2009:150 tog beskedet om det inställda vinglandet

med jämnmod. Började ju sakna Riddarfjärdsutsikten och innehavarna av balkongen spm erbjöd densamma så smått. Nu var det minst två veckor sedan jag varit där. Men fredagen skulle ju vara en arbetsdag i vanlig ordning. Eller rättare sagt, en arbetsdag som skulle kräva lite mer ordning än vanligt. Då skulle det krävas förberedelser och koncentration av ett större mått. För att klara av alla mindre mått. Eller mikroliter som det skulle röra sig om. Mikroliter som skulle pipetteras och röras om. Mikroliter som inte tolererar elvispvibrationer från fingrarna. Bra med en helnykter torsdag alltså, skulle jag kunnat skriva om jag hade trott det. Nu fantiserade jag istället om 750 000 mikroliter muskelchardonnay av ett slag som jag var fäst i på den tiden då Altavista fortfarande var en sökmotor att räkna med. En italiensk sådan. Chardonnay alltså, inte sökmotor. En chardonnay som skulle passat på balkongen. Undrar om jag skulle gilla den lika mycket idag:

Le Busche 2006 (nr 73146), 119 kr säljstart 20090901 beställningsvara. 

PS. Det är för övrigt bara två grader av avskiljdhet mellan mig och den där satirikern som medverkar i den så omtalade serien som trean visar nu, serien som nästan heter likadant som en roman som var populär på 1980-talet. En roman vars författare behandlades med dagens mått förvånansvärt respektlöst på bok och biblioteksmässan i Göteborg 1989. (Borde inte hon kunna stämma trean för partiell namnstöld eller nåt?) Hur det hänger ihop kan jag berätta away from keyboard någon gång. Om någon händelsevis skulle bry sig. DS.

2009:149 Alltså, den där slöbloggande vinamatören

berättar idag att han följer Jancis Robinson på Twitter. Det borde alla som är intresserade av henne också göra.

2009:148 Den där Olsson

Jag verkar ta mig ur en infektion som har hållit mig om inte på mattan så åtminstone i sängen ett par dagar. Följaktligen har jag under den tiden inte druckit något vin. Jag har mest sovit, läst och sett på teve. Igår läste jag en notis i The Economist som jag är för lat för att översätta. Den handlar om den kanadensiska vinindustrin - jag visste inte heller att en sådan fanns förrän jag var på ett säljmöte i Waterloo för åtta år sedan - och ni kan läsa den i dess helhet här.

För övrigt ser jag via fejan att vinkännaren Bengt Frithiofsson tycks ha hoppat av teveserien Kändisdjungeln som fyran visar. Själva serien har jag inte sett och kommer inte heller att göra det. En serie som jag däremot sett de två första avsnitten av är SvT:s Skräckministeriet. Den är snyggt formgiven, vinjetten med tillhörande musik är riktigt obehaglig men innehållet i avsnitten känns lite snuttigt. I nästa avsnitt är mannen som formgav monstret i Alienfilmerna, H R Giger, intervjuad. SvT play fungerar inte optimalt där jag befinner mig. Eftersom programmen inte tycks "cachas" trots att man låter de gå till slut innan man tittar på dem så laddar de under tiden man ser. Vilket i mitt fall betydde pauser var femte sekund.

Jag läser också Stephen Kings tegelsten It som jag började med för 20 år sedan. Har nästan hunnit halvvägs och ska fortsätta till slutet den här gången. Kan inte påstå att jag blir särskilt skrämd, har väl blivit alldeles för fantasilös och uttråkad för det. Berättelsen har andra kvaliteter.
Ikväll gick första avsnittet av Daniel Lind Lagerlöfs filmatisering av Marie Hermanssons Mannen under trappan. Inte heller den skrämmer mig särskilt, men den verkar välgjord så långt. Möjligen att inramningen även här är starkare än innehållet.

Annars har jag roat mig med att titta på gamla Seinfeld-avsnitt som förutom det avsett komiska också roar för att huvudrollsinnehavarna ofta har så gräsliga kläder - tänk stentvättade jeans utan bälte modell uppdragna till midjan - och att de dricker vin som alltid fyllts för högt i de fula glasen.

2009:147 Inställt

Jag drack ett vin som hette Three Vines. Det är engelska och betyder tre rankor. Vi var tre som delade på flaskan. Tre är ett magiskt tal. Three Vines är däremot inte ett magiskt vin. Three Vines är hyggligt bra och för tankarna till södra Frankrike. I södra Frankrike dricker man också pastis. I Grekland dricker man däremot ouzo. Som har liknande smak men betraktas som betydligt mindre sofistikerat. Av mig, oklart av vilken anledning. Jag gör som vore jag i Grekland. Inbillar mig att det ska ta kål på streptokockerna som jag tror att jag har drabbats av. Streptokockerna som har satt p för morgondagens halvmara. 

Windsor Three Vines 2007 (6533), 99 kr

2009:146 Vilse i pannbiffen

Jag satt vid ett bord i köket en av de högt belägna Stockholmslägenheter som vätter mot vatten åt ena hållet och in mot en tyst kullerstensgata åt det andra. Det satt tre generationer kring samma bord. Jag, generation ett och två drack några glas ekologisk Rioja över en saftig entrecôte med klyftpotatis och sallad med pumpafrön och avokadoskivor. Ute var det stjärnklar septemberkväll med nästan full måne. Saint Agur efteråt. Vi hade varit på Gröna Lund samma dag och jag hade blivit för gammal för att bevisa något. Men hade trots det satt mig i en anordning vars våldsamma accelerationer den mänskliga kroppen inte utvecklats för. Kastellholmen och Högalids kyrka var fixpunkterna som räddade mig. Ryser vid minnet. 

Beronia Viticultura Ecológica 2007 (nr 12126)

Jag satt på tunnelbanan på väg från en anställningsintervju när jag läste ett nummer (10/09) av Nöjesguiden. Det var första gången på säkert två år som jag läste Nöjesguiden, en publikation som jag är för gammal för. 

I numret fanns en genomgång av vad intervjuare och intervjuobjekt druckit i numrets längsta intervju som ägde bord på Vassa Eggen respektive Pontus. (Intervjuaren heter för övrigt Marcus Dunberg och objektet Mauro Scocco.) Det jästa utgjordes av prosecco från Tomassini, en Schloss Riesling 2007, Xavier Vignons Côtes du Rhône, Billecart Salmon och Hermit Crab, det sistnämnda en australiensisk viting på rhône-druvorna marsanne och viognier. Det stod dessutom vad notorna slutade på.

Jag sitter i en villas arbetsrum i Nacka kommun och jag vet inte vad.

2009:145 Jag klippte mig, nu är det bara jobbet som fattas

Jag har sökt ett jobb i en annan stad. Till saken hör att jag aldrig har fått ett kvalificerat arbete som jag har sökt. I mitt yrkesverksamma liv har jag sökt tre arbeten. Jobben som försörjt mig, har jag fått genom att arbetsgivare har frågat om jag velat ställa mitt kunnande eller kompetens eller vad man nu ska kalla det för till deras förfogande och jag har sagt ja. Jag har med andra ord alltid blivit "uppraggad".

För fyra år sedan sökte jag senast ett jobb som jag inte fick. Inte heller fick jag reda på att jag inte fick det. Förrän jag ringde VD:n som generat bad om ursäkt för att ingen hade kommit ihåg att kontakta mig. Igår var jag med om samma sak. Ett jobb som jag sökte i juli vars kontaktpersoner var omöjliga att nå fick jag besked om. Platsen hade besatts. Min ansökan hade kommit in men det var 50 andra som också hade sökt. Eftersom man precis hade implementerat ett system för online-ansökningar som man använde parallellt med ansökningar enligt post och e-post hade man missat att meddela de som sökt och inte kommit ifråga. Jag anade väl i och för sig att jag inte var aktuell eftersom jag inte hört något men kan ändå inte låta bli att tänka att det är amatörmässigt.

Jag intervjuades för det aktuella jobbet i onsdags och på måndag ska jag träffa dem igen. Försöker ställa in mig på att det kanske inte blir något. Att jag får fortsätta den här ovissa tillvaron en tid till.

Igår var jag på middag i Nockeby. Där drack vi bland annat:

Errazuriz Chardonnay Viognier (nr 6611)

Pinot Gris Réserve (nr 2899) (tror jag, bolagets information är bristfällig)

Geisweiler Monopole Crémant de Bourgogne Brut (nr 7685)

Och en bib som jag inte minns namnet på.

Men för att återvända till jobbet, det blir tungt att lämna Stockholm, om det blir så. Det är den stad jag gillar mest, så är det bara.

2009:144 Welcome to the working week

Jag har ägnat ansenlig tid åt att försöka förstå på vilket sätt jag är en ondsint elitist. Utan att för det skull höra till någon elit. Jag är - medveten om tjatigheten - medelklass, varken mer eller mindre. Dessutom medelmåttig. Och det krävdes en hel del vin för att komma på det. En cndp, en pinot gris en chilensk viognier/chardonnaymix med mera.

Tänker jag nu i arbetsrummet till en villa som några fantastiska vänner låter mig bo i. Ett arbetsrum som jag varje natt sover så gott i. 

Men som vanligt är jag för oredig för att förklara på vilket sätt jag är en ondsint elitist. Ber att få återkomma till ämnet. Men det har med kvällstidningskolumner och populära teveprogram att göra, så mycket kan jag avslöja.

En arbetsvecka har gått till ända. Det känns ovant. Ett uttryck har bitit sig fast i mitt medvetande idag: "han har gått för dagen". Det är nästan deism vilket för övrigt gäller "hon har gått för dagen" också. Jag tycker, oavsett, subjektens genus, också att de är poetiska båda två. Och därmed sätter jag punkt för idag. 

2009:143 Vid kanten av den blåa Atlanten

ligger Portugal som ni vet. Ett land där jag inte har varit på 22 år och mina kulinariska minnen därifrån är få. Det fanns små goda bläckfiskar i vitlök och geraniumdoftande vitt billigt vinho verde som vi picknickade i någon park. Hursom, två av sommarens höjdare i vinväg har varit Maritávora Reserva Branco 2006 (nr 98869) och Quinta de Chocapalha Reserva White Wine 2007 (nr 95202), båda 139 kr flaskan. Om ni vill veta mer om vad som finns att upptäcka från Portugal rekommenderar jag att ni läser kunnige Jens Dolks artikel på tasteline här. 

2009:142 Brist på klass

Château Mont Redon 2004! Så får gärna en châteauneuf du pape smaka. Och hur den smakade får ni gärna googla fram. Det var ett av kvällens viner.

Jag pratade klarsyn ikväll. Med en god vän som har den. I synen på klass bland annat. Ibland tror jag att jag har den också. Som i synen på mig själv: en reaktionär människa som står över klassbegreppet och tycker mig har rätt till châteauneuf du pape, chablis och något tredje som jag inte kommer på. 

Eftersom det var tisdag drack vi ur en BiB också. Som hette Chakhana och var malbec och syrah och doftade vingummin. Eller i alla fall nåt som inte var lika flott som påvens nya slott. Och den här argentinska biben kanske var det där tredje som jag inte kunde komma på och som passar så bra i min påstått klarsynta klasslöshet men i själva verket är detaljen som placerar mig mitt i medelklassen.

2009:141 Kork!

Jag cyklade till Bondens marknad för att träffa M med dottern L. Han köpte grönsaker, jag avvaktade. När vi satt på Indian Garden och åt lunch så kändes det i luften att sommaren är över. Det kan inte hjälpas, det är vemodigt. Vi promenerade tillbaka till Bondens marknad. Jag köpte fänkål, dill och gurkor. På Söderhallarnas systembolag blev det en Saint Joseph som jag skulle ta med mig till Redaktörn. Vinet var 100% syrah.

Hemma hos redaktörn drack vi en utmärkt fruktig, halvtorr riesling när vi lagade lammfärsbiffar och annat. Vi satte oss ner och jag skulle smaka av Saint Joseph. Kork! Jag gick ner till källaren och hämtade upp en crôzes hermitage från Alan Graillot 2002. Kork! Till sist öppnade vi en Lomond från Sydafrika. Den var korrekt men korken gick sönder och hamnade i flaskan. Den var mer än korrekt, den var god, verkligt god. Middagen i övrigt var trevlig och lyckad men nu är klockan läggdags.