Varje morgon kollar jag bloggarna som jag "prenumererar på" i google reader. Ofta läser jag inte hela inläggen. Särskilt gäller det de och för sig intressanta, men för min långsamma hjärna ofta alltför krävande, gene expression och genomics, evolution and pseudo science.
Inte heller läser jag de som skriver för långt. Jag är helt enkelt för lat. Steven Fry skriver långt och smittande om glädjen till språket, men inte för långt. Läs här.
Igår såg jag Jim Jarmuschs "Coffee and cigarettes". Den var ojämn, manustunn. Roligast var Alfred Molina och Steve Coogan. Mest magiska de avslutande herrarna, som jag inte kan namnen på. Det var understundom nästan något Beckettskt över deras samtal. (Hur pretto lät inte det där?) Cate Blanchett spelar för övrigt alltid bra, inte minst mot sig själv.
Jag har virus och går därför inte till kontoret idag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar