Härmed tillkännages mitt minst genomforskade blogginlägg någonsin. Jag var på Södra Teaterns bar igår kväll. Där köpte jag ett glas vin i baren. Vinet var rött och hette något i stil med
Koria. Ja, ni ser hur slappt jag förhåller mig till den slatten. Det kan ha varit från Sydafrika. Det kan ha varit cab, pinotage eller shiraz. Det var grovt som en gammal takbjälke men helt utan den sköna patina som kan känneteckna en sådan. Och otämjt, som en instängd vildget. Ett farligt vin som man egentligen skulle behöva dricka ett par flaskor av för att förstå vad det försöker säga. Så är det ju med många billiga rödviner. Det är i själva verket hela affärsidén med billiga rödviner. Men jag går naturligtvis inte på sånt längre. Ett glas var tillräckligt.
Hur får jag ordning på det här inlägget nu då? Äh, det är inte så viktigt. Det var ju faktiskt inte för att nörda ner mig i det enda röda glasvin som serveras i den där baren som jag gick dit.
Asha Ali framträdde. Med besked. Jag såg henne första gången
då, 2005 på Marie Laveau som jag fortfarande inte har ätit på. Asha Ali är bra. Och hennes kommande album är det med största sannolikhet också. Jag sade det då och jag säger det nu: håll öronen öppna för Asha Ali.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar