2012:27 Den nionde juli del två

När jag delar upp en dag på två inlägg skulle det kunna verka som att jag hade något särskilt att berätta som krävde denna uppdelning. Det har jag väl kanske inte.

Det cykelvänliga vädret; sol och vind i ryggen var med mig mellan Mariannelund och Vimmerby. Jag passerades av lastbilar och långtradare; det suckande ljudet när stora fordon växlar ner bakom mig i uppförsbackar är ibland en tydligare signal än sjäva motorbullret om att jag är på väg att bli omkörd och därför bör vara extra uppmärksam.
I år har jag dessutom en liten backspegel på det vänstra styrhandtaget som jag med jämna mellanrum tittar i. Ska dock påpekas att förare av såväl stora som små fordon kör bra och håller stort avstånd när de passerar.

"Hör av dig om du har vägarna förbi Rumskulla" hade en bekant skrivit på Facebook när jag uppdaterade från Ydregården. Jag passerade en avtagsväg mot orten men bedömde att det var en för lång omväg. Det får bli en annan gång.

Jag såg också en skylt mot Katthult, att jag befann mig i Emil-land blev inte minst tydligt av de skyltar som gör reklam för Astrid Lindgren-land. Några dagar senare hör jag på radion att en företrädare för anläggningen är kritisk till SMHI:s klassning av regnovädret eftersom den skrämt bort potentiella besökare.

Vägen hade i långa sträckor varit backig men blev flackare när jag närmade mig utkanten av Vimmerby. Jag passerade en till synes toppmodern anläggning för ett stort svenskt mejeribolag innan jag tog av till vänster mot centrum.

Det var hög tid för lunch. Jag parkerade på torget och åt en god sprödbakad torsk med potatissallad och remouladsås på en uteservering där personalen var vänlig och glad. Det var varmt, jag drack flera glas vatten och bad om extra salt till maten. I Vimmerby köpte jag också en laddare till min telefon, jag hade glömt en i Tranåstrakten. Det skulle, hade jag sett, finnas en affär med originalladdare i Flanaden - Oskarshamns shoppinggata som blev känd för Sverige när den från staden yvige, dåvarande partiledaren för socialdemokraterna, Håkan Juholt, valde att förlägga presskonferensen om sin avgång i gallerian där tidigare i år. Om jag skulle hinna fram till Oskarshamn innan butikerna stängde var osäkert varför jag alltså köpte min förhållandevis billiga laddare från en annan leverantör än den som tillverkat telefonen, i Vimmerby.

Det var 67 km från Vimmerby till Döderhultsvik som Oskarshamn hette innan orten fick stadsrättigheter 1856. Vägen som jag valde gick över en lten ort som heter Kristdala. Några av mina anekdotiska, högst subjektiva men inte särskilt originella intryck av den svenska landsbygden utanför allfarvägarna är följande:

• Hus står tomma, fastigheter förfaller och/eller är till salu.

* Lanthandeln har slagit igen (stämde dock inte på Kristdala där det fanns två stycken).

* Det kan finnas pizzeria/kebab/korvkiosk men den här delen av Sverige är inte "det nya matlandet"

* Medelåldern är hög, de unga flyttar från orten

* De unga som inte har flyttat från orten är ofta överviktiga OCH rökare

* Där befolkningen är liten tror jag att det blir särskilt tydligt att alla inte är "etniskt födda svenskar"

I Kristdala fanns ett hus där det serverades kaffe och våfflor och såldes, förutom teer och honung, diverse - med risk för att låta föraktfull - krimskrams. Jag hade inga kontanter, det gick inte att betala med kort men den lokala handlaren kunde ta emot betalning med kort på valfritt belopp varvid jag skulle få växel i kontanter fick jag veta. Jag handlade en ciderliknande dryck i en av butikerna men hoppade över kontantmanövern och cyklade istället, efter att ha sittande på en bänk utanför butiken druckit upp blasket, de återstående milen till kärnkrafts och hamnstaden.

Jag kom fram vid sjutiden, letade upp färjeterminalen där jag köpte biljett för kvällsturen mot Visby och laddade telefonen.

I närheten av stationen fanns en pizzeria där jag köpte en falafel som var ovanligt god vilket jag berättade för personen som serverat. Hemligheten: kocken bakar brödet färskt till varje portion. Eftersom jag satt utomhus såg jag också järnvägen där det går småländska lokaltåg som inte tillåter cyklar ombord.

Vid halv nio ställde jag mig i kön för att cykla ombord på båten. Förutom mig var det bara en tysktalande kvinna och hennes dotter som cyklade ombord. Annars var där några MC-förare, resten bilister.

S:t Olofsholm, Gotland

Jag kom till Visby strax efter midnatt. Den första sträckan var längs vattnet innanför ringmuren. Såg enstaka nattsläntrare. Sedan upp på vägen mot Kapellshamn. Rak, flack cykelbana nästan hela vägen förutom ett par kilometer där den är under ombyggnad. Kom fram till P och M vid ett-tiden.