2012:22 Andra juli

Måndag 2/7Jag har bestämt att Nävekvarn på Bråvikens norra sida ska vara dagens slutmål. Enligt kartan ska vägen över Blaxsta vara mer cykelvänlig än den som går rakt mot Nyköping. Det är regntunga skyar över Södermanland när jag vid tiotiden trampar mot Flen på väg 57 som i enlighet med värdfolkets varningar verkligen är olämplig för cykling. Tungt trafikerad, kuperad och utan vägren blir en och en halv mil en spänd upplevelse. Jag cyklar in mot Flens centrum för att hitta ett kafé och hamnar på Resecentrum som är namnet på stationsbyggnaden. Det blir en kopp kaffe och en morotskaka på fiket vars bord pryds av porslinsdjur och plastblommor. På väggarna hänger affischer och tavlor med yviga motiv och bjärta färger. Kort kan man inte betala med, jag har för en gångs skull kontanter. Morotskakan är okej och kaffet smakar som förväntat. Min operatör har dålig täckning i staden varför jag inte kan uppdatera förrän ett par timmar senare. Färden går först rakt söderut på väg 221 mot Vadsbro därefter öster på för att sedan ta in på en småväg via Blaxsta där det finns en vinodling, en restaurant och ett pensionat. När man cyklar med packning blir man svettig. Jag brukar därför, så långt det är möjligt, välja uteplatser på serveringar. Eftersom Blaxsta är ett näringsställe med hög profil där jag inte avser att stanna för natten så passerar jag vingården och tänker att det får bli en annan gång. Mestadels är vägen av god kvalitet men ett par kilometer slingrande och kraftigt kuperad skogsväg av grus avverkar jag också. Det går förvånansvärt bra. Landskapet är omväxlande skog och åkrar. Även ängar och våtmarker syns från vägen. På ett ställe är den cykelväg som cykelledsskyltarna föreslår bara en kort otrafikerad omväg på grus vars sträckning syns från den asfalterade jag befinner mig på. I ett sådant läge finns det inga skäl att välja den.På vägen mellan Blaxsta och Nyköping ser jag endast ett av fik som drivs av en idrottsförening. Jag stannar inte utan fortsätter hela vägen till Nyköping för att först där, när hungern skriker, äta en sen lunch, en pizza, på samma pizzeria som jag besökte 2010. Sedan blir det en kaffe och en rabarberpaj på ett kafé med innergård.Ut ur staden försöker jag följa cykelvägens skyltning mot Nävekvarn. Den är - som de flesta cykelledsskyltningar jag har kommit i kontakt med - nästintill omöjlig att följa varför jag använder telefonen i stället. Färden går på en cykelbana som först följer längs Oxelösundsvägen för att sedan vika av västerut in i ett lövskogsparti och sedan fortsätta på en bilväg mot Nävekvarn. Jag ser bland annat en vacker träkyrka från vägen.Molnen är tjockt grå och vid infarten till Nävekvarn får jag några droppar på mig. Jag kollar adressen till natthärbärget och ser att det är i Skeppsvik som ligger ett par kilometer öster om Nävekvarn. Ett pensionerat par har byggt om eller till garaget med en uthyrningsdel som rymmer en mindre familj. 350 kronor kostar det med frukosten inräknad. Det är ett par hundra meter till samfällighetens badplats som är tom på folk så här dags. Jag går ut på bryggan. Bråviken ligger blank i kvällssolen och jag bestämmer att jag ska bada nästa morgon. Tillbaka på rummet tittar jag på Debatt från Almedalen samt nyheterna innan jag somnar.