Idag åt jag, J, och Wendy från Mexiko lunch tillsammans med Audrey från Paris och hennes mamma. Audreys mamma var här i jobb, hon hade varit på olika platser i Kina förstod jag. Jag frågade vad de tyckte om den nya presidenten. De hade inga direkta synpunkter på honom. Anledningen att Sarkozy vann var att han var tydligare än Royal menade de. Ungefär som med alliansen i Sverige.* Under lunchen - på ett typiskt expatställe i Soho som heter Grandma's Kitchen - blev det uppenbart för mig hur långt bort franskan var. Jag var tvungen att böja mig igenom être (je suis, tu es osv) i huvudet tills jag kom till vous för att få fram êtes innan jag tilltalade mamman. Hade jag stått på europeisk berggrund hade det gått snabbare tror jag. Det får räcka med mandarin, engelska och svenska här. Jag och J åt hamburgare med frittar och sallad, för övrigt. Tillsammans med sukraloscola gick det loss på 52 RMB, den för mig hittills dyraste lunchen i folkrepubliken. Nu har jag förutom en eftermiddagslur suttit och gnetat med tecknen för att skriva en inlämningsuppgift om mina dagliga rutiner. När jag äter frukost, vad jag äter, när jag borstar tänderna och så vidare. Inget jag skulle vilja läsa egentligen. Dessutom är jag osäker på om man kan konstruera meningar som jag har gjort. Ska man sudda och ändra tar det en evighet att skriva ner tecknen igen. Hellre då få röda streck och lära något av misstagen. Jag har ju glosorna och uttalet att ta hand om också. Dessutom måste jag 吃晚饭 (chī wǎnfàn) dvs äta kvällsmat snart. Daisy har engelska till halv tio så ikväll blir det inget språkutbyte.(Bilden visar gårdagkvällens soppa, den som inte höll måttet.)
*Obs! Detta är ingen värdering av politiken, bara av förmågan att tydligt få fram ett budskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar