna var översockrade igår. Även drakmustascherna led av det. Men allt annat var toppen. Inte minst den rökta ankan.

Filmteamet ringde i fredags och ställde in söndagens inspelning. Det innebar att jag fick följa med kombon på en trevlig lunch med ett före detta stadsråd, en ambassadtjänsteman, en hög chef inom näringslivet och ett par svenskar som jag kände sedan tidigare. Jag hade föreslagit matstället och det blev stället som jag inledde inlägget med. Kombon som beställde valde inte åsnerätten. Men det blev en massa annat gott, exempelvis skogsöron på isbädd med en wasabismakande soja till. Vi drack krysantemumte till. Samma torkade blommor genomgick minst åtta vattenpåfyllningar utan att de blev smaklösa. Möjligen svagare.

(Jag är inne på mitt tredje nyktra dygn och den enda skillnaden jag har märkt såhär långt är att jag drömmer mer. I morse att jag satt på ett tåg i Sichuan när jordbävningen ägde rum. Drömmar kanske inte har allmänintresse men jag för mig är det är intressant att jag kände hur jag kastades mot ena sidan av vagnen när tåget spårade ur. Det var troligen bara någon muskelryckning som i minnesdefragmenteringen fick den funktionen.
Förresten, om det är någon som har slantar eller föremål som kan komma de jordbävningsdrabbade i Sichuan och/eller de cyklondrabbade i Burma till del, så fundera på om ni kan göra något.)