7 september 2009

2009:146 Vilse i pannbiffen

Jag satt vid ett bord i köket en av de högt belägna Stockholmslägenheter som vätter mot vatten åt ena hållet och in mot en tyst kullerstensgata åt det andra. Det satt tre generationer kring samma bord. Jag, generation ett och två drack några glas ekologisk Rioja över en saftig entrecôte med klyftpotatis och sallad med pumpafrön och avokadoskivor. Ute var det stjärnklar septemberkväll med nästan full måne. Saint Agur efteråt. Vi hade varit på Gröna Lund samma dag och jag hade blivit för gammal för att bevisa något. Men hade trots det satt mig i en anordning vars våldsamma accelerationer den mänskliga kroppen inte utvecklats för. Kastellholmen och Högalids kyrka var fixpunkterna som räddade mig. Ryser vid minnet. 

Beronia Viticultura Ecológica 2007 (nr 12126)

Jag satt på tunnelbanan på väg från en anställningsintervju när jag läste ett nummer (10/09) av Nöjesguiden. Det var första gången på säkert två år som jag läste Nöjesguiden, en publikation som jag är för gammal för. 
I numret fanns en genomgång av vad intervjuare och intervjuobjekt druckit i numrets längsta intervju som ägde bord på Vassa Eggen respektive Pontus. (Intervjuaren heter för övrigt Marcus Dunberg och objektet Mauro Scocco.) Det jästa utgjordes av prosecco från Tomassini, en Schloss Riesling 2007, Xavier Vignons Côtes du Rhône, Billecart Salmon och Hermit Crab, det sistnämnda en australiensisk viting på rhône-druvorna marsanne och viognier. Det stod dessutom vad notorna slutade på.

Jag sitter i en villas arbetsrum i Nacka kommun och jag vet inte vad.

Inga kommentarer: