2012:26 Den nionde juli del ett

Dagen efter störtfloden i Småland hörde jag på radion att man skulle undvika vägarna mellan Mariannelund och Lönneberga eftersom Emån hade fortsatt att stiga. Däremot var vägen mellan Mariannelund och Vimmerby framkomlig. Slutmålet för den här dagens cyklande skulle vara Gotland via Oskarshamn. Att cykla över Vimmerby innebär en omväg jämfört med att ta sig genom Lönneberga men eftersom det rörde sig om ett par mil bedömde jag det som genomförbart.

Jag hade blivit rekommenderad att ta vägen över Svinhult mot Ingatorp. Det är en liten men asfalterad väg som går genom barrskog, hagmarker och lundar, en väg där det ligger små, i cyklistens av sommarfägring färgade blick, idylliska bondgårdar, en sträcka med stora höjdskillnader vilket innebär många uppförsbackar men också den längsta nedförsbacken på den här resan. Söder om Svinhult kommer jag upp i drygt 50 km i timmen. Vädret är klart och soligt, trafiken nästan obefintlig. Under de här förhållandena är cyklingen ren njutning. Jag stannar i Ingatorp och tar en kopp kaffe på bordet utanför kiosken/biljettombudet/posten. En man i lantarbetarkläder kommer cyklande. På pakethållaren har han en kasse med grönsaker. "Kommer du från Mariannelund?" frågar han mig. "Nej Österbymo." svarar jag. "Vet du om man kan cykla till Mariannelund, jag är på väg dit?" "Ja, men man kan inte cykla till Lönneberga eller Silverdalen, där är det fortfarande översvämning".
"Vad ska jag till Lönneberga och göra, där har jag aldrig varit och det lär ju inte bo något trevligt folk där" skrattar mannen och går in i butiken. Efter en stund kommer han ut. Han har fått bekräftat av föreståndaren att vägen till Mariannelund är okej.

Han sätter sig på cykeln och pedalar iväg i riktning mot orten som är känd från Astrid Lindgrens Emil-böcker. Tio minuter senare passerar jag honom på den allt annat än cykelidealiska väg 40.

I Mariannelund ser jag att det har regnat. Det står stora rankbilar vid en å som jag passerar. Troligen har de använts för att pumpa bort vatten föregående dag. Vattennivån i ån är hög. Jag tar en bild och lägger upp på Facebook. Trots att jag är lite småhungrig så bestämmer jag mig för att vänta med lunch till Vimmerby dit det är drygt två mil.