Ikväll var jag sugen på att gå ner till Gondolens vinbar, om så bara för att få smutta på en grüner veltliner eller lukta på en viognier. Jag hade varit och tränat för andra gången i rad och inte druckit vin sedan söndagen. Men sen kom jag att tänka på det schakt som grävts i min plånbok efter helgens tur till Oaxen och bestämde mig för att i stället gå hem, dricka vatten och titta på TV. Träning förresten. Det finns i Sverige människor med regelbunden inkomst som äter och dricker enbart för att fylla på näringsdepåerna och endast lyssnar på musik med bpm som passar vissa kroppsrörelser. Har man inte missat något då? Jag erkänner att jag gärna går på F&S gymnastik men tänker inte låta det gå ut över mat-, dryckes- eller musikvanor. Dansband och Rammstein i samma set blir ingen glad av. Töntig musik lär man få dras med. Töntiga rörelser är på väg bort. Det har gått mer än tio år sedan jag var med om luftgitarr-rörelser och "kissande hunden". Tack och lov.
Ser fram emot helgen. På fredag ska jag till exempel besöka Restaurangen vid Oxtorget för att kolla in och prova ur den nya vinlistan. Sedan blir det lite middagar och annat skoj.
För övrigt måste jag få upp vinböckerna ur kartongerna i källaren så att jag kan blogga med lite mer substans i fortsättningen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Känns stort att som icke-bloggare få lämna en kommentar... Saknar hyllningen till Osborne Magno; sätter alkoholstyrkan gränser för vinlusens härjningar? Om inte; någonstans i omnämnandet skulle frasen "med en knivsudds aning av gyllene terpentin" kännas naturlig.
Jag skriver inte om sprit. Hade jag gjort det hade säkert den fras du föreslår varit användbar. Nej, gränsen för mig går vid spritförstärkta viner, typ port eller banyuls. Allt som är starkare överlåter jag åt andra att bedöma. Men bjuds det dricker jag naturligtvis. I mars drack jag ett kinesiskt brännvin med doft av roquefort. Sånt är kul. Osborne Magno är också gott men betydligt mer mainstream.
Skicka en kommentar